Susanne

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.

Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.

Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.

Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.

Hitta en kille/man som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.

Vänta på killen / mannen  som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.

Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.

Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon...





Va rädd om er, kram.

Det pirrar i kroppen. Det finns en stress i mig som jag måste åtgärda. Ändå är jag nöjd. En fot framför den andra. Kom igen. Kom igen. Och så vila lite sen. Det blir bättre...

Benen börjar bli bruna... Fuskar med lite kräm...

Underliga värld... Där ute skiner solen och det är oändligt smärtsamt vackert. Ännu en stund tänker jag stanna inne och göra det som ska göras.

Mitt i det vackra och sköna blir jag grå inombords. Lite mer kaffe?

Om jag gör bra saker krymper nog det grå...

Nu

vill jag pussas ..

Det var min BH. En jävla metallskena (bygel tror jag bestämt att det kallas) hade slitit sig lös och när jag böjde mig ner så gled den än mer fel. Fan vad ont!







Va rädd om er, kram.

Hm. Rannsaka mig själv!

Jag har ett struligt liv, mår inte särskilt bra, känner mig oälskad och är i stort behov av bekräftelse, jag känner inget eget värde alls. Jag är helt enkelt en ganska trasig och osäker människa!

Men då är ju lösningen självklar! Jag söker till nästa omgång av Big Brother!

Jag är så gott som antagen redan!!!







Va rädd om er, kram.

Vad kan man vänta sig av en dotter på 16 år.. Självklart att dom lägger hög prio på att umgås med vänner..Man är verkligen poppis som förälder.. *asg*



Frågan är ju bara vem ska jag umgås med.. Nu har jag fanimej abstinens för kramar, mys och ja ALLT!

Känslor delar jag med mig till den jag har känslor för, lustar är nog fanimej lite svårare att dela med sig av när man inte träffar någon fysiskt.


Skulle som sagt kunna göra vad som helst för att kunna få njuta av att bara ligga bredvid någon och hålla om..


Tänk att bara få ligga bakom och mysa in så så nära så man nästan kan känna mina lilla hjärtslag hos den andre.. Ligga och nosa lite svagt i nacken och bara njuta av den andras doft.. Alltså denna saknad gör mig totalt galen att när man lägger sig ner i soffan och man inser att VEM ska jag krama då.. DÅ försvann den där känlan totalt att man vill ligga kvar där..


Kanske dags att börja söka hjälp när man tänker såhär långt *asg*





Va rädd om er, kram.

Så mycket känslor, så mycket tankar - lev i nuet, låt tankar komma, tankar gå.



Kärlek, så mycket, så stark - behöver ingen bekräftelse när den är självklar, den gör ont när den inte finns. Förälskelsen finns ett tag, blir kärlek, blir vardag behöver gödas behöver uppmuntras. Det är så lite, så lite som behövs för att älska, om du tillåter mig - så tillåter jag dig - om vi tillåter varandra så kan vi älska, om vi vill.



Tryggheten när man vet att den finns, tryggheten när den inte behöver bekräftelse, tryggheten när man vet att den inte kommer försvinna.


Min kärlek finns där, min längtan min saknad, så djup och så innerlig, en kärlek med ett hjärta som gör ont. En ensamhet som ingen vän kan fylla en smärta som ingen läkare kan bota och tårar som inte går att torka.

I morgon är en annan dag ... det är bara en natt emellan... 






Va rädd om er, kram.

Jag har förstått lidandets natur. Jag har känt vad lidande kan göra en människa. Jag har sett vad lidandet kan få människor att göra mot sig själva och andra. Jag har förstått. Jag har känt.



Sanningen är den att det fanns en mening med allt det där. Som det funnits en mening med allt annat som skett i mitt liv. Jag bär inte med mig det som oläkta sår eller ömmande ärr. Det som hände finns inom mig som livserfarenheter.



Tänk vilken tur jag haft som har fått vara med om allt detta lidande! Det har fått mig att till fullo uppskatta dagar när allt är som en stilla sjö. Lidandet lärde mig att värdesätta livet små mirakel, som solen, molnen, fåglarnas sång, doften i skog och mark, människorna som jag möter som gör mig gott.



Det som har varit har gett mig en annan syn på livet. På meningen med att leva. Allt som varit har öppnat mig på ett sätt som får mig att möta andra med kärlek. För det är vad jag föddes till att göra.


Jag vet vem jag är. Jag står upp för den jag är. Jag är stolt över den jag är. Den du ser, möter och hör är den jag är. Oavsett vem du skulle vilja att jag var så är jag den jag är.



Solen gick upp och kommer att fortsätta att skina tills den dag jag är borta.







Va rädd om er,kram.
.

Det är nog just den största frågan..

Skulle som sagt kunna göra vad som helst för att kunna få njuta av att bara ligga bredvid någon och hålla om..

