Susanne

Har gnällt hela dagen om hur tråkigt det är att vara sjuk! Har bara hängt och gäspat hela dagen. Ska upp tidigt i morgon. Kommer antagligen knappt gå och lägga mig i natt innan det är dags att vara fräsch , för HC = hälsocentralen o waranprov .. för de va ju inge bra !!  MEN kommer jag i säng nu då? Nepp, är inte det minsta trött!  Känner mig alltså lite förvirrad. Och tankarna är så pass nya att jag vill inte ens formulera dem här än... Återkommer när jag tänkt klart!!! *ler*


Va rädd om er, kram <3

Är inte riktigt direkt mej själv just nu känns det som, mina tankar är inte som dom ska, har svårt att skilja dom på nåt sätt, bara en enda röra och jag har ingen koll. Hur kan man ha så här många olika känslor på samma gång..förstår inte det. Ändrar mej från sekund till sekund, ena mår jag skit och andra så känns det okej och sen är det ännu mera åt helvete. Så fort jag tänker så tänker jag på fel saker, saker som får mej att tokigt gå under. Vill verkligen tänka på allt positivt men det går inte. Alla andra tankar tar över, behöver en paus från tankarna som jag inte kan hantera. Hur svårt kan det vara egentligen att hantera det här..alla andra verkar ju lyckas.



Va rädd om er, kram.

Kärlek fungerar bäst när
Samvetet är rent,
Och ekonomin är i ordning.

Men det ena verkar inte
Komma på bekostnad annat
Än av det andra,
Och det andra annat än av
det ena.


Va rädd om er, kram.

Sommar (fortfarande) och kväll.
Jag befinner mig på fel plats.
Igen.


Jag skriver för livet
livet skriver mig

pennan blöder orden

Skrivandet är tankar som vill ut
frågor som vill ställas
svaren som ska formuleras

skrivandet är trädet som sträcker sina grenar
uppåt och vidare

är blodet som flyter
den skrikande smärtan
den djuriska lusten
ilskan och glädjen
är kärlek
är liv

skrivandet är ömheten i mjuka händer
är de hårda slagen
tiden som rinner
förbi eller bara vidare

skrivandet är liv



Va rädd om er, kram.

Ibland händer det att jag känner mig lyckligt lottad. De få som känner mig, förutom mina närmaste, riktigt känner mig, skulle förmodligen höja på ögonbrynen både en och två gånger och sedan lite försynt undra om jag möjligtvis var sjuk eller kanske drabbats av en galopperande hjärnskakning. De få som känner mig och mitt liv skulle kanske till och med tro att jag bara hittade på... eller så skulle dom faktiskt, just för att dom känner mig, veta att varje ord var sant.

Lyckligt lottad. Jo, faktiskt känner jag det så. Nu. Idag. Ikväll.
Absolut inte varje dag.




Jag begär inte mycket....




De  jag begär/ vill är att Barnen, har de bäst , dom är det finaste och viktigaste jag har.

 
En följeslagare som får hjärtat att vakna och öppna sig.


Skrattet som delas med nära, o kära :)


Att alla jag har omkring mig får må bra o vara  friska.


Och livet... livet... det begär jag.

En sak till begär jag. En sak vill jag aldrig förlora. Förmågan att se det vackra och det storslagna i det lilla och det enkla. Förmågan att glädjas över det som inget kostar.

Lyckligt lottad. Jo, på ett sätt är jag nog det. 
För att jag är jag.



Va rädd om er, kram.

Det vackraste ordet jag vet är ordet dröm. För att i en dröm så kan allt hända en. När man drömmer kan man vara rik, berömd, osynlig, på andra planeter och andra platser. Man kan vara trollkarl, häxa, ond eller snäll! Man kan vara precis allt man vill. När man dagdrömmer så slappnar man av, man kan också ha mardrömmar som kan vara otäcka men för det mesta vaknar man ifrån dom och slipper dom.

Fast det är ju viktigt att komma ihåg skillnaden på dröm och verklighet så man inte villar bort sig. Men det sägs ju att man ska följa sina drömmar!  Det ska jag försöka göra i alla fall….






Va rädd om er, kram.

