Susanne

Ingenting vara för evigt.
Allt har sin tid. Du, jag och de du känner. Huset du bor i, bilen du kör eller julklappen du blev så glad över. Vem kommer att minnas busschaffören som körde dig i morse? Vem kommer att minnas bagaren som bakar ditt bröd?
Kommer du att minnas mig om två veckor? Minnas något av det jag skrivit? Att jag skrivit?
Du lär ganska snabbt märka att tiden fortsätter ändå. Även utan mig och mina texter.

Ingen varar för evigt.
Vår bästa tid är nu. Glöm inte det.
Din bästa tid är nu.
DIN enda tid är nu.

Jag böjde mig framåt och plockade upp hjärtat från marken.
Jag höll det varsamt i mina händer och såg på det.
Det var bättre begagnat, sårat och ärrat.
Men ändå vackert i sin skörhet.
Det kändes fruset i mina händer så jag höll det nära mig.
Jag satt kvar och funderade en stund.
Förundrad och betagen av hjärtat i mina händer.
Sedan la jag hjärtat i mitt bröst där mitt eget varit en stund tidigare.
Och så reste jag mig.

Jag funderade på vems hjärtat kunde vara,
vad har det få se och vem har behandlat det så vårdslöst?
"I mina händer är du trygg" tänkte jag.
"I min vård får du tid att läka"

Det enda jag önskar...
Är att du vårdar det medans du har det i din vård.
Och att du försiktigt lägger det i skuggorna när du är klar.


Va rädd om er,kram.








.


Jag är intresserad av framtiden, jag kommer att tillbringa resten av mitt liv där... De människor som fått mest ut av livet är inte de som har levt ett sekel utan de som levt varje minut... Hela livet kommer vi att tillbringa med oss själva, varför inte göra detta umgänge så trivsamt som möjligt...
Rätt använt är livet långt nog...

jag ska till Umeå lasarett. Så är de o så blev de o så ska de göras. Jag har haft problem med mitt hjärta i ca 13 år .. hjärtrusning, hjärtfladder o förmaksflimmer .. men de har faktiskt lindrats lite . Men de är så pass jobbigt när de blir, o jag vill försöka få bort nån av medicinerna .. o slippa måsta åka in akut få elkonvertering..  hoppas de blir så. Men nu ska jag vara inlagd på Thorax, o de är en ganska stor operation, måste vara inlagd minst 1v.  sen blir de en ganska lång konvalicent ..  Så inom några månader ska jag dit. Men jag vill få bort så mycket jag kan av detta h-vete, så nu tar jag tjuren än en gång vid hornen. Jag har fått gått igenom  så mycket bra i mitt liv, men oxå saker som har varit fördjäkliga .. så nu har jag tänkt att de här ska oxå gå bra.






Va rädd om er,kram.

Det är inte lätt att vara människa. Vi är inte bara vilsna i tillvaron utan i oss själva ibland. Utan att riktigt veta vilka vi är eller vart vi är på väg. Som att gå på en väg som vi inte vet vart den leder. Utan att veta hur vi hamnat här eller hur långt vi har kvar till målet.. Men hur gör vi då när vi är vilse i tillvaron eller i oss själva? Fortsätter vi rakt fram i hopp om att målet är det rätta när vi kommer fram? Litar vi på våra instinkter som säger oss vart vi ska? Fasten våra instinkter har haft fel ett par gånger tidigare. Eller vänder vi oss till någon annan om råd? Ett råd som kanske inte alltid är det rätta. Men ett råd ger oss ofta lite fler valmöjligheter. Om det inte visar dit vi vill så visar det kanske åt ett håll vi absolut inte vill. Och se. vi är genast lite mindre vilsna. Då har vi fått en fingervisning om vart vi inte vill. Och vi kan fortsätta vår resa. Jag önskar att livet var enklare. Men det är det inte. Jag önskar vi fick en karta den dag vi föddes. Men det får vi inte. Allt vi har är en väg att vandra. Ensam eller i sällskap. Med vägvisare eller utan. Oftast vandrar jag ensam, men vet att jag har vänner som jag kan lita på. Och som gärna slår följe en bit. Då känns vägen genast lättare att gå även om målet är lika diffust som i början på min vandring. Jag hoppas du vet vart du ska. För jag vet det inte. Men jag gör dig gärna sällskap en bit på vägen om du vill.