Tänk att bara få ligga bakom och mysa in så så nära så man nästan kan känna mina lilla hjärtslag hos den andre.. Ligga och nosa lite svagt i nacken och bara njuta av den andras doft.. Alltså denna saknad gör mig totalt galen att när man lägger sig ner i soffan och man inser att VEM ska jag krama då.. DÅ försvann den där känlan totalt att man vill ligga kvar där..  

Väntar på något men vet inte riktigt vad, kan inte riktigt sätta fingret på den där känslan av att något saknas i tillvaron. Vad är det som ligger och väntar på mig i morgondagens solsken? Är det något otäckt eller är det kanske något gott som man längtat efter hela livet? Livets vändningar är lika förvirrande nu som alltid, man vet inte vem eller vad som väntar runt hörnet.


Nu blir det att njuta av morgon kaffet och sålla igenom dom vanliga sidorna jag brukar ögna igenom såhär på morgonen..

Återkommer nog med största sannorlighet in här igen under dagen eller nått..






Va rädd om er,kram.

''vänner är den familj vi själva valde''
Vänskap för mig är som ett riktigt bra förhållande. där man känner så stark ömsesidig kärlek och tilllit att allt i livet blir lite självklart.

Såklart så räcker man inte alltid till så mycket man skulle önska. sin egen energi och tid har man ju bara i en begränsad mängd. stt finnas där för sig själv i första hand, är ett måste för att sedan kunna ge till andra av den energin som blir över när ens eget hjärta har nog.

Alla tampas vi med det ständigt dåliga samvetet över att vi inte hinner ge så mycket som vi vill till våran familj och våra vänner. men jag tror att de som behöver varandra i livet alltid finns där till hands trots att man kanske inte ses eller hörs varje dag. då är allt lika självklart igen. sann vänskap och sann kemi känner man.vänner fyller en. inspirerar och gör en till en bättre människa. vänner får en att känna sig älskad och trygg. vänner dömer inte.

Detta är mina tankar. några kanske håller med mig och andra inte.

V Ä N S K A P

Vänskap
är ingenting man får
den blir till som en gåva
att vårda som ett smycke
ovärderligt.


Va rädd om er,kram.

Tänk så enkelt det är att skriva ner sina känslor och lämna dem där! Så snart de fått fäste på papper så lämnar de mig. Och istället kommer tacksamheten. Jag förstår mig själv bättre när jag skriver ner vad jag känner. Så naket jag bara vågar komma inpå mina känslor.

Jag njuter av att vara mänsklig och reagera mänskligt.

Jag njuter av att ständigt förstå mig själv och mina rädslor bättre. Jag möter mig själv. Ser mig som den jag är. Inte den jag skulle vilja vara.

Så underbart!



Jag kan inte rå för vem jag älskar. Jag kan inte styra mina känslor. Jag kan inte heller styra andras känslor. Antingen älskar de mig för att jag är allt det jag är eller så gör de det inte och det är som det är. Jag kan inte välja med förnuft eller logik att jag ska älska en människa. Jag bara gör det för att det är vad mitt hjärta manar mig att göra.




I kärlek ingår det endast en ingrediens och det är en önskan om att föremålet för kärleken ska få vara lycklig. Och är det i sällskap av någon annan så är det så. Och då är det rätt.







Va rädd om dig,kram.

Önskar så mycket att allting bara kunde vara över bara sådär.. Jag hatar att jag inte bara kan få fungera som en " vanlig person ". Jag orkar bara inte riktigt. Jag är så otroligt trött och klockan är ingenting. Just nu är precis allting jobbigt, finns ingenting som inte är det. Jag känner mig verkligen ensam, så otroligt ensam.




Jag väntar fortfarande på att allt ska bli bra, att jag ska vakna en dag och allt bara är som det ska vara. Dagarna, dom är helt förvirrande, tiden går så fort och så långsamt så jag hinner inte med alls, ligger antingen en dag före eller en dag efter. 

Ett enda ord

Och det kan komma i så många olika skepnader

I en skygg blick som ändå säger allt

I ett solskensleende som får mitt hjärta att slå dubbelslag

I en hand som håller min på precis det där rätta sättet

I en kram som aldrig nånsin vill ta slut

I en kyss som får mig att helt tappa andan

I en ros som jag för evigt kommer att spara

Eller bara helt enkelt när någon säger det där magiska lilla ordet

När någon säger :  Jag älskar dig 



Va rädd om dig,kram.

Du är älskad och omtyckt av många
Du är känd för ditt lugn
Du har medkänsla och empati




Jag försöker tycka om dig
men det är svårt
Jag känner inte igen dig
Du är numera en annan
som sorgen har märkt





Jag blir så arg på dig
när du blir handlingsförlamad
när du inte kan hantera situationer
när du glömmer bort saker och ting
när du inte tar hand om dig själv




Du har ett stort hjärta
med rum för alla dina kära
Vad du behöver är att fylla
hjärtat med livslust och mer glädje
Du är värd så mycket mer!



