Susanne

Och livet öppnar sig som en blomma… Konsten är att slappna av och låta det ske, lita på att allt sker när de ska och vara trygg i vart det leder en. Det lilla livet är det goda livet – här och nu!



Va rädd om er, kram.

Kärleken är alltid ny. Det har ingen betydelse om vi älskar en, två eller tio gånger under våra liv - varje gång står vi inför en situation som är helt ny för oss. Kärleken kan föra oss till helvetet eller paradiset, men den för oss alltid någonstans. Vi är helt enkelt tvungna att acceptera den, för det är den som ger näring åt vår existens. Om vi vägrar kommer vi att dö av svält medan livets träd håller sina dignande grenar framför våra ögon utan att vi vågar sträcka ut handen för att plocka dess frukter. Vi måste söka kärleken där den finns, även om det innebär timmar, dagar och veckor av besvikelser och sorg.
   För i det ögonblick vi ger oss ut för att söka kärleken ger sig också den av för att komma oss till mötes.


Va rädd om er, kram.

Hur beskriver man vem man är? Det formella? Utbildning ..


Men det andra då? Intensiv. Varm. Låg som fan under vissa perioder. Jobbat med mig själv i många former under lång tid och kommit en bra bit på väg. Lugnare och mer nöjd än någonsin även om mörkret fladdrar förbi då och då...

När du tittar på mig är jag alla de skikt du ser. Och tusen till. Under min yta brinner en eld. Titta igen och du ser den. Jag har aldrig dolt dess låga. Rör vid mig och du ska ha vunnit. Möt min blick och låt den vila där i evighet. Stannar den stannar jag.

Va rädd om er, kram.

...no see.
Men nu är jag här.


Jag känner för att göra något riktigt galet.
Bara skita i konsekvenserna och köra.
Skulle vilja tro att det funkar.


<3 <3 <3 <3




En lek som står över alla andra

En lek som egentligen inte är någon lek

En lek som kan krossa hjärta

En lek som sätter människors känslor i spinn

Den underbaraste känslan i världen

Den grymmaste känslan i världen



KÄRLEKEN....



Va rädd om er, kram.

Ja ha du!

Här skulle det sitta fint att sova istället för att sitta och blogga.. *ler*  Jag har varit vaken sen 10 i 4.
Låg o snurrade o snurrade, sen gav jag upp ..


Annars då... Hur är man i sinnet? 

Mycket tankar snurrar och funderingar.. Äh det löser sig! Tror jag....



Jag springer igen, igen. När ska jag sluta springa. Jag flyr igen, vad flyr jag ifrån? Vad flyr jag till? Jag vill att någon håller om mig, men ingen får komma nära nog att göra det. Vad är jag rädd för? Vad är det som skrämmer mig så?




Tur nog kan jag inte se framtiden och när allt kommer och ske.. Får bli mitt livs överraskning!

Men nu får jag sluta spekulera och fantisera .. Det finns en vardag med och nu är det ju banne mig sommar!





Va rädd om er, kram.

Det är mycket jag har kommit underfund med sedan jag anslöt mig till Internet. Man träffar många som man aldrig skulle ha träffat på något annat sätt.

Man lär känna dessa människor inte på grund av deras utseende eller deras handslag utan genom deras hjärta och själ.

Om du skulle ha mött dessa människor på gatan så skulle du kanske inte ha lagt märke till dem; eller kanske skulle du tittat på dem och tänkt: "Vad tjock han är" eller: "Den där verkar vara en glad prick" eller kanske t.o.m. "Oh, vilken färgstark människa!"

Du skulle ha gjort så och aldrig fått veta något om hur den människan är inuti.

Detta är tråkigt eftersom jag också är en sådan människa som skulle ha gjort så.

Men nu har jag träffat människor på nätet som verkligen har berört mitt hjärta på många sätt. De kanske har gjort mig till en bättre människa.

Skulle det inte vara något om hela världen kunde bli berörd så, att lära känna varandra på ett sätt som de aldrig skulle ha drömt om vara möjligt.

Jag är säker på att om de kände varandra så skulle det inte bli några krig och inga hemlösa eller hungriga människor.

Så, nästa gång du träffar en människa, döm dem inte efter hur de ser ut eller hur de bär sig åt -- bara vänd dig mot henne / han och ge henne / han ett leende och snart kommer detta att smitta av sig och vi alla går och ler!


Va rädd om er, kram.

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.

Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.

Du kommer att gräla med din bästa vän.
Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.

Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.

Hitta en kille/man som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.

Vänta på killen / mannen  som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.

Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.

Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon...