Va rädd om er,kram.

Jag känner att det händer stora saker inuti mig just nu. Det är bland det mest känslomässigt omtumlande jag varit med om på mycket, mycket länge. Det handlar om insikter, förståelse, acceptans. Bland annat. Bitar som håller på att falla på plats. Tankehärvor som jag burit inom mig länge som är på väg att redas ut.

Det är som att öppna en dörr från min vinter mot sommaren där utanför.

Det är så det känns.

Det händer stora saker inuti mig just nu.



Jag känner mig som en nykläckt kyckling (lagom till påsk *fniss*) Nej men skämt å sidor. Livet är underbart på många sätt men ibland kan man inte undgå att fundera på vad meningen är med det som sker. Speciellt det på insidan. Nåväl måtte solen lysa upp vägen på vår färd!



Räds ej min vän.
Jag är inte långt borta.
Jag kan vara ditt sällskap
när natten är som mörkast.
Jag kan trösta dig
när det är som tyngst.
Och jag skingrar gärna
skuggorna som döljer ljuset.
Och jag är gärna hoppet
om en ljusare framtid.


Va rädd om er, kram.

Allting har en mening.

Det är min övertygelse. Det finns inget jag ångrar. Jag vill inte vrida tiden tillbaka.

Det fanns en period i mitt liv då jag ville stanna tiden.

Men inte nu.

Det som sker är menat att ske och jag tar emot det. Jag klarar av det. Oavsett vad det är. Jag lever kärlek och öppnar hjärtat på de människor jag möter genom att själv öppna mitt hjärta.

Jag vänder andra kinden till och accepterar det som komma skall.

Jag älskar för det är vad jag föddes till att göra.

Det som var det var.

Det som ska komma kommer att komma.

Jag är redo för det livet ger mig.


<3

Jag har förstått att kärlek kan skrämma en del.

Det har skrämt mig.

Jag har varit rädd för mina egna känslor.

Jag har varit mycket rädd genom åren.

Rädd.

Rädd för katastrofer, rädd för andras känslor, rädd för mina egna känslor, rädd för att leva, rädd för att dö, rädd för att vara för mycket, rädd för att vara för litet.

Jag är inte rädd längre.

Det finns inte en enda sak som skrämmer mig. Allt som sker sker oavsett om jag kämpar emot det eller inte. Jag är maktlös.

Det är i min maktlöshet som min egen frihet ligger. Varför skulle jag försöka kontrollera något som jag ändå inte har makt att kontrollera?

Jag ser utanför mig själv och ser snön falla. Jag skrapar rutorna på min bil och klär på mig varma kläder. Jag skulle kunna göra som förr om åren, tänka att det fan inte borde vara kallt eller snöa eller att jag borde slippa skrapa rutorna på min bil. Men då ljuger jag för mig själv. Verkligheten är det den är. Det jag ser, hör, känner och doftar. Det som är det är och det finns inget jag kan göra för att det inte ska vara det det är.

Samma är det med kärleken.

Jag kan inte rå för vem jag älskar. Jag kan inte styra mina känslor. Jag kan inte heller styra andras känslor. Antingen älskar de mig för att jag är allt det jag är eller så gör de det inte och det är som det är. Jag kan inte välja med förnuft eller logik att jag ska älska en människa. Jag bara gör det för att det är vad mitt hjärta manar mig att göra.




<3  

Kärleken är vacker.

Något annat vore inte tänkbart att säga.


Va rädd om er,kram.

Tänk dig att det finns en bank som varje morgon sätter in 86 400 kronor på ditt konto. Det är inget fel. Insättningarna är lagliga och korrekt gjorda av en otroligt rik välgörare.

Men banken överför inte pengarna till nästa dag.

Varenda natt blir alla pengar som du inte använt den dagen borttagna från ditt konto.

Vad skulle du göra i ett sådant tillfälle?

Självklart hade du använt alla pengarna den dagen de sattes in på ditt konto, dag efter dag.

Och det roliga är att alla har vi ett sådant konto!

Men det är inte pengar som sätts in på ditt konto eftersom namnet på kontot är tid

Varje dag blir du utrustad med 86 400 sekunder.

Varje natt försvinner all den tid du inte utnyttjat.

