Susanne

Tänk om vi hade makten att förändra det vi hade tyckt var fel i våra liv. Förändra allt det trista och tragiska som kan hända. Vem hade vi då varit idag. Vad hade vi varit. Jag hade defenitivt inte varit den jag är idag. Vilket jag tycker är synd i och för sig. För jag tycker att jag är både trevlig och omtänksam. Mycket för att jag har upplevt det jag har varit med om. Visst kanske jag skulle vilja ändra på vissa saker. Men vem vet vad som hänt istället. Jag är ödmjuk inför livet och vad helst det bär med sig. Och jag vet att så hade det inte varit om jag hade haft makten att förändra det förflutna. Så jag har fått lära mig den hårda vägen att se framåt och minnas det förlutna. Inte att se det förflutna framför mig och vända framtiden ryggen.


Va rädd om er, kram.

Det är dåligt, faktiskt rent åt helvete.

Samlar ihop mig. Samlar  ihop spridda tankar.

Tankarna gnisslar, lämnar otäcka avtryck. Lämnar trådar, som spindelnät, i min hjärna.

Tankarna hänger lite löst, eller så tar de sig liksom ut, ringlar i väg på olika håll. Tankarna gör egna små krumbukter och vinklingar tills den ursprungliga tanken är dold i dunkel. Eller när jag ska säga något..tänker...tänker..sen måste jag fråga om jag sagt något eller om jag bara tänkte att jag skulle säga men inte sagt något.

Idag var jag ute på prommis , igen .. Vår i luften. Aprilhimlen lovade allt; kärlek, drömmar som skall slå in och love, love, love och peace and love igen och kanske understanding. Jag log mot dom jag mötte , män, kvinnor i olika åldrar och kände en sådan samhörighet och det var nästan en sådan där Running-high känsla.
Allt på grund av den där Aprilhimlen som liksom gav en sliten och illusionslös människa som jag, nåd och försoning mitt i allt tristess och vardagslunk och någonstans också en känsla av hopp om någonting.





Va rädd om er,kram.

Jag är darrig och rädd, för vad vet jag inte. Jag vill tillbaka till solen, jag tänker jag minns jag undrar jag oroar mig, och jag oroar mig för att jag oroar mig.

Vad är det som händer, varför förstår jag inte ? Varför funkar ingenting ? Vad är det jag vill ? Varför gör jag ingenting ? Jag är lika spänd som nyss, eller inte nyss men för ett tag sedan, ingenting fungerar. Jag kommer inte ifrån det, jag vill men det går inte. Vad är normalt och vad är det inte ? Jag vill inte vara ensam. Det går över, det gör det alltid, men det är ett så märkligt fenomen. Varför slungas man alltid tillbaka, varför vill jag fly ? Vart vill jag fly ? Varför ? Paralyserad, kan nån förstå det här ? Vågar jag berätta, är det inte det jag gör, jo men för nån som känner mig, är det nån som känner mig, jo några personer känner mig, de känner mig på det sätt som känns bra.

Så svårt kan det väl inte va, näe då ..... det är det som är det värsta, det ÄR det.







Va rädd om er,kram.

Kan bara tiden få gå?
Gå och bära mig med,
med bort
härifrån...

Va rädd om er,kram.

Det finns inte mycket som skrämmer mig.
Inte krig.
Inte död.
Inte slag.
Inte kärlek.
Inte du.

Det finns en sak som skrämmer mig.
"Strax innan"
Det skrämmer mig.
"Strax innan"
Kriget.
Döden.
Slaget.
Kärleken.

Och det som skrämmer mig mest
är strax innan du.
Strax innan du ser mig
för första gången.
Strax innan du säger mitt namn.
Eller håller om mig.
Strax innan våra läppar möts.
Strax innan du säger
"Jag älskar dig".






Va rädd om er,kram.

Det viner i mig. Susar och stormar. Jag har ont i magen och ser inte klart. Något händer som jag inte väntat mig. Både i min själ och på det praktiska planet.
Det känns som om mina dörrar står på vid gavel och jag står mitt i ett tomt rum med armarna rätt ut och bara snurrar. Blundar och snurrar. Det är ljust och vackert och inte alls kallt. Jag kan bara stå där och vänta.

Låt mig flyta bort på starka vingar... Falla... Landa mjukt i allt det gröna ...Vila vid din sida under bar himmel. En stund. För alltid.
Vandrar genom skogen och livet. Andas samma luft.





Va rädd om er,kram.

Det heliga mötet :

När du möter någon, kom ihåg att det är ett heligt möte. Så som du ser honom kommer du att se dig själv. Så som du behandlar honom kommer du att behandla dig själv. Så som du tänker om honom kommer du att tänka om dig själv. Kom ihåg detta, för i honom kommer du att finna dig själv eller förlora dig själv.


De..är samma som att de du ger andra får du tillbaka..likadant i kärlek ,,de man ger får man..vi skall alltid ha kärlek inom oss..





Va rädd om er,kram.

Det fanns en tid då. Det finns en tid nu. Min tid är alltid. Mörkret faller för en stund men det kommer en ljusning. Min tid är lika lång som livet och kärleken. Den mörka skugga som följer mig är min plåga men också källan till min rikedom. I sorgen, i det nattsvarta, i kaos, finns ingen stabil grund. Där snavar jag från tuva till tuva med det bottenlösa vattnets sug inunder mig. Med mina stickor tänder jag några få lågor. Lågor som kan leda mig mot morgonen. Den tid då solen stiger över berget och färgar min värld. Just nu sitter jag i skymningen. Min tid är nu.




Va rädd omer,kram.