Va rädd om er, kram.

Det pirrar i kroppen. Det finns en stress i mig som jag måste åtgärda. Ändå är jag nöjd. En fot framför den andra. Kom igen. Kom igen. Och så vila lite sen. Det blir bättre...

Benen börjar bli bruna... Fuskar med lite kräm...

Underliga värld... Där ute skiner solen och det är oändligt smärtsamt vackert. Ännu en stund tänker jag stanna inne och göra det som ska göras.

Mitt i det vackra och sköna blir jag grå inombords. Lite mer kaffe?

Om jag gör bra saker krymper nog det grå...

Nu

vill jag pussas ..

Det var min BH. En jävla metallskena (bygel tror jag bestämt att det kallas) hade slitit sig lös och när jag böjde mig ner så gled den än mer fel. Fan vad ont!







Va rädd om er, kram.

Hm. Rannsaka mig själv!

Jag har ett struligt liv, mår inte särskilt bra, känner mig oälskad och är i stort behov av bekräftelse, jag känner inget eget värde alls. Jag är helt enkelt en ganska trasig och osäker människa!

Men då är ju lösningen självklar! Jag söker till nästa omgång av Big Brother!

Jag är så gott som antagen redan!!!







Va rädd om er, kram.

Vad kan man vänta sig av en dotter på 16 år.. Självklart att dom lägger hög prio på att umgås med vänner..Man är verkligen poppis som förälder.. *asg*



Frågan är ju bara vem ska jag umgås med.. Nu har jag fanimej abstinens för kramar, mys och ja ALLT!

Känslor delar jag med mig till den jag har känslor för, lustar är nog fanimej lite svårare att dela med sig av när man inte träffar någon fysiskt.


Skulle som sagt kunna göra vad som helst för att kunna få njuta av att bara ligga bredvid någon och hålla om..


Tänk att bara få ligga bakom och mysa in så så nära så man nästan kan känna mina lilla hjärtslag hos den andre.. Ligga och nosa lite svagt i nacken och bara njuta av den andras doft.. Alltså denna saknad gör mig totalt galen att när man lägger sig ner i soffan och man inser att VEM ska jag krama då.. DÅ försvann den där känlan totalt att man vill ligga kvar där..


Kanske dags att börja söka hjälp när man tänker såhär långt *asg*





Va rädd om er, kram.

Så mycket känslor, så mycket tankar - lev i nuet, låt tankar komma, tankar gå.



Kärlek, så mycket, så stark - behöver ingen bekräftelse när den är självklar, den gör ont när den inte finns. Förälskelsen finns ett tag, blir kärlek, blir vardag behöver gödas behöver uppmuntras. Det är så lite, så lite som behövs för att älska, om du tillåter mig - så tillåter jag dig - om vi tillåter varandra så kan vi älska, om vi vill.



Tryggheten när man vet att den finns, tryggheten när den inte behöver bekräftelse, tryggheten när man vet att den inte kommer försvinna.


Min kärlek finns där, min längtan min saknad, så djup och så innerlig, en kärlek med ett hjärta som gör ont. En ensamhet som ingen vän kan fylla en smärta som ingen läkare kan bota och tårar som inte går att torka.

I morgon är en annan dag ... det är bara en natt emellan... 






Va rädd om er, kram.

Jag har förstått lidandets natur. Jag har känt vad lidande kan göra en människa. Jag har sett vad lidandet kan få människor att göra mot sig själva och andra. Jag har förstått. Jag har känt.



Sanningen är den att det fanns en mening med allt det där. Som det funnits en mening med allt annat som skett i mitt liv. Jag bär inte med mig det som oläkta sår eller ömmande ärr. Det som hände finns inom mig som livserfarenheter.



Tänk vilken tur jag haft som har fått vara med om allt detta lidande! Det har fått mig att till fullo uppskatta dagar när allt är som en stilla sjö. Lidandet lärde mig att värdesätta livet små mirakel, som solen, molnen, fåglarnas sång, doften i skog och mark, människorna som jag möter som gör mig gott.



Det som har varit har gett mig en annan syn på livet. På meningen med att leva. Allt som varit har öppnat mig på ett sätt som får mig att möta andra med kärlek. För det är vad jag föddes till att göra.


Jag vet vem jag är. Jag står upp för den jag är. Jag är stolt över den jag är. Den du ser, möter och hör är den jag är. Oavsett vem du skulle vilja att jag var så är jag den jag är.



Solen gick upp och kommer att fortsätta att skina tills den dag jag är borta.







Va rädd om er,kram.
.

Det är nog just den största frågan..