Ingenting blir överfört till nästa dag och du kan aldrig använda något i förskott.

Varenda dag startas ett nytt konto för dig.

Varenda natt försvinner obrukad tid. Om du inte nyttjar dagens insättning så är det enbart ditt fel.

Det finns ingen väg tillbaka. Du kan inte övertrassera kontot i morgon!

Du måste leva i nuet och förbruka dagens insättning. Investera tiden smart så att du får bästa möjliga avkastning i form av hälsa, lycka och framgång.

Tiden går. Gör det bästa av dagen idag!


Va rädd om er, kram.

Dagen har varit lång, men nu är den över.
 Imorgon är idag bara ett kort minne från igår,
men som tur är, är det bara jag som har makten att göra det bästa möjliga av idag,
för att få det bättre i morgon...
I dag är en sida i en bok, ett kapitel av mitt liv...


Va rädd om er,kram.

Varje morgon har vi en möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag - tidvattnet sopar varje dag stranden ren på nytt.

Du är en droppe i havet

Havet består av droppar

ändå är du en unik droppe


Varje morgon har vi en möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag - tidvattnet sopar varje dag stranden ren på nytt.

Lyckan är anspråkslös.

Den har varken med rikedom eller berömmelse att göra

En del människor tar mer energi än vad de ger, en del människors ord sårar mer än andras. Samtidigt kan en del människor ge så otroligt mycket energi och läka ett sårat hjärta genom sina ord.

Älska mig när jag är nere. Älska mig när jag är på topp.

Älska mig när jag hatar mig själv. När jag känner mig fet och ful. Älska mig när jag är vackrast i världen.

Älska mig när jag är med mina vänner. Eller när jag är ensam.

Älska mig när vi kört vilse för hundrade gången. Älska mig när jag inte hittar hem.

Älska mig när jag är sjuk och kräks. Badda min panna och säg att allt blir bra.

Älska mig när jag inte är värd din kärlek. När jag har fel.

Älska mig när jag bränner middagen. Eller när jag lyckas.

Vet att det är mycket jag ber om. Att du älskar mig....



Va rädd om er, kram.

Hur långt liv har du? Jag vill att du funderar ett ögonblick på det.. Hur långt liv har du?

Vi tar ofta livet för givet. Att vi bara finns. Utan en tanke på att vi en dag försvinner. Den sista dagen. Det sista ögonblicket. Vad kommer du att tänka på då?

Kommer det att finnas något som du ångrar? Finns det något kvar du vill göra?

Vad jag försöker säga är det att lev som om varje dag är den sista. Lämna ingenting ogjort.

Se på de små sakerna i livet. Fundera ett ögonblick på vem du skulle sakna när din sista stund är kommen. Vem du vill ha vid din sida en sista gång. När du kommit fram till ett par namn så fundera på vad de betyder för dig. Glöm inte att visa din uppskattning nästa gång ni träffas. Tala om att du är glad för att de finns i ditt liv.

Jag vill inte på något sätt låta dyster. Snarare tvärtom. Jag vill att ni ska börja se på de små sakerna i livet. Det vi verkligen skulle sakna om vi skulle förlora det.

För mig är det mina vänner. Dom jag älskar,  mina närmaste. De är det viktiga i mitt liv. Jag arbetar för att kunna njuta av min fritid. Mitt liv.


Va rädd om er,kram.

På en gråmulen dag, som den här, kanske det blir lite funderingar.
Det som styr det mesta av vårt liv och handlande är vårt egna sunda förnuft. Främst är det vårt sunda förnuft, som styrs av den ryggsäck vi bär på dvs. vår erfarenhet och kunskaper vi har samlat på oss. 

Hur vi har lagrat positiva känslor exempelvis kärlek vi har upplevt. Och hur vi har lagrat negativa känslor, t.ex skam, hat, bitterhet och aggressivitet. En annan faktor är vår förmåga att älska oss själva. Om vi har denna förmåga ger det oss styrka att älska andra, kunna ge våra medmänniskor respekt och acceptera dem. Då kan vi själva få respekt och bli accepterade.

Om man kan bejaka både negativa och postiva känslor hos sig själv och genom sitt eget sunda förnuft placera känslorna hos sig själv i rätt fack som kan ge oss förmåga att må bra och leva ett lyckligt liv.