Ibland tvivlar jag. Tvivlar och förtvivlar. En liten tuva kan stjälpa mig så jag låter mörkret ta över min värld.
Anammar det jag känner är bra för mig och lägger annat åt sidan.


Ett liv i harmoni och välmående. Det är alltid målet och det mesta jag gör är en strävan mot detta. Oftast mår jag gott. De sämre delarna ventilerar jag i forum där jag litar på människorna och där jag vet att de flesta talar samma språk som jag. Tankens språk. Förståelsens språk.


Men tvivlet... Alla som tror att bara för att man nått ett delmål och vunnit en insikt i någon del av sig själv så mår man bra för alltid och känner sanningen. Jag har stor respekt för Mia Törnblom,  och andra kloka människor. Men också de är ledsna ibland. Också de förlorar ibland fotfästet.



Ligger inte vår verkliga styrka i att kunna känna alla känslor? I att genomskåda oss själva och se orsakerna till hur vi mår? Att låta oss vara små ibland? Att vara ödmjuka i vår styrka?


Helt underbart är att min blick fastnar på män. Att jag drömmer om män, ser snygga rumpor på ICA och kan känna ett sug i underlivet när ett par snygga jeans passerar. Eller jobbarbrallor...  Jag tänker på kalsonger! Tack för det kroppen!




Va rädd om er,kram.

är jag sanslöst kär! Kär i livet, mina ungar.

Kär i att jag har fått allt tillbaka fast i så mycket större dos... Att jag är värd det... Att min värld är den vackraste som står att finna.

Det behövs ingen planering framåt och inga ojojoj och menmenmen... Det är här och nu jag får energi.

Lyckligt leende har jag sån otrolig livslust, vilja, glädje
men nöjer mig med min lilla egna värld i frid och ro.


Va rädd om er,kram.

Härligt att stiga upp i tid på morgonen och ta hand om mig. Lata lite i soffan med en kopp kaffe, ha drömt drömmar som läker min själ.

 
Att skriva ordet Kär lek gång på gång och att den kärleken rör mig själv. Insikten att det inte handlar om vem utan att mitt hjärta öppnat sig och tar emot den som är värd det. Inte den som vänder mig ryggen och går sin väg när det passar honom. Att jag är värd att älskas fullt ut!


Kär i att jag har fått allt tillbaka fast i så mycket större dos... Att jag är värd det... Att min värld är den vackraste som står att finna.


Följ hjärtats kompass och lustarnas virvlar. Jag är allt du behöver, allt du någonsin kan komma att vilja ha. Kom mig nära...






Va rädd om er,kram.

Galet trött, godissugen och kelsjuk... Försöker titta på TV men snurrar till det för mig. Vill få ha fötterna under någons varma lår eller rumpa. Dricker lite vatten och önskar någon kokade kaffe åt mig istället. Tittar på tidningarna men kan inte läsa för att jag är så förvirrad. Vill ha en filt över mig och ett knä att lägga huvudet i. Får nöja mig med en tjock tröja. Vill pussas, Sakta och mjukt. Äter ett äpple istället. Skulle ha varit mörk god choklad.

Fattas mig.





Va rädd om er,kram.

Hur beskriver man vem man är? Det formella? Utbildning ? Jobb? Sjukpens .. Hemma hela dagarna .. Singel, mamma till underbara 5 barn, o 3 barnbarn. Mitt liv är värdefullt tack vare dom . Har "bara" yngsta "barnet" som bor hemma med mig. Dom andra har ju sina egna liv. Men vi bryr oss om varandra .. mycket o hela tiden.

Men det andra då? Snäll, mysig ,lugn, fräck, tuff, gillar hårdrock, o att röra på mig , va ute o gå .. rensa mina tankar med bra musik i min Ipod ;))  .. Varm. Låg som fan under vissa perioder. Jobbat med mig själv i många former under lång tid och kommit en bra bit på väg. Lugnare och mer nöjd än någonsin även om mörkret fladdrar förbi då och då...

Jodå... Det är sant...

Säg ett vackert ord

Det vackraste du vet eller det första vackra som kommer till dig...

som solsken...blomsteräng...kärlek...empati...

som livsmod

idag är livsmod mitt ord.

För att jag blir berörd! För att jag har så mycket värme och så mycket liv som bor i mig. Och faktiskt... Att jag är vid liv...

Va rädd om er,kram.

Det är så oväntat och underbart. Okänt och märkligt och helt fantastiskt. Vad det än är och ska vara. En närhet och en förväntan blandad med förskräckelse över alla de förutfattade meningar som bodde i mig förut och nu fått ge vika. Vika undan för de portar som måste öppnas mot livets möjligheter. Möjligheter som inte är ett enda måste eller borde. Bara det sköna i att något / någon väntar.

Tänk om något / någon skulle kittla  mitt rodnande hjärta.




Va rädd om er,kram.

Min längtan och envishet har en mening. Det man vill tillräckligt mycket blir sanning. Det kommer till dig när du är redo. Tiden har ingen betydelse. Det kommer. Min övertygelse om detta skapar utrymme för just denna händelse. Det du vill och längtar efter kan komma i en annan skepnad. En annan modell än du tänkt. Men den kommer...
Det finns en strand att landa på. Det finns en famn som väntar. Men jag har ingen karta. Jag hittar inte på dessa vindlande stigar. Jag har ingen nyckel till mitt eget hjärta. Den har ängeln som går kring mitt hus.





Va rädd om er,kram.

Vi måste säga vad vi menar till varandra. Ibland vet jag inte själv vad det är jag vill men känner ett trängande behov av att säga någonting.

 Ett papper och en penna
brukar hjälpa mig att fixa det.

Länge har jag förtvivlat över att inte nå fram med det jag vill säga. Till människor i min närhet. Ibland till människor som inte längre finns bland oss. Saker jag aldrig hann säga. Men jag säger dem. För min skull.
 