Skulle som sagt kunna göra vad som helst för att kunna få njuta av att bara ligga bredvid någon och hålla om..

Tänk att bara få ligga bakom och mysa in så så nära så man nästan kan känna mina lilla hjärtslag hos den andre.. Ligga och nosa lite svagt i nacken och bara njuta av den andras doft.. Alltså denna saknad gör mig totalt galen att när man lägger sig ner i soffan och man inser att VEM ska jag krama då.. DÅ försvann den där känlan totalt att man vill ligga kvar där..  

Väntar på något men vet inte riktigt vad, kan inte riktigt sätta fingret på den där känslan av att något saknas i tillvaron. Vad är det som ligger och väntar på mig i morgondagens solsken? Är det något otäckt eller är det kanske något gott som man längtat efter hela livet? Livets vändningar är lika förvirrande nu som alltid, man vet inte vem eller vad som väntar runt hörnet.


Nu blir det att njuta av morgon kaffet och sålla igenom dom vanliga sidorna jag brukar ögna igenom såhär på morgonen..

Återkommer nog med största sannorlighet in här igen under dagen eller nått..






Va rädd om er,kram.

''vänner är den familj vi själva valde''
Vänskap för mig är som ett riktigt bra förhållande. där man känner så stark ömsesidig kärlek och tilllit att allt i livet blir lite självklart.

Såklart så räcker man inte alltid till så mycket man skulle önska. sin egen energi och tid har man ju bara i en begränsad mängd. stt finnas där för sig själv i första hand, är ett måste för att sedan kunna ge till andra av den energin som blir över när ens eget hjärta har nog.

Alla tampas vi med det ständigt dåliga samvetet över att vi inte hinner ge så mycket som vi vill till våran familj och våra vänner. men jag tror att de som behöver varandra i livet alltid finns där till hands trots att man kanske inte ses eller hörs varje dag. då är allt lika självklart igen. sann vänskap och sann kemi känner man.vänner fyller en. inspirerar och gör en till en bättre människa. vänner får en att känna sig älskad och trygg. vänner dömer inte.

Detta är mina tankar. några kanske håller med mig och andra inte.

V Ä N S K A P

Vänskap
är ingenting man får
den blir till som en gåva
att vårda som ett smycke
ovärderligt.


Va rädd om er,kram.

Tänk så enkelt det är att skriva ner sina känslor och lämna dem där! Så snart de fått fäste på papper så lämnar de mig. Och istället kommer tacksamheten. Jag förstår mig själv bättre när jag skriver ner vad jag känner. Så naket jag bara vågar komma inpå mina känslor.

Jag njuter av att vara mänsklig och reagera mänskligt.

Jag njuter av att ständigt förstå mig själv och mina rädslor bättre. Jag möter mig själv. Ser mig som den jag är. Inte den jag skulle vilja vara.

Så underbart!



Jag kan inte rå för vem jag älskar. Jag kan inte styra mina känslor. Jag kan inte heller styra andras känslor. Antingen älskar de mig för att jag är allt det jag är eller så gör de det inte och det är som det är. Jag kan inte välja med förnuft eller logik att jag ska älska en människa. Jag bara gör det för att det är vad mitt hjärta manar mig att göra.




I kärlek ingår det endast en ingrediens och det är en önskan om att föremålet för kärleken ska få vara lycklig. Och är det i sällskap av någon annan så är det så. Och då är det rätt.







Va rädd om dig,kram.

Önskar så mycket att allting bara kunde vara över bara sådär.. Jag hatar att jag inte bara kan få fungera som en " vanlig person ". Jag orkar bara inte riktigt. Jag är så otroligt trött och klockan är ingenting. Just nu är precis allting jobbigt, finns ingenting som inte är det. Jag känner mig verkligen ensam, så otroligt ensam.




Jag väntar fortfarande på att allt ska bli bra, att jag ska vakna en dag och allt bara är som det ska vara. Dagarna, dom är helt förvirrande, tiden går så fort och så långsamt så jag hinner inte med alls, ligger antingen en dag före eller en dag efter. 

Ett enda ord

Och det kan komma i så många olika skepnader

I en skygg blick som ändå säger allt

I ett solskensleende som får mitt hjärta att slå dubbelslag

I en hand som håller min på precis det där rätta sättet

I en kram som aldrig nånsin vill ta slut

I en kyss som får mig att helt tappa andan

I en ros som jag för evigt kommer att spara

Eller bara helt enkelt när någon säger det där magiska lilla ordet

När någon säger :  Jag älskar dig 



Va rädd om dig,kram.