Visst måste vi älska oss själva, men vi måste också låta oss älskas. Visst måste vi erkänna och se våra resurser och förmågor och tro på dem, men också låta andra ta del av dem och våga ta emot både ris och ros. Jag har haft så fel... Jag har försökt vara så mycket starkare än jag behövt...



Tänk, idag om en vecka är det långfredag!

Är det någon mer än jag som har svårt att fatta det?

Det är hög tid att jag kontaktar påskharen nu.


Va rädd om er, kram.

Jag har aldrig tyckt om att växla mellan sommartid och vintertid. Det känns helt enkelt onaturligt för mig, min kropp och min själ. Jag tror inte att vi människor är skapade för att "lura" vår kropps egen inre klocka alltför mycket. Egentligen är det ju det naturliga ljuset som styr oss människor, inte alla dessa klockor.

Fast vi har lärt oss att vara styrda av av klockan, ända sedan vi var små. Som små robotar går vi upp till den, väckarklockan, nästan varje dag. Det finns fördelar, det blir en rytm. Men det naturliga ljusets rytm är också en rytm. Egentligen en rytm som man som människa mår så mycket bättre av, tror jag, än av klockans konstgjorda rytm.

Jag är alltså emot sommartid/vintertid. Jag är som korna. Jag vill ha samma tid året runt.

Kor är kloka djur, tycker jag.

Mitt förslag är att vi har en folkomröstning om det här med sommartid.

En folkomröstning där också alla kor får en röst var.

Jag är tacksam för vad som är givet

tacksam för dem jag älskat och mött

tacksam för själva livet

tacksam för barnen jag fött

Jag tackar för åren som farit

för allt jag gjort och sett

tackar för det som har varit

och för allt som livet gett

Jag är tacksam för tårar och hjärtesvek

tacksam för alla djupa sår

tacksam för ömhet och kärlek

tacksam för det jag inte förstår

Tack för att själen får glöda

tack för gamla hugg och slag

tack för för hoppets gröda

tack för varje ny dag





Bortom varje hörn och krök finns oväntade öppningar.


Va rädd om er, kram.

Jag har ständigt lite dåligt samvete. Varför?

Jo, "alla" går på gym, lyfter skrot,  kör spinning, springer i skogen eller hittar på något annat trendigt. Jag tar på mig skor och jacka och går en slinga ganska snabbt och njuter av  allt jag ser och hör.  Inga tjusiga kläder, men lukter och ljud i naturen omkring mig ...


Det var något som väckte ett minne förut. Och då var det kört. Tankarna började mala. Nej, tänkte jag. Jag vill inte tänka på det här. Jag vill inte tillbaka dit där jag var för några  månader  sen. Jag vägrade helt enkelt låta tankarna suga sig fast. Istället försöker jag se ett leende ansikte med smilgropar framför mig. Ett ansikte som gör mig lycklig och får mig att le. Och det hjälper faktiskt. Så fort tankarna kommer farandes så föreställer jag mig bara ett leende ansikte så är dom borta och jag ler. Tänk att det kan vara så enkelt! Jag känner mig glad, lugn och hur lycklig som helst! Den vändning som mitt liv tagit dom senaste veckorna hade jag aldrig vågat hoppas på.


Nu hoppas jag bara att solen kommer fortsätta skina varenda dag! Den ger mig sån energi och jag blir så glad! Och den gör att all snön sakta men säkert försvinner. Det är så härligt att sitta ute och lyssna på fåglarnas kvitter, hur det droppar från taket och rinner vatten ner i avloppen.

Livet är bra nu helt enkelt. jag känner igen mig själv och jag känner mig stark. Och framför allt, lycklig!

Den här våren kommer jag inte att vara den där som cyniskt ser alla nyförälskade par och tänker; vad skönt att slippa.


Ibland blir jag så trött på mig själv. För att så mycket rör sig i huvet på mig, för att så många små händelser som får mig att skratta, poppar upp, för att så mycket som borde komma ut ur fingrarna stannar i sinnet i stället.

Men ändå, är det inte just där det borde vara? Kännas, upplevas...

Det är underligt underbart. Att man när man är mer än vuxen få lära känna saker om sig själv, bli nöjd med den man är bara för den man är och inget annat. Nu tycker jag att jag duger som den jag är.