Eller så gör jag tappra försök med de som lever. Tänker att det inte spelar någon roll om de lyssnar och förstår. Det viktiga är att jag får säga det som känns viktigt i mitt hjärta. 


Jag är ingen speciell människa eller nåt... Jag är bara Susanne, på vift i min egen tankevärld..!!




Va rädd om er, kram.

Säg nåt. Tala till den du tror jag är. Den jag är i mötet med dig. Berätta om vad jag gör med dig. Vad min själs speglar säger dig. Mina ord, mina tankar, min närvaro. Vad väcker jag hos dig? Vad har jag som du tycker om? Rör mig med en mening. Jag lovar du ska få tusenfalt igen.

Det är skillnad på vänskap och kärlek. På gemenskap och brinnande förälskelse. Ett lätt val när det står solklart framför mig. Ta ansvar för mina känslor och leva därefter. Inte låta mig dras in i saker och liv som inte fullfyller mig. Det kan vara nog så tufft, ensamt och hårt att leva efter detta men det är värt varje svettdroppe när belöniningen kommer. Ron i själen och lyckan att leva det liv jag önskar. Några dagar ibland glömmer jag detta. När vardagen blir för tung så följer jag den enkla vägen som inte leder någonstans. Så påminner jag mig...

En stund glömde jag hur det skulle kännas. Hur livet ska vara när det är gott. Men ingen panik. Inte den där stora tomma hemska saknaden. Med ro för jag vet att dagar kommer. Det finns ju ljus i tunneln nu för tiden...

Vad är din passion? Vad brinner du för? När börjar ditt hjärta att klappa och pulsen att slå? Vad sätter dig i gungning?  Vem eller vad.
Var har min passion tagit vägen? Vad har hänt med mig som fått mig att stanna upp på detta sätt? 

Orden. Skrivandet och målandet av känslor. Ja...Det är det närmaste men inte heller det har väckt mig på senare tid.

En tid ska jag låta detta mogna i mig. Jag ska släppa in passionen och titta på den. Tillåta mig.



Nej. Jag är inte tjock. Jag vet att jag är vacker. Jag vet att jag är älskad. Jag måste bara plocka fram de här tankarna och känslorna och titta lite på dem. Då kan jag ta min lilla själ i handflatan och låta mig springa runt där lite förvirrat tills jag stannar upp. tittar på mig själv. Ler. Och tycker om mig...

Va rädd om er,kram.

Ljuvliga morgon... Vaknar med ljuset och tar det långsamt.  Många tankar om vad livet egentligen innebär...Allt det där jag bär i mitt hjärta och vill ha och ge, det som måste sägas till de människor jag älskar. Det jag längtar efter att göra och den kärlek jag har att dela med mig av till stor och liten, känd och okänd. Om vikten att älska mig själv och vakta min sinnesro. Kärlek. Ömhet. 

Egentligen är livet just nu i en otroligt spännande och snabbt skiftande period. Men jag bara står mitt i det hela och väntar.


Mina blåa ögon möter sig själva i spegeln. 
Sköljer  ansiktet med kallt vatten och tar fram en snygg kjol... Håll om mig därute allihopa! Jag behöver er.




Va rädd om er,kram.

Den som får mina känslor får en fantastisk kvinna som älskar i evighet. Som solidariskt står vid din sida och ger dig all tid i världen. Jag bär med mig mina kärlekar i en vacker ask i mitt hjärta. Även de kärlekar som gjort ont och inneburit mycket smärta får vila kvar. Det finns ett stort förråd med omstarter och nya chanser. Varje relation är unik men ändå bär de alla på den brand som håller mig vid liv.

Försöker göra en sak i taget. En tanke åt gången. Tända ljus och känna efter vad jag  känner. Ligga i sängen och känna hur mjuka mina lakan är. Längtan som finns i min lyckliga oroliga sömn. Låter det underbara doftoljeljuset brinna bredvid min säng. Jag vill vakna med ljuset och låta känslorna sjunka in. Vi stannar här för alltid..





Va rädd om er ,kram.

Ställer mig framför spegeln fulladdad med mina makeupgrejer. Känner att idag ska jag klä mig lördagsfin. Grunden för det är ju att jag själv känner mig finare och piggare!
Jag är glad. Jag känner mig stark. Jag är så mycket.
Jag mår riktigt gott och är glad och har livsvilja igen. Mitt hjärta har fått vingar och lever ett eget liv. Jag känner mig befriad.
Kär i själva livet. Den som får mina känslor får en fantastisk kvinna som älskar i evighet. Jag bär med mig mina kärlekar i en vacker ask i mitt hjärta. Det finns ett stort förråd med omstarter och nya chanser i livet. Oavsett vem man är, o hur man har varit, så finns de kärlek för alla.




Va rädd om er,kram.

Det är helvetes skit att behöva ha sånt trassel. Det går inte att klippa bort. Det finns i alla fall ett barn som fortfarande egentligen behöver oss båda två. Men det brister. Det brister alldeles katastrofalt och det går inte att prata om det. Han studsar iväg till sin nya bekväma värld och tänker som vanligt på sig själv först och främst. Det är jag som skyddar. Ja det gör jag. Jag har en skuld till alla mina barn som lät dem växa upp i ogräset. Jag gör allt jag kan för att sona det. jag försakar mig själv. Det är mitt val. Men ibland är det för mycket att vara ensam och mamma och pappa samtidigt...


Skyddarna ..

Det är inte husets spöken. Det är mina. Det är mina änglar, mina skyddare, som finns här.


