Susanne

Du är älskad och omtyckt av många
Du är känd för ditt lugn
Du har medkänsla och empati




Jag försöker tycka om dig
men det är svårt
Jag känner inte igen dig
Du är numera en annan
som sorgen har märkt





Jag blir så arg på dig
när du blir handlingsförlamad
när du inte kan hantera situationer
när du glömmer bort saker och ting
när du inte tar hand om dig själv




Du har ett stort hjärta
med rum för alla dina kära
Vad du behöver är att fylla
hjärtat med livslust och mer glädje
Du är värd så mycket mer!



Jag tycker om dig
Familjen älskar dig
Vänner tycker om dig
Många beundrar dig
Försök våga lite du med!







Va rädd om er,kram.

Ibland önskar jag bara att jag hade en stuga att åka till för rekreation . Jag skulle ta med mig 100 pocketböcker, tända brasan och laga middag som var en fröjd för gommen. Jag skulle gå ut och känna med handen på vattnet i en sjö eller ett i hav. Känna doft av natur och sitta och fundera på en stubbe och tugga på en bit kåda. Sen skulle jag gå hem och krypa ned i frasiga rena sängkläder och läsa om spännande livsöden/ händelser/ platser på jorden som jag ändå aldrig kommer ha pengar/ möjlighet att se/göra.

Yup, yup.

Hade jag den platsen tror jag att jag skulle vara lycklig.

I think.





Va rädd om er,kram.

Jag vet inte vad jag vill säga. Blir bara så ledsen ibland att det ska finnas massa ideal och hoppas att vi alla kan krossa de tillsammans så att vi inte behöver skämmas över våra celluliter eller magar eller bröst eller armar eller knän eller lår eller vader eller någonting på badstränderna i sommar. Vi ska inte finnas till för att se rätt ut, vi ska finnas till för att det är en sådan jävla gåva att finnas till. Och då ska inte någon annan komma och säga att vi inte duger för att vi har gropar i låren, för vi duger. Hur vi än ser ut duger vi mer än väl och det är fan dags att vi lär oss det. Och ger alla andra fingret.






Va rädd om er,kram.

Livet är ständigt på väg i förändring
man behöver inte alltid vara stark
man får finnas ändå

Vad du än gör och vad du än tänker på
var du än finns, berätta hur du mår
det finns alltid någon tro det eller ej
som bara vill lyssna, bara vill finnas för dig

Andas genom mig
andas här med mig
låt solen hitta dig

Jag har alltid levt i tron att man inte ska tro man är bättre än någon annan. Inte hellre sämre än någon annan heller förstås. Fast det senare började jag rätt så nyligen med att intala mig.
Jag tycker inte man ska se ned på folk med syftet att framhäva sig själv, eller prata illa om människor för att skaffa sig pondus på något märkligt sätt. Denna tro vet jag det är många fler än jag som har, men jag förundras i mitt inre när jag möter folk som inte har det.
De pratar hej vilt om andras svagheter, men sina egna styrkor. Hör kanske vad du säger, men lyssnar inte.
Mest förundras jag över de som gör så med folk de inte känner, knappt träffat. Beklagar sig alltså. Eller berättar om sina personliga funderingar över livet. Frågar inget, bara vevar text. För en stackare som inte hunnit hänga av sig jackan ens... Vad svarar man på sånt, ska man skratta, ska man gråta??
Fast å andra sidan har du ju inte ens fått frågan, så håll mun och fortsätt förundras.



Va rädd om er,kram.

Alltså jag vet inte hur mycket tankar och funderingar som oftast snurrar i mina tankar.. Massor av sakerna kommer jag nog aldrig kunna skriva om! Dom är för knepiga för att skriva, saker som jag helst skulle vilja nå med mitt liv, saker som jag skulle vilja hände!

Men ibland tänker jag massor, jag längtar efter massor...

Däremot vet jag inte om jag kan kalla det ånger, dåligt samvete.. Vissa saker sonar jag hela livet, andra har jag sagt förlåt om.. Men ibland räcker inte ett förlåt för att reda upp saker.. Vissa saker kan till och med vara oförlåtliga!