Tänkte bara höra av mig en sväng!
Kolla hur läget var.
Sukta lite.
Efter dig.
En dag kommer du komma på det.
Jag tror det.
För jag kan inte ha så fel!
Kram på dig.






Va rädd om er, kram.

Varför är det så svårt att tro att man är bra

att känna att just jag är den jag helst vill va.

Nån annans kvaliteér är sånt man bara vet

men uppskattning från andra tas emot med tveksamhet.

Tänk om vi bara kunde byta plats ett litet tag

och genom andras ögon se oss själva för en dag.

Då skulle du få veta det du inte tror på nu

att det är helt fantastiskt att det finns någon som DU.







Va rädd om er, kram.

HAR ju roligt som singel, absolut.... Ända tills.... söndag.... På söndagar är man liksom alltid lite extra singel.......

Och så börjar man fundera.... väga för och emot... för det är inte lika självklart att vara i ett förhållande igen när man är självständig och står på egna ben och har barn och det är så många faktorer som ska klaffa för att man ska rubba det där igen... Hur gör andra, undrar man...???

Men i slutändan är det nog ändå tvåsamheten som väger över... att komma hem till någon, laga middag till TVÅ, dela vin, tankar och funderingar, soffan och täcket.... somna med någon och vakna med någon.... Är inte det livet??? Joooooo.....

Återstår bara den lilla detaljen att hitta den NÅGON då....



Va rädd om er, kram.

Va rädd om er,kram.

Har varit en fånge i mina egna känslor så länge

Men nu börjar det nystas upp

Bit för bit

Tråd för tråd

Allt börjar samlas ihop till så fina små garnnystan

 Alla har nog kännt sig ensamma någon gång i sitt liv och det kommer och går perioder när men upplever denna känslan mer än annars.

Känslan av en tomhet, av att något saknas inom en, är det ofta man hör personer beskriva det som. Som om det saknas en del i ett pussel för att kompletera en som människa. Att vara hel och inte lite "trasig".

Man håller så mycket inom sig när man är "ensam". Mycket som byggs upp inom en. Många starka känslor som liksom låses inne inom en. Och när man väl släpper ut dom så blir det som att öppna en damm. Det bara väller ut och man kan inte riktigt kontrollera det.



Va rädd om er,kram.

Klibbigheten ligger som en våt slabbig film över huden.
Dagen har vandrat i kvav luft och längtan bort.

Idag, när lågheten gör mig till en sjunken båt, tänker jag på det där med öppenhet, rakhet och ärlighet.
Tycker oftast att det är inget som efterlevs. För mycket hyckleri, för mycket hymmel och tassande kring het gröt.
Nej du, släta ut ansiktet, botoxa hela skallen så ingen, ingen någonsin kan se att du levt, dölja varenda liten känsla som vill sticka upp och låtsas för allt vad du är värd. Då först räknas du. Då först är du någon.

Jag låtsas inget.

Låg var det ja. 

Jag har två ord inhamrade i själen.
Dom svider båda två.

 
Konsten att leva och konsten att överleva
Ingetdera är lätt.
...

Så är det med det. Dagarna ska gå oavsett.






Va rädd om er, kram.

Känns inte alls som jag hunnit med det jag velat göra denna sommar, allt hamnade i ett vilotillstånd...

Men, men! Man kan inte alltid få som man vill!

O just nu sitter jag och drar i handbromsen för att inte spekulera om framtiden.. Inte det lättaste, men välbehövligt!

Sitter faktiskt och funderar på ifall man skulle finna det där rofyllda tillståndet som verkligen får mig att må bra.. Dock med insikten att den inre stressen kontra viljan till ro inte riktigt vill sammarbeta!

Knepigt läge kan jag helt klart säga.. Skulle verkligen behöva en spark i häcken för att ta mig i kragen! Däremot det värsta är att jag inte själv kan sparka mig i häcken, både av kroppsliga  skäl och av bristen på lust!

Just i denna stund skulle jag behöva en eldsjäl som drog igång mig och fick mig att ta mig både tiden som bad mig att bryta detta mönster... Däremot har jag med tiden lärt mig att man inte ska eller bör förlita sig på sådan hjälp utifrån, man ska lära sig ta tag i det själv och se till att det händer!