Ibland önskar jag att jag kunde låta bli att tänka. Bara vara i stället, finnas till och känna. Uppleva. Det gör jag ju förstås också samtidigt.

Jag tänker, efter ett liv som varit inihelvete tufft, att de val jag gjort har jag gjort utifrån de fakta jag kände till just då. Alltså har inget val varit f e l, om du förstår hur jag menar...
De vägar man väljer väljer man för att man tror att de är rätt, just där och då. Sen händer livet vidare, folk gör/säger saker, och för det mesta är det trots allt så att man själv inte kan påverka skeendena så väldigt mycket - det är alltid fullt av människor som gör saker som påverkar!
Vad jag också tänker är att det enda val man inte har rätt att göra är att inte välja: passiviteten, det där sittandet och väntandet på nånting för att kunna säga "men det är inte mitt fel, det är nån annans!" är inte ok.
De delar av skeendena, av det som går att påverka, som man själv har i sina händer får man ta ansvar för, och sen ta de konsekvenser, positiva eller negativa, som blir...
Egentligen är det nog så att det enda man helt och hållet kan styra är hur man själv beter sej mot andra, vilket sätt man väljer att bemöta människor på - och där kan man ta ett principbeslut, bestämma sej för hur man vill tro på människan. Jag väljer att utgå från att människor är goda tills motsatsen är bevisad, och det innebär förstås att jag får mina smällar och besvikelser - men det är det värt. Jag kan se mej själv i spegeln och tänka att jag åtminstone lever upp till mitt beslut, och att sen vissa väljer att "utnyttja min blåögdhet" (ha! de skulle bara veta...) är smällar jag tar, med glädje.
Det som hänt har hänt, det kan vi inte påverka. Framtiden vet vi inget om, så den är det egentligen ingen idé att gräva ner sej i. Det enda vi har, verkligen h a r, är just nu. Och det gäller att ta vara på varje nu, framförallt är det nog viktigt att inte hålla på att jaga den där Lyckan med stort L, den finns inte. Det som finns är alla smålyckor, alla de där små vardagsmiraklen det är så lätt att bara ta med en axelryckning för att de är så vanliga

Gud, här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst. Jag har så mycket i mitt liv jag önskar aldrig hade hänt, men som samtidigt har format mig till den jag är idag... Jag hade inte varit den jag är idag utan dom erfarenheterna jag har, och den jag är idag känner jag mig ganska så nöjd med. Det jag önskar mest av allt är nog att kunna vända tillbaka och ge mig själv den där kramen jag så väl behövde, och orden om att allting kommer att ordna sig till slut.


Va rädd om er, kram.

Kan du minnas hur det var?

Hur det var att vara ett barn och leva enbart för stunden.

Kan du minnas hur spännande allting kunde vara?

Hur rolig, lekfull, rastlös, intressant, äventyrlig 

och alldeles överfull med sprudlande fantasi

som hela världen tedde sig. 

Kan du minnas nyfikenheten?

Kan du minnas glädjen?

Det går om man vill.

Tänk om man skulle bedömma dagarna med antal solar, som de gör i filmkritik. Ja i så fall får den här dagen äää 3 solar av 5 möjliga.

Nej förresten, jag ger hjärtan istället.

Imorgon tänkte jag att det skulle bli fem hjärtan. Det har jag bestämt mig för.


Jaha då var helgen snart slut igen. Ännu en helg som knappt börjat innan den är slut. Vart tar alla dagarna vägen ? Är det som med strumporna i tvätten ? Dom försvinner bara men ingen vet vart dom tar vägen : ) ...


Va rädd om er,kram.

Hur vet du om någon har kärlek att ge?

Kärleksfulla människor;

• är glada och tacksamma oavsett de yttre omständigheter som har dragits in i deras liv.

brukar ofta uppleva mer inre frid och mår oftare bra.

God morgon världen. Ännu en dag där man fick vakna upp levande.. Ja iof kan man ju inte vakna upp död men ni fattar nog vad jag menar ; )
Satan va jobbigt det är att vakna mitt i natten och inte kunna somna om.. Vaknade vid 3 första gången och kunde somna om (trodde jag) men vaknade igen 40 minuter senare och har varit vaken sedan dess.Det är så typiskt att man inte kan sova. Så typiskt att när man skulle behöva det så vill inte kroppen sammarbeta.

