En fot.
Det pirrar i kroppen. Det finns en stress i mig som jag måste åtgärda. Ändå är jag nöjd. En fot framför den andra. Kom igen. Kom igen. Och så vila lite sen. Det blir bättre...
Benen börjar bli bruna... Fuskar med lite kräm...
Underliga värld... Där ute skiner solen och det är oändligt smärtsamt vackert. Ännu en stund tänker jag stanna inne och göra det som ska göras.
Mitt i det vackra och sköna blir jag grå inombords. Lite mer kaffe?
Om jag gör bra saker krymper nog det grå...
vill jag pussas ..
Va rädd om er, kram.
Kommentarer
Trackback