Men någongång vill jag vara fri från all skuld, ha fått förlåtelse för saker och situationer jag handlat fel i...  Fan livet är mer invecklat än jag någonsin trott! Jag har ju gjort många ont, men samtidigt har jag ju gjort många gott med!

Vissa saker jag vill med framtiden vet bara vissa personer, dock vet ingen om ALLT!

Djupa tankar, tankar som förbryllar mig... Tankar som får mig att "jag skulle vilja!" men jag vågar inte för att kanske priset är för högt, jag kanske skadar mig mer än vad jag är beredd på...

Men jag vill nått med mitt liv, jag vill nå vissa nivåer av lycka!

Total lycka tror jag inte på, det har jag tappat hoppet på under alla åren.. Men man vill ju önska att den finns, även om den nu inte finns för mig! Och är det nu så förbannat illa att den totala lyckan inte finns för mig får jag nöjja mig med det som får mitt liv verka något så när meningsfullt!

Ändå vill jag nå total lycka, även om jag inte är förunnad den!

Detta blir för tunga tankar just nu... Dags att släppa tankarna och göra nått som piggar upp mitt liv...

Om så för stunden.. Förstunden är gott nog just nu!

Men jag kan i allafall göra skillnad framöver...







Va rädd om er,kram.

Om livet ändå varit som man önskat

Då hade man kanske varit världens

Lyckligaste

Rikaste

Starkaste

Eller ?

Hade det verkligen varit så mycket bättre

Fantasier är nog bäst som just fantasier ?

För om allt vore som man önskat

Vad vore då livet värt ?

Utan drömmar

Fantasier

Tankar på vad som kunde varit ?

Om ändå...


Livet är kanske inte så grått som man ibland tycker





Va rädd om er,kram

Jag saknar det ibland.

Det där nära.

Saknar den känslan.

Att få dela upplevelsen, vara närvarande i stunden bägge två och känna glädje och njutning över att få vara där tillsammans bara vi två just där och då.

Den känslan kan jag sakna ibland.

Ihop med en massa annat.

Som det ju är tänkt att det skall vara, ni vet...  

...i alla sina dagar.




Va rädd om er,kram.

... borde rimligtvis innehålla gränslös kärlek.

Känslan av att man är oerhört älskad och åtråvärd något man tar för givet, något som är självklart. Något som inte behöver ifrågasättas. Att man är den enda som betyder något, man ger inte upp i motvind eller släpper taget när det är tungt att bära. Den enda man vänder sig om och tittar på en extra gång för att det kittlar så skönt i magen. Längtar till att vara tillsammans fast man just har skilts åt. Den man viskar sköna ord till, smeker ryggen till tröst eller i passion. Utan att vara blyg kan vara hämningslös, släppa taget och ge sig hän totalt. Den man alltid kan räkna med när alla andra går. Den som aldrig sviker.

Tänker jag...





Va rädd om er,kram.

Och än mindre vart man vill komma

När allt som förrut var så väldigt tydligt och enkelt

Plötsligt bara är som en enda stor tom säck

Utan ljussken ens borta i den andra änden

När allt blivit till en skrämmande mörk labyrint

Och själv är man bara rädd

Rädd för att komma ut på den andra sidan

Rädd för det okända som skrämmer

Vart tar man vägen då?

Vilket håll ska man välja att krypa?

Konstiga idéer om att allting kommer att ordna sig.

Att det nog inte alls är så illa som man trott.

Att det finns hopp kvar fortfarande. Trots allt.

Att kärleken ska segra. Att turen ska vända.

Att det Där mirakulösa äntligen ska hända.

Det där som man alltid gått och väntat på ska ske. 

Men som aldrig nånsin händer.  

För det kommer bara förbli en illusion.

En önskedröm.

Men en önskedröm som man tror på.

Som man tror på för att man vill tro.

För att man vill hoppas.

För att man vill ha dom kvar. Dom där illusionerna.