Bara inse att allt har sin tid, allt tar sin tid...  Sen att allt inte alltid blir som man önskar och vill är ju en ny insikt, kanske därför jag drar i handbromsen och inte spekulerar om framtiden för mycket...

Snurreli snurr....

Saknar den där inre glöden jag hade en gång i tiden! Hur sjutton väcker man den????







Va rädd om er, kram.

Och livet öppnar sig som en blomma… Konsten är att slappna av och låta det ske, lita på att allt sker när de ska och vara trygg i vart det leder en. Det lilla livet är det goda livet – här och nu!



Va rädd om er, kram.

Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelser och sorg.
   För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes.


Va rädd om er, kram.

Hur beskriver man vem man är? Det formella? Utbildning ..


Men det andra då? Intensiv. Varm. Låg som fan under vissa perioder. Jobbat med mig själv i många former under lång tid och kommit en bra bit på väg. Lugnare och mer nöjd än någonsin även om mörkret fladdrar förbi då och då...

När du tittar på mig är jag alla de skikt du ser. Och tusen till. Under min yta brinner en eld. Titta igen och du ser den. Jag har aldrig dolt dess låga. Rör vid mig och du ska ha vunnit. Möt min blick och låt den vila där i evighet. Stannar den stannar jag.

Va rädd om er, kram.

...no see.
Men nu är jag här.


Jag känner för att göra något riktigt galet.
Bara skita i konsekvenserna och köra.
Skulle vilja tro att det funkar.


<3 <3 <3 <3




En lek som står över alla andra

En lek som egentligen inte är någon lek

En lek som kan krossa hjärta

En lek som sätter människors känslor i spinn

Den underbaraste känslan i världen

Den grymmaste känslan i världen



KÄRLEKEN....



Va rädd om er, kram.

Ja ha du!

Här skulle det sitta fint att sova istället för att sitta och blogga.. *ler*  Jag har varit vaken sen 10 i 4.
Låg o snurrade o snurrade, sen gav jag upp ..


Annars då... Hur är man i sinnet? 

Mycket tankar snurrar och funderingar.. Äh det löser sig! Tror jag....



Jag springer igen, igen. När ska jag sluta springa. Jag flyr igen, vad flyr jag ifrån? Vad flyr jag till? Jag vill att någon håller om mig, men ingen får komma nära nog att göra det. Vad är jag rädd för? Vad är det som skrämmer mig så?




Tur nog kan jag inte se framtiden och när allt kommer och ske.. Får bli mitt livs överraskning!

Men nu får jag sluta spekulera och fantisera .. Det finns en vardag med och nu är det ju banne mig sommar!





Va rädd om er, kram.

Det är mycket jag har kommit underfund med sedan jag anslöt mig till Internet. Man träffar många som man aldrig skulle ha träffat på något annat sätt.

Man lär känna dessa människor inte på grund av deras utseende eller deras handslag utan genom deras hjärta och själ.

Om du skulle ha mött dessa människor på gatan så skulle du kanske inte ha lagt märke till dem; eller kanske skulle du tittat på dem och tänkt: "Vad tjock han är" eller: "Den där verkar vara en glad prick" eller kanske t.o.m. "Oh, vilken färgstark människa!"

Du skulle ha gjort så och aldrig fått veta något om hur den människan är inuti.

Detta är tråkigt eftersom jag också är en sådan människa som skulle ha gjort så.

Men nu har jag träffat människor på nätet som verkligen har berört mitt hjärta på många sätt. De kanske har gjort mig till en bättre människa.

Skulle det inte vara något om hela världen kunde bli berörd så, att lära känna varandra på ett sätt som de aldrig skulle ha drömt om vara möjligt.

Jag är säker på att om de kände varandra så skulle det inte bli några krig och inga hemlösa eller hungriga människor.

Så, nästa gång du träffar en människa, döm dem inte efter hur de ser ut eller hur de bär sig åt -- bara vänd dig mot henne / han och ge henne / han ett leende och snart kommer detta att smitta av sig och vi alla går och ler!


Va rädd om er, kram.