Nu återvänder det goda igen. Att stiga upp i tid på morgonen och ta hand om mig. lata lite i soffan med en kopp kaffe, ha drömt drömmar som läker min själ.Tro att jag kommer att orka den här dagen trots att det gör ont.
Att jag är värd att älskas fullt ut!




Va rädd om er,kram.

En tid har det fungerat. Mitt hjärta är vidöppet för nya äventyr och jag ser att det finns en härlig värld därute.


Denna underbara energi som äntligen kommit ikapp mig av sig själv. Inte genom någon annan. Bara från mig själv. Jag ska vara rädd om den.
Själen känns uppfylld och världen hittar in i mig.


Bara det att jag är rädd. Rädd för att det ska bli som alla de senaste nätterna. Så istället är jag bara vaken o spelar musik o läser o surfar.


Älska mig och du får allt. Du får himlen. Och helvetet. Ingen du träffat förr liknar det jag är. Det hjärta du får är större, vidare, öppnare än något du någonsin mött. De tankar du får varmare, hetare och djupare.

Så jag backar. Jag låter dig vara. Betraktar dig på avstånd och väntar in dig. Du ser det inte. Du skräms av mig så jag förminskar mig. Tystnar. Tittar, lyssnar, väntar. Urblodet i mina ådror hjälper mig. Jag kan sitta på pass. En dag kommer du. En dag väljer du själv att gå i min fälla... En dag faller du.


Styrkan i din själ. Du som får allt annat att blekna. Du lär mig att ta livet och kärleken idag. Det blir bra. Du har tagit dig in. Det finns inga murar.





Va rädd om er,kram.

Den här dagen är helt ny!

Som ett oskrivet blad ligger  den framför dig och mig.

Det är vi som har pennan i handen och möjligheten att göra det till en bra dag!

Det kostar så lite att sprida glädje - och på det sättet bli glad själv.

Se dina medmänniskor idag - säg något snällt- le och ge en kram där det behövs.

Och du kommer att känna dig mycket tillfreds med din dag när den går mot sitt slut.

Och du - jag önskar DIG en fin dag!










Va rädd om dig, kram.

Glad. Skulle jag tro. Känns rätt fint, inte så där grått och rörigt som förut. Mer skimrande nu. Det grå lurar lite bakom hörnet. Men valet blir att inte se åt dess håll. Tiden är rätt jobbig ibland. Speciellt när den springer. Och inte stannar.



Glädje för den tid den som finns kvar. Hjärtat ber om en tid som inte tar slut.
Livet är just nu grönt, snurrigt och vackert, känns lite som vårgröna glaskulor. Lövtunna, men med ett hårt skal. Jag klarar mer än jag vågar tro.




Tänker på alla vägar livet tar. Raksträcka, motvind och uppförsbacke. Sedan, plötsligt. Medvind och nedförsbacke. Igen har en karta, livskarta. Tur det, vad vore livet annars? Förutbestämt. Leave the pas behind and smile for what is here now. Sant. Varför ångra och tänka över det förflutna. Det är just förflutet. Framtiden. Okänd. Nuet - här och redo att levas. Glad! Snö som smälter. Luft och ljus. Nu är här.



Jag försöker inbilla mig att det inte spelar ngn roll,
men det gör nog faktiskt det.
Jag försöker inbilla mig att jag inte tänker på annat,
men jag gör nog faktiskt det.
Jag önskar att jag skulle kunna tänka klart,
men jag kan inte det.
Jag önskar att jag skulle veta helt säkert,
men jag vet inte det.
Jag inbillar mig att man inte måste ha allt,
men jag tror att jag behöver det. '



Idag är jag fruktansvärt lycklig, är jag en bergodalbana eller vaddå? Hrm, I like it anyway.















Va rädd om er,kram.

Också nätter när jag sover ensam

Lägger jag kuddarna brevid varandra;

En är min älskade -

Jag kramar den hårt, och sover.

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.



Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.



Hitta en som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.

Vänta på han som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.

Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.

Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon...

Jag har slutat med en sak som jag gjort ända sen jag var liten. Jag går inte längre på K-brunnar.

När jag var liten gick jag på alla för att det betydde att man skulle hitta kärleken (K=Kärlek).

Sen, när jag hittade kärleken, hängde det kvar. Då skulle man tänka på den man älskade när man gick på brunnen... för att kärleken skulle vara för evigt...

Jag vet - jättetramsigt...

Men nu har jag alltså slutat gå på dem. Vad betyder det? Har jag slutat tro på evig kärlek? Eller har jag helt enkelt bara blivit vuxen och insett att det bara är en brunn...?




Va rädd om er,kram.

Det är okej att göra misstag, vi är här för att lära oss av livet. Ibland måste vi falla för att kunna resa oss upp igen, så se till att ha barnasinnet med dig under dagen och lev livet!

Tro på dig själv och skänk dig massvis av positiv energi, för det är du värd i mängder!

När du får vara den du är lyser hela din själ av lycka. När du är ditt sanna jag så har du inget behov av att hävda dig inför andra och för att söka bekräftelse för att duga till. Börja med att älska dig själv som du är, med dina brister och med dina vackra sidor. Du är perfekt, du är ljuset, kärleken och du kan skapa vad du vill.






Så njut av varje dag , som de vore den sista .. tala om att du tycker om någon .. 


Ja.. Vem vet vad som kommer hända i morgon. Inte jag, inte du ,ingen.



Va rädd om er,kram.
 

Det är så det känns kväll.

Mentalt slut. Mentalt tom. Mental istid.

Sitta och stirra rakt ut. Utan att riktigt förstå. Utan att riktigt formulera. Utan att se.

Ledsen? Orolig? Slagen?

Nej - tom.

Jaha.

Var ska jag börja kväll  då?