För trots allt gör dom ju livet lite lättare.

Lite bättre.

Lite närmare Lyckan.

Jag vill fortsätta känna lycka.   

 


Va rädd om er,kram.

Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Men just när livet känns som hårdast och mest orättvist kan man få uppleva de absolut lyckligaste stunderna. Man blir ödmjuk inför livets förgänglighet och inser värdet i att leva här och nu. Livet går upp och ner, liksom inspirationen till att skriva. På 2 veckor har det hänt en del. . En tuff tid med massor av tårar, känslor, andningssvårigheter, värk, starka mediciner mm. Bubblan jag bildat runt mig för att skydda mig mot det onda, spricker ibland och det gör så fruktansvärt ont...

Jag var inte beredd på den storm som smärtan kom med. Det är bara att följa med i vågen och rida med. Låta det ha sin gång och vänta ut värken. Sakta krälar jag upp ur det nattsvarta igen. Vid det här laget vet jag att de kan bara bli bättre, måste bara bli de. Magen knyter ihop sig och hjärtat håller på att gå i ännu flera bitar än det redan är. Så fruktansvärt livet blivit för oss som måste vara med om så vansinnigt mycket...

Att hitta guldkornen som gör livet värt att leva finns lite överallt. Ibland är det svårt att se och hitta dom. Ibland dyker de upp där man minst anar det. Med öppet sinne och en kärleksfull och positiv inställning trots allt, går mitt liv vidare på något vis.







Va rädd om er,kram.

Jag har hela veckan velat skriva ett inlägg där jag ska skriva att jag är klar.
Klar med allt, för snart bär de iväg.

Timmarna räknas ner ..

Börjar bli riktigt nervöst nu faktiskt. Riktigt riktigt nervöst!


Själv, ensam, allena.


Det finns många ord som betyder ensam.



Men jag känner mig inte ensam, jag känner bara en massa annat trevligt ..

Det är så oväntat och underbart. Okänt och märkligt och helt fantastiskt. Vad det än är och ska vara. En närhet och en förväntan blandad med förskräckelse över alla de förutfattade meningar som bodde i mig förut och nu fått ge vika. Vika undan för de portar som måste öppnas mot livets möjligheter. Möjligheter som inte är ett enda måste eller borde. Bara det sköna i att något väntar.

Någon kittlar mitt rodnande hjärta.



Det pirrar i kroppen. Det finns en stress i mig som jag måste åtgärda. Ändå är jag nöjd. En fot framför den andra. Kom igen. Kom igen. Och så vila lite sen. Det blir bättre...


Va rädd om er,kram.

Det är konstigt. Blir nästan alltid så lugn och trygg när jag får tillgång till min dator så jag kan skriva..  Måste vara något i själva skrivandet som skänker sån trygghet.

Tick tack

Klockan på väggen går sakta framåt

Framåt i sakta mak

Tiden kan inte stoppas

Lika lite som kärleken

Två ostyrbara ting

Så olika men ändå så lika

Oförklarbara men ändå så påtagliga

Släpp tiden och kärleken fria

Inget kan ändå fängsla dem




Va rädd om er, kram.

Kärlek

Kärlek utan återvändo

Utan krav

Utan några som helst förbehåll

Vill jag ge dig

Ömhet

Närhet

Värme

Vill jag överösa dig med

Att få se det där lyckliga leendet

Dom varma ögonen

Höra ditt skratt

Det är allt jag vill

I drömmen

I drömmen är jag fri, lycklig och har inga bekymmer

I drömmen ser jag dig leende

I drömmen håller jag om dig

Känner värmen från dig

Ditt hjärta bultande mot min bröstkorg

I drömmen är det jag som äger världen

Jag som har allt man kan önska sig

Ett liv alla andra avundas <3


Va rädd om er ,kram.
 

Det är inget som jag begär

att du skall säga

att du saknat mig

ingen som begär att du skall visa känslor heller

inte offra något

för bara just mig

det är inget jag begär

bara att du finns.






Va rädd om er,kram.