Ibland måste man bara följa med strömmen

Vara en marionett i livets ofrivilliga spel
Man vet aldrig vad ödet döljer i sitt sköte

Man får spela dom kort livet ger en

Trots alla upp och ner gångar,
Lev och Lev Idag !

Ett ensamt hjärta

Sargat av besvikelser

Låst med extra lås

Blöder

Ägaren till hjärtat låser in sina känslor

Släpper inte in någon nära

Det gör för ont

Ett hjärta som varit ensamt för länge

Gör att man blir förändrad

Det ensamma hjärtat bygger väggar omkring sig

Rädd att släppa in känslor

Känslor som kan skada, förlama

Rädd för att ens börja försöka känna igen

Ensamheten blir ens nya hem

Gråten ens nya bundsförvant

Sorgen en ny lekkamrat

Ett ensamt hjärta nöjer sig

Med tystnaden i ett mörkt rum

Alla säger

Lyft på huvudet

Sluta aldrig hoppas

Att nånstans därute finns den där speciella personen

Personen som ger ditt liv mening

Som skänker dig frihet

Lycka och kärlek

Nån som tycker om dig precis som du är

Men varför är det så svårt att tro på dessa ord

Varför känns det alltid så ensamt

Som om världen var en soloshow


Jag

En förstörare av världar

Din värld

Min värld

Allt jag rör vid förstörs

Varför skall det vara så ?

Har jag drabbats av en evig olycka ?

Eller är jag bara klantig som få ?

Den som det ändå visste




Jag kanske får sluta bry mig, sluta tänka. Men det går inte, det skulle vara samma sak som att sluta känna, sluta älska. Då finns ingen mening kvar. Jag ska ta hand om mig själv, inte glömma att jag är bra. Glömma annat i stället. Som att ett tomt register ofta säger mycket mer än ett fullt. Säger att något fattas. Hos mig ska inget fattas; inget alls.


Va rädd om er, kram.

Var rädda om er !

Man vet inte hur länge man har varandra.

Ta det lugnt så går de  bättre!

Stressa inte för att det blir sämre då.

Tänk på dig själv också !

Hjälpa varandra om man kan och orkar.

Jag vill gå i skolan och vara ledig varje helg och ha en massa lov hela tiden Jag vill leka med Barbiedockor, längta till jul och födelsedagar för att då kunna önska sig en massa saker som man ändå tröttnar på efter att man haft dem i en vecka. Jag vill cykla och kanske ramla. Få ett bamse-plåster och att mamma eller pappa ska pussa på mig tills det "onda" går över. Jag vill ha veckopeng, få utegångsförbud och behöva göra nåt "jobbigt" där hemma som straff.

Jag vill kunna använda fraser som "Men alla andra har det" , "Varför får alla andra men inte jag?". Jag vill bråka och skrika, säga till någon att jag hatar dem, för att sedan krypa upp i deras famn för att säga förlåt.

Jag vill kunna gå ut och leka utan att behöva tänka på vad jag har på mig, vara rädd om min makeup och att mitt hår ska förstöras. Jag vill fråga chans på en kille, för att därefter se honom bli ihop med världens snyggaste tjej, vara ledsen i EN DAG för att sen bli kär i nästa kille.

Jag vill längta till att bli VUXEN!! Utan att ha någon aning om vad ekonomi, räkningar, cancer och familjeproblem är för någonting. Ja, allt som man inte ville HA och VARA när man va barn vill jag ha nu. När man är gammal vill man vara ung och när man är ung vill man vara äldre. Varför är det så? Varför är vi aldrig nöjda med det vi är och har? Det är inte fören den dagen vi inte längre ÄR elller HAR det som vi inser sanningen. Men då kan det vara försent..


Det är snart påsk. Jag vill kunna klä ut mig till påskkärring, rita en massa fina påskkort, knacka dörr och få en massa godis=) Tror ni jag kan lyckas övertala nån att jag ska få följa med dem? Haha=) Ja, vi får väl se=)

Va rädd om er , kram.

För vem kan leva livet,  livet som är ditt? Ta ingenting för givet, kalla aldrig något "mitt". Allt kan ändras på ett tvärkasts minut, om en evighetssekund är livet slut. Vem vill minnas allt som inte gjordes, alla saker du en gång sa du inte tordes? Sörj inte det liv som inte blev som tänkt, låt dig inte förgås av drömmen som blev sänkt. Lev livet här och nu, för ingen annan, kan leva det som du!