Jag tycker om dig
Familjen älskar dig
Vänner tycker om dig
Många beundrar dig
Försök våga lite du med!







Va rädd om er,kram.

Ibland önskar jag bara att jag hade en stuga att åka till för rekreation . Jag skulle ta med mig 100 pocketböcker, tända brasan och laga middag som var en fröjd för gommen. Jag skulle gå ut och känna med handen på vattnet i en sjö eller ett i hav. Känna doft av natur och sitta och fundera på en stubbe och tugga på en bit kåda. Sen skulle jag gå hem och krypa ned i frasiga rena sängkläder och läsa om spännande livsöden/ händelser/ platser på jorden som jag ändå aldrig kommer ha pengar/ möjlighet att se/göra.

Yup, yup.

Hade jag den platsen tror jag att jag skulle vara lycklig.

I think.





Va rädd om er,kram.

Jag vet inte vad jag vill säga. Blir bara så ledsen ibland att det ska finnas massa ideal och hoppas att vi alla kan krossa de tillsammans så att vi inte behöver skämmas över våra celluliter eller magar eller bröst eller armar eller knän eller lår eller vader eller någonting på badstränderna i sommar. Vi ska inte finnas till för att se rätt ut, vi ska finnas till för att det är en sådan jävla gåva att finnas till. Och då ska inte någon annan komma och säga att vi inte duger för att vi har gropar i låren, för vi duger. Hur vi än ser ut duger vi mer än väl och det är fan dags att vi lär oss det. Och ger alla andra fingret.






Va rädd om er,kram.

Livet är ständigt på väg i förändring
man behöver inte alltid vara stark
man får finnas ändå

Vad du än gör och vad du än tänker på
var du än finns, berätta hur du mår
det finns alltid någon tro det eller ej
som bara vill lyssna, bara vill finnas för dig

Andas genom mig
andas här med mig
låt solen hitta dig

Jag har alltid levt i tron att man inte ska tro man är bättre än någon annan. Inte hellre sämre än någon annan heller förstås. Fast det senare började jag rätt så nyligen med att intala mig.
Jag tycker inte man ska se ned på folk med syftet att framhäva sig själv, eller prata illa om människor för att skaffa sig pondus på något märkligt sätt. Denna tro vet jag det är många fler än jag som har, men jag förundras i mitt inre när jag möter folk som inte har det.
De pratar hej vilt om andras svagheter, men sina egna styrkor. Hör kanske vad du säger, men lyssnar inte.
Mest förundras jag över de som gör så med folk de inte känner, knappt träffat. Beklagar sig alltså. Eller berättar om sina personliga funderingar över livet. Frågar inget, bara vevar text. För en stackare som inte hunnit hänga av sig jackan ens... Vad svarar man på sånt, ska man skratta, ska man gråta??
Fast å andra sidan har du ju inte ens fått frågan, så håll mun och fortsätt förundras.



Va rädd om er,kram.

Alltså jag vet inte hur mycket tankar och funderingar som oftast snurrar i mina tankar.. Massor av sakerna kommer jag nog aldrig kunna skriva om! Dom är för knepiga för att skriva, saker som jag helst skulle vilja nå med mitt liv, saker som jag skulle vilja hände!

Men ibland tänker jag massor, jag längtar efter massor...

Däremot vet jag inte om jag kan kalla det ånger, dåligt samvete.. Vissa saker sonar jag hela livet, andra har jag sagt förlåt om.. Men ibland räcker inte ett förlåt för att reda upp saker.. Vissa saker kan till och med vara oförlåtliga!

Men någongång vill jag vara fri från all skuld, ha fått förlåtelse för saker och situationer jag handlat fel i...  Fan livet är mer invecklat än jag någonsin trott! Jag har ju gjort många ont, men samtidigt har jag ju gjort många gott med!

Vissa saker jag vill med framtiden vet bara vissa personer, dock vet ingen om ALLT!

Djupa tankar, tankar som förbryllar mig... Tankar som får mig att "jag skulle vilja!" men jag vågar inte för att kanske priset är för högt, jag kanske skadar mig mer än vad jag är beredd på...

Men jag vill nått med mitt liv, jag vill nå vissa nivåer av lycka!

Total lycka tror jag inte på, det har jag tappat hoppet på under alla åren.. Men man vill ju önska att den finns, även om den nu inte finns för mig! Och är det nu så förbannat illa att den totala lyckan inte finns för mig får jag nöjja mig med det som får mitt liv verka något så när meningsfullt!

Ändå vill jag nå total lycka, även om jag inte är förunnad den!

Detta blir för tunga tankar just nu... Dags att släppa tankarna och göra nått som piggar upp mitt liv...

Om så för stunden.. Förstunden är gott nog just nu!

Men jag kan i allafall göra skillnad framöver...







Va rädd om er,kram.