Finns en hel del jag skulle vilja skriva här. Skriva för att meddela mig, skriva som terapi, skriva för att få tiden att gå.

Det pratas mycket om att leva i nuet, men vad innebär det egentligen?



"Njut nu, lev i nuet!"



När man lever i nuet så gör man det man tycker/tänker/känner för stunden - man känner ingen rädsla för vad som kan hända för framtiden vet vi inget om, man är inte rädd för att visa kärlek till folk och man sprider den mer än gärna fritt. Det är en otrolig befrielse att leva i nuet! Man slipper oroa sig för allt runtomkring, det enda man behöver lägga någon energi på är det som finns exakt just nu.



Ett tips är att tänka att man lever i en "nu-bubbla". Det enda du ser, hör och känner är det som finns just för stunden - just i denna sekund. Allt annat är borta och det finns varken en dåtid eller en framtid, det finns bara en nutid. När du lever i din nu-bubbla gör du allt som du känner för, du vågar göra allt du känner för - vad det än innebär. Du följer din känsla och det som är rätt för dig, och du bryr dig inte om vad andra tycker och tänker om det. Skulle du göra något som i framtiden (som inte finns) ger dig små bekymmer så tar du det då, men just nu följer du bara din känsla och gör det som är rätt just nu. Tänk "nu-bubbla" när du känner att dina tankar sätter lite för hög fart mot framtiden, du är här och nu - inte där och sen.



Jag själv strävar efter att leva i nuet så mycket som möjligt, men det är inte alltid så lätt minsann! Jag får speciellt jobba med att inte vara så rädd för konsekvenserna av det jag gör. Jag skippar hellre en sak än att få skäll eller en tillsägelse.




Jag, tänkte mana på er att leva i nuet då det ger er ett otroligt mycket lättare och mer befriande liv. Jobba med dina rädslor och besegra dom! Förhoppningsivs har ni lättare att förstå hur ni ska ta till er den meningen och använda er utav den nu, Lev i nuet.










Va rädd om er,kram.

Jäklar va jag har levt upp idag . Jag har varit ute o powerwalkat i 2 timmar.  Som jag är o går så får jag tvärnita. Va ser jag , jo gult i vägkanten .. o se där : TUSSILAGO. 5 st o dom tog jag med hem. Så nu står dom i vårat kök i en äggkopp på bordet o lyser som en Sol. :) Skulle ha varit o gått längre men jag fick skavsår ..  o de säger ju lite .. 











Va rädd om er,kram.

Jag är glad! Jag har drömt vackra drömmar i natt. Det är tyst och stilla min tidiga söndag morgon. Världen verkar vila där utanför. Jag lever i fred. I frid med mig själv i denna stund. I fred med världen. I en fredlig del av världen. Jag är så tacksam att få göra det.
Snart kommer värmen hit. Så att vi får slänga av oss alla de varma vinterkläderna och gå omkring barbenta. Få sol över våra vinterbleka kroppar.



Drömmar har alltid varit viktiga för mig. Drömmar om hur jag vill att mitt liv ska se ut en dag. Drömmarna har burit mig "som en bro över mörka vatten" många gånger. Drömmar är så starka att de kan bära människor.



Var rädd om dina drömmar. Våga dröm dem. Omfamna dem och känn tacksamhet över att de finns. Vill du att de ska bli verklighet, ta små, små steg lite då och då som känns rätt för just dig. En dag är kanske din dröm verklighet. Och om inte, så har du i alla fall haft roligt under tiden du drömde.



Varje dag ska jag försöka vara lycklig och jag ska inse att min lycka inte beror på vad andra gör eller säger eller vad som händer omkring mig. Lycka är ett resultat av att leva i fred med sig själv.

Det räcker inte att tala längre...

Jag vill känna!

Känna livet IRL!


Va rädd om er,kram.

Ta Dig tid att älska…
Det är den eviga ungdomens hemlighet!

Ta Dig tid att skratta…
Det är musik för hjärtat!

Ta dig tid att gråta…
Det visar på ett stort hjärta!

Ta Dig tid att läsa…
Det är kunskapens källa!

Ta Dig tid att lyssna…
Det är visdomens styrka!

Ta Dig tid att tänka…
Det är nyckeln till framgång!

Ta Dig tid att leka…
Det är barndomens hälsa!

Ta Dig tid att drömma…
Det är lyckans källa!

Ta Dig tid att LEVA…
För tiden går… FORT
Och kommer ALDRIG åter








Va rädd om er,kram.

Denna morgon har jag många tankar i mitt huvud…

Först vill jag önska DIG en god morgon.

 Det största av allt är att få leva här och nu!

Låt oss njuta av den här dagen - den kommer aldrig någonsin igen.

Det kommer nya dagar - men inte just denna!

Den är en unik gåva!

De flesta av oss bär masker att
försöka ”passa in i samhället”. 

Så lätt att vi  glömmer bort oss själva och vår egen identitet.

Hur ofta är vi egentligen oss själva och visar oss som den vi är?

Detta maskbärande  sätter spår i våra hjärtan.

Får vi inte vara oss själva blir vi olyckliga och deprimerade och i värsta fall likgiltiga.

 
Vad är det värsta  som kan hända om vi skulle glömma masken?

Blodet som delas
av våra barn

gör oss för alltid
till ett

så ska vi finnas
tillsammans

Man ska vara glad- men man får absolut inte skratta för högt.

Gärna fundera över livet och meningen och allt det där- men inte för mycket- då blir man en grubblare.

Egentligen är ju hela tillvaron en gunga.

Ibland snuddar vi med tårna vid himlen...andra gånger är gungan långt nere.

Men är inte det en del av tjusningen med livet.

