Susanne

Du måste alltid

värja ditt liv mot ondska

du måste alltid

värja ditt liv från orättvisa

du måste alltid

värja ditt liv mot falskhet

du måste alltid

värja ditt liv

från den som inte ger dig äkta kärlek

men värj dig aldrig  bort

från livet..



Va rädd om er, kram.

Har försökt skriva.
Få det ur mig.
Med papper och penna.
Massa ord kommer fram.
Det blir bara kladdigt och patetiskt det jag skriver.
Var glada att jag besparar bloggen sådant tjafs. 
Men när det inte blir bra känns det inte som jag fått det ur mig.
Önskar jag kunde skriva.
Skriva vackert och slående.
Att med skrift bara tömma mig på tankar och känslor.
Jag känner för mycket just nu.
Både gott och ont.
Jag känner för för många.
Både gott och ont.
Jag vill ha det ur mig!


Va rädd om er, kram!

Har gnällt hela dagen om hur tråkigt det är att vara sjuk! Har bara hängt och gäspat hela dagen. Ska upp tidigt i morgon. Kommer antagligen knappt gå och lägga mig i natt innan det är dags att vara fräsch , för HC = hälsocentralen o waranprov .. för de va ju inge bra !!  MEN kommer jag i säng nu då? Nepp, är inte det minsta trött!  Känner mig alltså lite förvirrad. Och tankarna är så pass nya att jag vill inte ens formulera dem här än... Återkommer när jag tänkt klart!!! *ler*


Va rädd om er, kram <3

Är inte riktigt direkt mej själv just nu känns det som, mina tankar är inte som dom ska, har svårt att skilja dom på nåt sätt, bara en enda röra och jag har ingen koll. Hur kan man ha så här många olika känslor på samma gång..förstår inte det. Ändrar mej från sekund till sekund, ena mår jag skit och andra så känns det okej och sen är det ännu mera åt helvete. Så fort jag tänker så tänker jag på fel saker, saker som får mej att tokigt gå under. Vill verkligen tänka på allt positivt men det går inte. Alla andra tankar tar över, behöver en paus från tankarna som jag inte kan hantera. Hur svårt kan det vara egentligen att hantera det här..alla andra verkar ju lyckas.



Va rädd om er, kram.

Kärlek fungerar bäst när
Samvetet är rent,
Och ekonomin är i ordning.

Men det ena verkar inte
Komma på bekostnad annat
Än av det andra,
Och det andra annat än av
det ena.


Va rädd om er, kram.

Sommar (fortfarande) och kväll.
Jag befinner mig på fel plats.
Igen.


Jag skriver för livet
livet skriver mig

pennan blöder orden

Skrivandet är tankar som vill ut
frågor som vill ställas
svaren som ska formuleras

skrivandet är trädet som sträcker sina grenar
uppåt och vidare

är blodet som flyter
den skrikande smärtan
den djuriska lusten
ilskan och glädjen
är kärlek
är liv

skrivandet är ömheten i mjuka händer
är de hårda slagen
tiden som rinner
förbi eller bara vidare

skrivandet är liv



Va rädd om er, kram.

Ibland händer det att jag känner mig lyckligt lottad. De få som känner mig, förutom mina närmaste, riktigt känner mig, skulle förmodligen höja på ögonbrynen både en och två gånger och sedan lite försynt undra om jag möjligtvis var sjuk eller kanske drabbats av en galopperande hjärnskakning. De få som känner mig och mitt liv skulle kanske till och med tro att jag bara hittade på... eller så skulle dom faktiskt, just för att dom känner mig, veta att varje ord var sant.

Lyckligt lottad. Jo, faktiskt känner jag det så. Nu. Idag. Ikväll.
Absolut inte varje dag.




Jag begär inte mycket....




De  jag begär/ vill är att Barnen, har de bäst , dom är det finaste och viktigaste jag har.

 
En följeslagare som får hjärtat att vakna och öppna sig.


Skrattet som delas med nära, o kära :)


Att alla jag har omkring mig får må bra o vara  friska.


Och livet... livet... det begär jag.

En sak till begär jag. En sak vill jag aldrig förlora. Förmågan att se det vackra och det storslagna i det lilla och det enkla. Förmågan att glädjas över det som inget kostar.

Lyckligt lottad. Jo, på ett sätt är jag nog det. 
För att jag är jag.



Va rädd om er, kram.

Det vackraste ordet jag vet är ordet dröm. För att i en dröm så kan allt hända en. När man drömmer kan man vara rik, berömd, osynlig, på andra planeter och andra platser. Man kan vara trollkarl, häxa, ond eller snäll! Man kan vara precis allt man vill. När man dagdrömmer så slappnar man av, man kan också ha mardrömmar som kan vara otäcka men för det mesta vaknar man ifrån dom och slipper dom.

