Susanne

Nu får vi ta fram våra värmeljus o tända upp våra hem, gud va mysigt.


Nåväl, livet rinner på för fullt o min hjärna går på högtryck: Är lite fundersam över hur jag ska göra med fortsättningen på mitt liv, kan inte ha det så här. Måste få in lite livsglöd igen. Lättare sagt än gjort, men ska fundera ut en lösning på det här.

Upp o ner känns hela livet.....framåt o tillbaka...hit o dit...ingen ordning på allting..


Tänk va livet e kort .....man tänker inte på det när man e ung o ivrig att erövra hela världen...men när man kommer till mitten ungefärär det som om det tänds en lampa o man börjar tänka.


Va livet e kort....ena stunden går man i skolan o i nästa stund e man skild o har vuxna barn o funderar över hur ålderdomen kommer bli för en annan...hua...jag va ju nyss litenvart tog tiden vägen...jag som skulle göra så mycket...


 Ursäkta mej, men jag e inte på bra humör idag, återkommer inom kort


ciao ..


Va rädd om er, kram.

Det är så mycket, så mycket jag ska
Och göra saker som är bra
Men kanske inte just idag
Jag tror imorgon blir en bättre dag


Jag ger igen imorgon
Imorgon och inte idag
Ja, jag är stark imorgon
Imorgon så är jag bra


Va rädd om er, kram.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och nånting alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer..



Jahapp, då var det måndag igen! Vart tar helgerna vägen egentligen? Jag känner mig som sju svåra år idag, hade behövt sova minst fem timmar till...

over´n out  







Va rädd om er, kram.

Va rädd om er, kram.

Ständig verksamhet i hjärnan. Konstigt den inte bränns sönder och det börjar ryka ur öronen ;)

Jag har nog knasigaste hjärnan i världshistorien.... Vet inte hur ofta det poppar upp bloggmaterial i huvvet som inte bara är av personlig karaktär, men det försvinner alltid snabbare än vinden. Så när jag väl är vid en dator är det inget kul att skriva om... Jag lyckas inte ens gräva i hjärnans djup??? för att hitta det ..

Jo, ibland så :))



Hur dåligt du än mår, i kärlek, i din själ eller på andra plan, ge aldrig upp. När man mår som sämst och inte ser något ljus, då kommer en varm hand mot din kind, en väns axel att gråta mot, ditt livs kärlek eller en djup och sann lycka.

Och varför gråter jag då?? Jo... för att jag är så fjantig ;)
och det är faktiskt väldigt fint skrivet....



Va rädd om er, kram.

 Jag vill gå klädd såhär och precis som på bilden vara ett kliv från stranden.





Kanske är det så, att jag måste hitta mig själv först, innan jag kan bli din. innan det kan bli du och jag. Kanske måste jag komma på en egen lösning som gör att du kan se mig så som jag verkligen är. I mitt rätta element. så som jag egentligen är. Jag är inte en tyst, tillbaka dragen tjej, det har tyvärr bara blivit så, åh du skulle se mig där jag är på topp. Jag tror det får bli så, du får vänta. Vänta tills jag har hittat en lösning. jag måste få vara mig själv innan du kan se mig för den jag är.


Nånstans nån gång så finns DU!


Va rädd om er, kram.

Ibland när jag tänker på hur mitt liv har förändrats o tagit en väg som jag i aug- i fjol, inte ens vågade eller kunde drömma om bubblar det inom mig av skratt. Ett fnitter som sakta som kolsyra stiger till ytan och om jag skulle släppa ut det är jag rädd att det skulle explodera i ett hysteriskt asgarv som aldrig skulle ta slut... Då, var jag nyseparerad o totalt vilsen för vilken väg jag skulle vandra. Vad ville jag? Vad kände jag? Vad vågade jag? Vad trodde jag på? Någonstans i allt kaos o förtvivlan så bestämde jag mig för att lita på att det som sker det sker av en mening. Jag tror att vi skapar vår "verklighet", våra liv, genom våra tankar. Om jag tror på mina tankar utan att ifrågasätta dem o de ger mig smärta o förtvivlan så blir mitt liv plågsamt o olyckligt. Om jag däremot ifrågarsätter dem o analyserar om det verkligen överensstämmer med sanningen/verkligheten fann jag att det mesta av min smärta handlade om min föreställning om hur mitt liv borde/skulle/kunde vara o se ut... Detta var min viktigaste lärdom o den som har visat sig vara min största utmaning att praktisera i mitt förhållningssätt till livet. De har tagit lång tid, o mycket ork!
 
Lev o njut, dagen kommer aldrig igen <3

Va rädd om er ,kram!