Sörja när något tagit ifrån oss - en person vi älskar, vår hälsa, en dröm, något annat som vi mister  -  för att i nästa stund känna den där underbara hisnande känslan av lycka när vi äntligen får möta någon vi längtat efter, när vi hör koltrastens tvivitt medan vintern håller sig kvar som ett underbart löfte om våren.

Ibland vandrar tankarna vägar man kanske inte väljer - jag kan komma på mig med att fundera över  hur det blir den dag jag inte längre finns.

En märklig tanke som ger en annorlunda känsla för i mitt liv har jag ju alltid funnits. .

Visserligen har jag dunkla minnen av hur det var när jag var ett litet barn - men därefter har jag ganska bra reda på mig.

Men hur blir det sen...när jag inte är med längre....?

Hur blir det den dag då jag inte längre finns?

Livet kommer naturligtvis att gå vidare.

 Det kommer att bli morgon och kväll. Sommar kommer att bytas till höst och vinter till vår.

 Människor går till sina arbeten - gifter sig - får barn- är olyckliga- är lyckliga....

 Ingenting kommer att förändras.

Bara den obetydliga grejen: jag finns inte med längre.

Egentligen är det kanske inte konstigare än att man lever sina liv i Östersund som man brukar dag efter dag - utan att jag  är där........  

En människa som besitter den största inre skönheten,är också den som ser mest skönhet i världen omkring sig.

Va rädd om er,kram.

Har faktiskt sovit bra i natt.
Lite hackigt nu på morgonen bara. Men är ändå inte trött. Tar ett tag innan jag vaknar på riktigt känns det som.


Idag är den första dagen på resten av mitt liv.
Liv.
Lev vilt, dö ung, bli ett vackert lik.
Lät utmanande för 35 år sedan.
Den som lever får se.
Låter mer relevant idag....



Om jag skulle ranga ordna de 5 viktigaste sakerna i mitt liv just nu så vet jag inte hur den listan skulle se ut. Antagligen inte så som jag skulle vilja föreställa mig att min lista såg ut. Antagligen inte som den listan såg ut innan.

Vilken jävla supermorsa jag känner mig som idag! Jag har inte gjort något anmärkningsvärt alls men jag känner mig ändå duktig och bra!!! Skönt.

JOHO!

Det får jag visst skriva, tycka, tänka, känna.
För det här är min blogg.

Och jag tycker precis vad jag vill!

Det finns ingen ångerrätt på livet!

Det bara är så.
När drömmar krossas så är det bara att samla ihop skärvorna och se vad man kan limma ihop av det. Göra det bästa möjliga av situationen.

Man kan inte, får inte, sitta och titta på dessa skärvor och bara beklaga vad som inte längre finns.

Klart man för sörja förlorade förhoppningar och drömmar.
Men inte hur länge som helst. Inte på bekostnad av livet.

För det är så. Livet är det som sker när du sitter och tittar på dina skärvor. Livet är det som leker bakom din rygg.

Massor av saker gör ont livet. Det är livet.
Men det är bara att leva igenom det som gör ont och blicka fram åt.
Och det är inte bara floskler jag öser ur mig - det är så. På riktigt.

Livet stannar aldrig. Du kommer aldrig att få leva om det. Du har ingen ångerrätt på livet!

Att skriva är inte särskilt svårt.

Att göra det man sagt är betydligt svårare.








Va rädd om er,kram.

Saknar absolut inte mitt gamla jag.
Inte på något sätt.
Jag var inte bättre då.
Jag är bäst nu, imorn,  nästa vecka .. nästa år ..!!

Det flyter på bra nu.
Går i och för sig i vågor.
Men just nu är det lugnt inombords men ändå mycket energi.
Vet bara inte vad jag ska göra av min energi... Gör jag allt jag skulle vilja göra så blir det för mycket och då blir jag trött och svag och då kommer alla dumma tankar upp mycket lättare... Gissel.

Vill verkligen komma igenom den här perioden med dålig självförtroende snabbt. Det är jobbigt när tankarna bara snurrar till en i perioder.

Men som sagt, just nu är det bättre!
Och då tänker jag ta vara på det sköna i detta! 

Jag är ingen rolig bloggare. Jag fattar det. Men jag har heller inget större behov av att vara rolig. Men ändå kan jag inte låta bli att be om ursäkt. För. Jag skriver ju öppet. Men faktiskt inte för att få så många läsare just nu. Mest bara för att få skriva av mig.   

Att bli beundrad och bekräftad för det man åstadkommer betyder mycket.
Att få höra att man påverkat någon positivt bara genom att göra sin grej.
Jag blir glad av det. Känner mig stolt.

Nu. Avsluta dagen i soffan och snirkla sig mellan det som är bra på TV och min fantastiska bok som jag läser just nu...




Va rädd om er,kram.

Just nu pirrar det i hela kroppen.
Det är så fantastiskt!
Härligt. Roligt. 
Och alldeles, alldeles underbart.

Som gjort för en bra dag/kväll/natt ! Med lite smärta, förstås.
Är på jättegott humör. 
Alldeles sprudlande faktiskt.
Kan bara inte dela med mig av glädjen mer än så...
Men kul är det!

Det är så många förändringar nu.
Det är så mycket som händer.
Det är roligt. Jag blir glad.

Har ett jättebehov av att skriva av mig.
Lite mer seriöst än de senaste inläggen.
Vill verkligen bara låta allt komma ut i text.
Jag gillar text. Jag tycker om att uttrycka mig i text.
Men jag kan inte.
Inte på bloggen.
Jag får skriva brev till mig själv.
Helt enkelt.

Bitterfitta!
Tänker inte bli en sådan.
Jag är inte bitter.
Jag LEVER idag .
Jag njuter av varje dag som jag får vakna till en ny underbar dag.


