Tacksamhet.
Tänk så enkelt det är att skriva ner sina känslor och lämna dem där! Så snart de fått fäste på papper så lämnar de mig. Och istället kommer tacksamheten. Jag förstår mig själv bättre när jag skriver ner vad jag känner. Så naket jag bara vågar komma inpå mina känslor.
Jag njuter av att vara mänsklig och reagera mänskligt.
Jag njuter av att ständigt förstå mig själv och mina rädslor bättre. Jag möter mig själv. Ser mig som den jag är. Inte den jag skulle vilja vara.
Så underbart!
Jag kan inte rå för vem jag älskar. Jag kan inte styra mina känslor. Jag kan inte heller styra andras känslor. Antingen älskar de mig för att jag är allt det jag är eller så gör de det inte och det är som det är. Jag kan inte välja med förnuft eller logik att jag ska älska en människa. Jag bara gör det för att det är vad mitt hjärta manar mig att göra.
I kärlek ingår det endast en ingrediens och det är en önskan om att föremålet för kärleken ska få vara lycklig. Och är det i sällskap av någon annan så är det så. Och då är det rätt.
Va rädd om dig,kram.