Imorgon är en ny dag, en bra dag, en ostartad dag, en pigg dag, en glad dag, en solig dag, en dag med nya möjligheter och utmaningar! Positivt tänkande råder oftast bot på det mesta i min värld. Tänkte att om jag avslutar dagen med lite peppande ord kanske det smittar på morgondagen?

Solen skiner, snön smälter, himlen är alldeles ljusblå och det känns i hela kroppen att nu är det inte långt kvar alls längre innan våren är här på riktigt och det börjar hända saker, både i mig, i naturen och i folks ansikten, klädsel och framförallt tempo.

Snart kommer det att vara glada soldyrkande ansikten som man möter överallt igen och utsläppta axlar, bara ben och människor som tar sig tid att stanna och njuta lite av det vackra vädret. Solglasögon, nyputsade bilar som glider omkring och fullt med uteserveringar med folk som sitter kvar länge länge med sin ljumma latte eller varma öl och bara ser glada ut. Glada för att solen skiner på dom.

Va rädd om er, kram.

Inatt drömde jag att någon hackat sig in på min lilla obetydliga blogg och skrivit massa konstiga inlägg, halvt sovande och halvt vaken försökte jag ändra lösenord och ta bort inläggen men det gick inte och jag snuddade på att hamna i paniktillstånd.


I sommar vill jag se en bit av världen. Jag vill gå på festival och leva i snuskiga förhållanden i en vecka. Fett hår, skit under naglarna, och gammalt smink. Jag vill träffa nya människor och sova på okända soffor. Hoppa från ett tåg till ett annat på min jakt efter drömmarna. Jag behöver hjälp på vägen.
Jo, de sitter i pengar, detta sattyg ..  man vill, men kan inte .. för de finns inte ens Monopol pengar,  hehe  ;)

Just nu, vill jag leva, just nu !


Barns tankar om Mormor : Det är bra att ha en mormor. För då finns det någon man tycker om.  


Om man inte kommer till himlen när man dör så har man inte uppfört sig som man borde. Eller så finns det ingen himmel

Du får ..............

Va rädd om er , kram.

 ...och varför kvinnor av och till känner sig tömda på energi.

Döden
Är döden ett avslut? Finns det ett paradis och ett helvete? Om döden är ett avslut och jag kommer till paradiset då får döden gärna vara ett avslut. Kommer jag att hamna i helvetet så vill jag inte att döden ska vara ett avslut för jag vill inte ligga i den eviga elden. Vem är det som avgör var man ska hamna efter döden? Finns det ett liv efter döden? Är det i så fall paradiset för det kan ju inte vara helvetet för det är ju inget liv. Återuppstår man efter döden och i så fall till vad och vem avgör  vad man återuppstår till? Jag hoppas och tror att när man dör så kommer man till en bra plats eller att man blir något bra om man återföds. Vi har ju det inte så lätt alla gånger när vi lever.

Jag känner mig tom, trött, slut. Knappt sovit i natt och blev väckt vid 6. Det gör i och för sig ingenting att jag blev väckt men hela den här dagen har känts konstig. Jag har känt mig konstig, utanför mig själv på något sätt. Svårt att förklara. Det känns som om det är någon annan än jag som styrt och ställt i dag och jag har stått brevid.
Men så blev jag ju riktigt förkyld oxå, bara sådär. Idag har jag nästan inte haft nån röst ..  O så jäk.. ont i halsen, ont i kroppen o skallen.

Du är värd mer än du tror,

men det är bara du som kan bestämma.

Framtiden vilar i dina händer och ingen annans,

det är bara du själv som kan bestämma.

Livet är hårt, men håll fast vid det.

Det är du värd!




Va rädd om er,kram.

Åttioårig dam fick nattligt besök av herre ....

Vad har hon som inte jag har ... som bara har 50 årsringar ... Inte fasen får jag några nattliga herrbesök

Vissa människor är mer reflekterande än jag. Jag läser en sak och sedan tänker jag inte så mycket mer på det.
Andra går in djupare på ämnen och börjar spåna och spåra, tänka till och argumentera för och/eller emot och jag önskar verkligen att jag var sådan. Men jag tror inte riktigt jag vågar, jag vill kanske inte ha en åsikt för att jag är rädd att den är fel - jag vet inte, men ibland känns det så!