Mycket tankar idag.
Tankar med förhoppningar.
Spännande tankar.
Tankar.

Nya möjligheter!


Jag kanske inte är det bästa alternativet men jag är ärlig i alla fall.
Jag kanske inte är det roligaste alternativet men jag sviker inte i alla fall.



Va rädd om er,kram.

Jag är i begrepp att synda.
En av de värsta synderna av idag.
Och jag står i begrepp att synda.
Och jag gör det utan tvekan.
Så vad är det då för synd?

Äktenskapsbrott?


Nej..

Mord?

Näpp..

Stöld?

Jaaa...

Just nu stjäl jag.
Utan att ha dåligt samvete.
Nja. Lite dåligt samvete har jag nog.
Varför skulle jag annars erkänna min synd?
Du kanske undrar vem jag stjäl ifrån?
Jag stjäl ifrån dig.
Du är mitt offer.
Har du inte märkt att jag har smugit in och stjäl ifrån dig?
Vad är det nu jag stjäl ifrån dig?
Vad det än är så kommer du aldrig att få tillbaka det.
Och ingen domstol kommer att döma mig.
Så tillbaka till det jag så oförlåtligt stjäl.
Jag stjäl din tid.
Jag får dig att läsa allt medans din tid går.
Och den tiden får du aldrig igen.
Vad är då ett lämpligt straff för denna synd?
I vilket helvete hamnar jag?
Så vilket straff ska jag få?
Så jag böjer mitt huvud och ber om förlåtelse.



Va rädd om er,kram.

Så här mycket gillar jag er

Jag har ingen  inspiration  alls att skriva en enda bokstav just nu - ändå fick jag i den meningen ihop 54 bokstäver. Det tar sig. Det kanske blir ett inlägg av det här också om jag håller på så här en stund och låter fingrarna hoppa fram och tillbaks över tangentbordet. Hoppsan där ser man, redan 4 rader. Det var inte illa.

Okey , så det är alltså det som fattas - Ipren, den intelligenta värktabletten, haha. Jag har bara alvedon undrar om det funkar med en sån - är den också intelligent?

Nog om det nu. Jag fick i hop ett inlägg i alla fall utan vare sig Ipren eller något annat. Ganska intelligent av mig måste jag säga, haha.

Vill bara säga att jag är NYKTER även om man inte kan tro det just nu med tanke på det här inlägget och jag har ingen tillfällig sinnesrubbning vad jag vet. Jag är sån här ändå just nu - inget att göra åt. Fan jag måste nog köpa mig Ipren ändå för nu börjar det här spåra ur  ;)

Här kommer en himmelsk ängel för att hjälpa dig att le i kylan! Finns nåt för alla smaker här. Kolla in bröstmusklerna, magrutorna, låren, vingarna!! Han har troligen redan fått dig att le. Jag vet att du ler!
Och när du är färdig med att försöka stirra upp under hans höftskynke... aha du tittade igen!

Ha en bra kväll!


Va rädd om er,kram.

Skymtar ord, tankar och känslor. Hinner inte få fatt dem innan de hunnit förbi. Försöker fånga dem på tungan, med pennan, men de gäckar mig. I insomnandet, mitt i ett samtal, förnimmer jag något viktigt. Något som måste få liv och födas av min hjärna, förvekligas av mina fingrar. Ord som får någon lycklig, hoppfull eller tårögd. Jag sörjer de jag missar. De kan te sig små, kantiga och oviktiga, kanske är de för blyga för att komma fram, kanske ska de mogna ytterligare en tid. Min otåliga jakt efter dem hjälper föga. De föds när de ska... Låter sig skymtas och visa vägen...



Vårskri


Det var länge sen. Evigheter sen min kropp skrek som den gör nu. Den vill inte vara ensam. Den längtar efter din. Det som var ett stort vill ha, vem det vara må, är nu du. Förundrad, förstummad står jag utanför mig själv och ser det som händer med stigande förvåning och glädje. Min kropp längtar bara när hjärnan fått stimulans först. Sinnena kräver sitt. Stimulera min själ och jag följer dig till jordens ände.


Va rädd om er,kram.

Min tro, mitt hopp finns i bläcket. Det är endast på papper mina känslor verkligen kommer ut. Det gör så ont i mig att livet ser ut som det gör, det gör så jävla ONT! Jag har fått ta så många smällar. Har fått utstå mer än vad man ska klara av. Idag hoppas jag ni vet att jag verkligen uppskattar livet, att jag är överlycklig för det jag har. Det fanns en tid då jag inte uppskattade något.

Tack till mina 5 barn m. resp o mina 3 underbara barnbarn.

Det är tack vare er som jag idag kan uppskatta allt. Det är tack vare er som jag fortfarande andas. Det är tack vare er jag vet att jag aldrig kommer vara ensam. Det är tack vare er jag fortfarande vet hur kärlek känns. Ni är mitt allt och jag älskar er över allt annat. Jag kommer alltid att stå bakom er. Jag kommer aldrig någonsin att svika er, aldrig! Utan er är jag ingenting. Ifrån mitt hela hjärta, tack för att ni har hjälpt mig så här långt. Tack för att ni visar att ni bryr er, tack för att ni drog mig upp ur hålan jag ramlade ner i. Tack för att ni visar kärlek.

JAG ÄLSKAR ER!

För alltid, eran mamma,momme o svärmor.




Va rädd om er,kram.

Idag kan man inte annat, än bara skriva SOL  med stora
bokstäver!!! Det är så mycket sol man kan önska sig!!!
Idag kan man verkligen dra det här gamla skämtet..
”Det är vår i luften..var har ni er..!?!..hmmm…
!!