Fast det är ju viktigt att komma ihåg skillnaden på dröm och verklighet så man inte villar bort sig. Men det sägs ju att man ska följa sina drömmar!  Det ska jag försöka göra i alla fall….






Va rädd om er, kram.

Tänkte bara höra av mig en sväng!
Kolla hur läget var.
Sukta lite.
Efter dig.
En dag kommer du komma på det.
Jag tror det.
För jag kan inte ha så fel!
Kram på dig.






Va rädd om er, kram.

Varför är det så svårt att tro att man är bra

att känna att just jag är den jag helst vill va.

Nån annans kvaliteér är sånt man bara vet

men uppskattning från andra tas emot med tveksamhet.

Tänk om vi bara kunde byta plats ett litet tag

och genom andras ögon se oss själva för en dag.

Då skulle du få veta det du inte tror på nu

att det är helt fantastiskt att det finns någon som DU.







Va rädd om er, kram.

HAR ju roligt som singel, absolut.... Ända tills.... söndag.... På söndagar är man liksom alltid lite extra singel.......

Och så börjar man fundera.... väga för och emot... för det är inte lika självklart att vara i ett förhållande igen när man är självständig och står på egna ben och har barn och det är så många faktorer som ska klaffa för att man ska rubba det där igen... Hur gör andra, undrar man...???

Men i slutändan är det nog ändå tvåsamheten som väger över... att komma hem till någon, laga middag till TVÅ, dela vin, tankar och funderingar, soffan och täcket.... somna med någon och vakna med någon.... Är inte det livet??? Joooooo.....

Återstår bara den lilla detaljen att hitta den NÅGON då....



Va rädd om er, kram.

Va rädd om er,kram.

Har varit en fånge i mina egna känslor så länge

Men nu börjar det nystas upp

Bit för bit

Tråd för tråd

Allt börjar samlas ihop till så fina små garnnystan

 Alla har nog kännt sig ensamma någon gång i sitt liv och det kommer och går perioder när men upplever denna känslan mer än annars.

Känslan av en tomhet, av att något saknas inom en, är det ofta man hör personer beskriva det som. Som om det saknas en del i ett pussel för att kompletera en som människa. Att vara hel och inte lite "trasig".

Man håller så mycket inom sig när man är "ensam". Mycket som byggs upp inom en. Många starka känslor som liksom låses inne inom en. Och när man väl släpper ut dom så blir det som att öppna en damm. Det bara väller ut och man kan inte riktigt kontrollera det.



Va rädd om er,kram.

Klibbigheten ligger som en våt slabbig film över huden.
Dagen har vandrat i kvav luft och längtan bort.

Idag, när lågheten gör mig till en sjunken båt, tänker jag på det där med öppenhet, rakhet och ärlighet.
Tycker oftast att det är inget som efterlevs. För mycket hyckleri, för mycket hymmel och tassande kring het gröt.
Nej du, släta ut ansiktet, botoxa hela skallen så ingen, ingen någonsin kan se att du levt, dölja varenda liten känsla som vill sticka upp och låtsas för allt vad du är värd. Då först räknas du. Då först är du någon.

Jag låtsas inget.

Låg var det ja. 

Jag har två ord inhamrade i själen.
Dom svider båda två.

 
Konsten att leva och konsten att överleva
Ingetdera är lätt.
...

Så är det med det. Dagarna ska gå oavsett.






Va rädd om er, kram.

Känns inte alls som jag hunnit med det jag velat göra denna sommar, allt hamnade i ett vilotillstånd...

Men, men! Man kan inte alltid få som man vill!

O just nu sitter jag och drar i handbromsen för att inte spekulera om framtiden.. Inte det lättaste, men välbehövligt!

Sitter faktiskt och funderar på ifall man skulle finna det där rofyllda tillståndet som verkligen får mig att må bra.. Dock med insikten att den inre stressen kontra viljan till ro inte riktigt vill sammarbeta!

Knepigt läge kan jag helt klart säga.. Skulle verkligen behöva en spark i häcken för att ta mig i kragen! Däremot det värsta är att jag inte själv kan sparka mig i häcken, både av kroppsliga  skäl och av bristen på lust!

Just i denna stund skulle jag behöva en eldsjäl som drog igång mig och fick mig att ta mig både tiden som bad mig att bryta detta mönster... Däremot har jag med tiden lärt mig att man inte ska eller bör förlita sig på sådan hjälp utifrån, man ska lära sig ta tag i det själv och se till att det händer!

Bara inse att allt har sin tid, allt tar sin tid...  Sen att allt inte alltid blir som man önskar och vill är ju en ny insikt, kanske därför jag drar i handbromsen och inte spekulerar om framtiden för mycket...

Snurreli snurr....

Saknar den där inre glöden jag hade en gång i tiden! Hur sjutton väcker man den????







Va rädd om er, kram.