Man tänker så mycket mer när man är ensam. Å andra sidan så behöver jag tänka mycket. Jag försöker få fram en plan i mitt huvud, hur jag vill att saker och ting ska bli.
 
Drömmarna är just nu att kunna skriva en bok. Fast det har jag egentligen drömt om ända sedan jag var liten, och än har jag inte kommit någonstans. Jag vet liksom inte hur man börjar. Och om jag klarar av att börja, så vet jag inte hur jag fortsätter. Jag ser dock bilden framför mig, hur jag sitter ensam dagarna i ända, med tangentbordet som enda sällskap.Får fram en typisk bild av en isolerad författare som inte bryr sig om något annat än nästa textrad i sin bok.

Men nu börjar det bli löjligt.

Att sitta såhär vid köksbordet under skön tystnad, och titta ut genom fönstret, väcker en del tankar. Och ett visst lugn, faktiskt. 
Så här sitter man och filosoferar en stund. Fast man borde göra så mycket annat.
Jag fortsätter leta... Jag fortsätter filosofera... Jag kanske hittar något, vem vet?



Va rädd om er,kram.

Tänkte göra ett tidigt nattinlägg i natt och försöka, jag sa försöka, att stänga av datorn för i kväll. Få se om jag lyckas med den svåra uppgiften.

Avrundar inlägget med den här:

 5 hemligheter hur man får ett bra förhållande att fungera:

1. Det är viktigt att hitta en man som hjälper till i hushållet, som lagar mat, diskar, städar och har ett bra jobb.

2. Det är viktigt att hitta en man som kan få dig att skratta.

3. Det är viktigt att hitta en man som du kan lita på och inte ljuger.

4. Det är viktigt att hitta en man som är bra i sängen och som älskar att ha sex med dig.

5. Det är viktigt att dessa 4 män inte känner varandra.

Du är det dina djupa, inre önskningar är.

Som din önskan är, så är din vilja.

Som din vilja är, så är dina handlingar.

Som dina handlingar är, så blir ditt öde.

Livet rör sig alltid framåt, det finns ingen möjlighet att gå baklänges!

Va rädd om er, kram.

Ja, tiden går ju fort. Fast de inte är roligt alla ggr. Nu är sportlovet slut för i år, o om ca 2v är de påsklov. Tänk om man hade haft vett av att njuta av att man va liten. Nä, istället skulle man fort bli stor. O de ångrar jag idag. 

Ibland är det tråkigt att

För det första - dagen idag har andats mycket mera glädje och förhoppning än gårdagen. Ljuset i tunneln typ ni vet... fast inte riktigt SÅÅÅ drastiskt.... men iaf....Jag har faktiskt sett marken under snön idag. Njutit av lite solsken. Snart är det på väg ordentligt, ust wait :) VÅREN !  - Jag vill ha vår. Värme, sol, vårkänslor.   Det känns som om det bara kan gå åt ett håll nu. Fast jag ska inte ropa hej än... Haha. 
Jag längtar efter sommaren och solen. Längtar efter att gå barfota och njuta av solens strålar. Kan det inte gå lite fortare? Jag kommer på mig själv med att drömma mig bort - drömma mig bort till en sommar utan bekymmer. Till en sommar med de jag älskar. Men det är tre- fyra månader kvar och det känns som en evighet, samtidigt som det känns nära. 


Va rädd om er, kram.

va de en svart o jobig dag i mitt liv igen.  De va längesen de va så tungt o jobbigt,  o bara nerför  ..  Idag har jag kommit en bit uppför stegen, o jag ska kämpa vidare. Som till exempel min oändliga tacksamhet över att den som gräver en grop åt andra skola själv falla där i, som man sår får man skörda, det kommer alltid surt efter, ropa inte hej, etc...  Jag är helt övertygad om att någon välvillig makt hörde mina böner om att straffa dem som stungit mig haver och att det just skulle uttrycka sig i den här gudasända gåvan var en bön att stilla bedja om. En liten näsknäpp bara. En liten vink om att det straffar sig att göra andra illa.  Vila i frid. Amen.  


Va rädd om er , kram.