Snön smälter med rasande fart..men man har lite svårt att
fatta att det är grönt här, om ett par månader, när man ser
all snö som fortfarande ligger kvar..


Utanför min balkong är de snö, som ligger och flinar föraktfullt
mot solen..!! ..och visst..när man står där på balkongen..
visst längtar man efter ljudet av gräsklippare, och doften
av nyklippt gräs..!! 




Och det enda

jag vill är att få bli så där totalt omhändertagen,

jo,

jag erkänner,

faktiskt,

det skulle jag,

att erkänna det är en början iaf...........




Va rädd om er, kram.

En blomma är bara en blomma. Den tänker inte "jag är fel för att jag borde vara gul eller rosa". Det tänker heller inte "det är fel rosa nyans på mig" eller " jag har för många blomblad". Inte heller bekymrar den sig med "mina blad är för stora! Det lägger ingen tid på sånt tänkande, för det finns inte i blommans värld. Den står där stolt och vacker och visar upp sig i all sin härlighet. Den bara är. 

Vi skulle kunna göra likadant. För allt börjar med att vi accepterar oss själva precis som vi är, och inte försöker vara någon annan eller vara på ett sätt som någon annan vill. Det krånglar bara till det. För varje människa är unik och fantastisk. .

Om vi bara kunde slappna av och acceptera oss själva mer.

Jag har märkt att jag skulle kunna ha som arbete att bara att gå runt bland människor och säga till dem:

– Du duger precis som du är.

– Du har redan allt du behöver inom dig.

Det viktiga är inte i sig om man "lyckas" eller inte, för det finns olika grader av att lyckas. Det viktiga är att man försöker! Det är att lyckas i sig. Du kommer inte ångra saker du gjorde när du ligger för döden, du kommer att ångra det du ville men inte vågade…


Va rädd om er.kram.

Tjenna livet, bloggen, kloggen.. hue äe lwfwr? gG.. vafan.. hur e läget skulle jag skriva, men höll fingrarna fel! Det kommer bli helt ok ok ok!! !

Imorse, va de en sväng på löpbandet som gällde, jag är  så jävla grymt bra.. nöjd me mig själv..  
jag vet att jag kan lita på mig själv, fast... kan jag det?! hhaha....


Alla människor har många saker man ångrar hände, man önskar att man hade gjort vissa saker annorlunda, men samtidigt finns det så mycket som man inte vill ändra på. Ett kaotiskt liv har ändå lärt dig något. Och utan kaoset, så skulle du inte ha den stabiliteten du har idag.
Jag brukar försöka tänka på det. Att även om det finns mycket hemskt i mitt liv, som jag ångrar hände och ibland önskar att jag sluppit, så finns det så mycket som jag inte skulle kunna tänka mig att vara utan.

Trots allt som jag varit med om under mitt snart 51 åriga liv så ångrar jag ändå inget. För allt som hänt under åren har gjort mig till den jag är idag. Till en starkare människa som har en helt ny syn på livet och tar till vara på livet på ett hela annat sätt.
Man ser värdet av livet ur ett annat perspektiv.

Men att LEVA IDAG är att ta tillvara på alla chanser man får.


Va rädd om er,kram. 

Tacksamhet är en positiv känsla som används för att visa uppskattning för vad någon annan gjort. Tacksamhet kan framföras med ord, gester. En vanlig tacksamhetsgest är applåden. Ofta så glömmer vi bort att vara tacksamma, vi bara tar allt för givet.

Ja trött är jag eftersom jag somnade vid 03-tiden i förrgår och vid 02-tiden i natt. Sömnen kan jag inte göra så mycket åt. Jag lägger mig i tid men det går INTE att sova. I bland så är det bara så. Ledsen, nej jag har inte varit ledsen - bara låg. Jag har för mycket som snurrar i huvudet. Det går inte att sova. Det gör egentligen ingenting men nätterna är så långa och sen kommer det en lång dag också. 

Tankar och funderingar.
Det finns gånger då jag önskar
att jag var en lycklig idiot.
Lyckligt ovetande om ansvar,
arbete och räkningar.
Så vill du ha en halv hjärna?
Då hade jag kanske varit bättre?
Hmm.. Nu kanske du tycker jag är en idiot?
Hoppas det.
För då är jag halvvägs mot mitt mål.

Jag fyller just nu livet med motion, teveserier, vila när det behövs och små städpass. Lite umgänge här och där också. Livet lunkar liksom på, dagarna flyger iväg och jag bara hänger på och känner mig nöjd över det lilla. Jag är inte längre den människan som känner att något måste hända hela tiden - sådan var jag förut. Nu är jag lite lugnare i mig själv och jag tycker om att bara vara.

Vår personlighet förändras hela tiden. Den du är idag kommer du inte vara om tio år och den du var för tio år sedan är du inte längre. Vissa saker med vår personlighet förändras aldrig. En person som alltid har haft ett hett temperament kanske alltid har det men lär sig att hantera det på ett bättre sätt. Samhället kräver av denne att kunna kontrollera sig och denne måste anpassa sig till miljön. Om personen inte klarar av detta blir den inte accepterad.
Många tror att det är uppväxten som formar vår personlighet och detta stämmer nog till viss mån med tanke på att det är nu vi lär oss vad som är rätt och fel. Men en människa som har haft en dålig uppväxt kan fortfarande växa upp och bli en bra människa och det motsatta, en person som har haft en underbar uppväxt kan växa upp och bli en mördare eller en våldtäktsman.
Vår omgivning formar oss, men människor påverkas på olika sätt av den.
Vi kommer nog aldrig att kunna komma överens om hur en människas personlighet skapas men de viktigaste är att vi lär oss att alla är olika och att vi måste respektera varandra.

Va rädd om er,kram.