Livets gång!?

Finns så många saker i världen som är fel..
Livet springer iväg å man försöker hinna med..
hinna med för att må bra.. hinna med för att få allt å fungera..
Men det spelar ingen roll hur fort man än springer för man hinner endå inte med..
alltid är det nån som sätter hinder iväg för dej…


Vill ha ett lugnt å skönt liv… slippa springa utan kunna stanna upp å bygga på det fina jag har idag..



Va rädd om er, kram.


Ikapp

Sorgen hann i fatt mig idag.

Faaan

Men jag antar att det är nödvändigt!

----------------------------------------

När hänsyn till andra tillåts kväva och utplåna rätten till egna behov.

Då undviker jag att finnas bland andra.

Det är alltså inte min frihet jag är rädd att förlora

Det är lyxen att finnas.

Jag har uselt balanssinne!

 

 

Va rädd om er, kram.


livet är en resa, ibland duggar hållplatserna tätt......

Förr var det nu, fast jävligare var det desto värre.

Men så här jävla sämst har det ta mej fan aldrig varit dåligt...

 

Va rädd om er, kram.


Imperiet - ...som eld

"Tio stycken fingrar som fångat mig till slut,
tio stycken fingrar som leker på min hud,
tio stycken fingrar efter så många år,
tio stycken fingrar och jag som längtat så.
- - -
Och jag som inte trodde några fingrar skulle nå
ett hjärta som alltid varit låst."


Va rädd om er, kram.

JAG

har dryg ångest idag

vet inte varför

suckar för att lätta på trycket över bröstet

allt kraschar runt omkring

förhoppningar,  förväntningar, hopp, drömmar,

jag känner mig

besviken, trött, maktlös, sorgsen

men livet går vidare.

 

 

Jag vill vara lite glad.

jag vill ha värme.

jag vill se klart.

jag vill ha nåt att hålla mig i. typ spiskrok eller nåt.

ska det vara så omöjligt,  det där?

 

 

Va rädd om er, kram.


I do not ever cry ...

Men när de väl faller, tårarna, är de fullt laddade med skit som behöver lämna min kropp. de är fyllda av allt jag sparat sen sist. vilket alltid är för mycket.


Då de väl kommer, då är det nog bara för att det blivit fysiskt överfyllt i systemet. saknar ventilen för att självmant kunna kasta ut jobbiga känslor ifrån min själ.



Livet tar hastiga vändningar allt som oftast. Vänner försvinner, omgivningen åldras och ändras. Det gäller att stå pall.

Det finns en sanning, det är att du alltid bara har dig själv. Du är den enda. Ensam.

 

Barnen är till låns. Du följer dom ett tag. Gör dom starka och finns senare till för dom, på deras villkor genom livet.

Vänner.. kan försvinna över en natt. Föräldrarna kommer troligen dö ifrån dig. Du står ensam.

Såå.. svårt att ta in kanske. Men det är så det är. Du har bara dig själv. Ta vara på dig!



Va rädd om er, kram.



Everyone who says sunshine brings happiness has never danced in the rain.

Faan jag saknar dig pappa, o allt som va med dig!
3 mån har gått sen du for till landet Nangijala.

Åh jag fattar inte, du ska va hemma med mamma, o pyssla om henne o dig själv.

Du ska svara i telefon när jag ringer ..

Du ska vara hemma när jag kommer hem framöver ..

Nä så är de inte, sist jag for hemifrån mamma o dig,
så va de din jäkla begravning.

Fan jag höll på o svimma, fin va begravningen med alla .. mina älskade barn, mina barnbarn, mina systrar o deras familjer.Mostrar, morbröder med respt. Fastrar med respt. Kusiner..- MAMMA, å mamma den vackraste mamman som finns!

Jag förstår att du valde mamma<3 i dina unga dar, o hon dig<3.

Tack för att vi fick så snygga föräldrar!!


Du var så underbart vacker i kistan, ta hand om sakerna som vi skickade med ..

Jag vill se dom igen när vi möts igen du o jag i Nangijala.


Jag ska snart hälsa på dig vid graven, men jag hoppas du hälsar på mig före.

Jag har alltid älskat dig Pappa<3 o kommer alltid att göra de.

Vi träffs snart, LOVE YOU, PAPPA<3






Va rädd om er, kram.












Marionett ..

Erkänner att även den här natten inte har varit något vidare.. flimret har ett eget skådespel där jag är marionett och den grinande häxan håller i trådarna. Jag har inget val, finns ingen chans att smita måste ta mig igenom natten .. o de gjorde jag även denna gång!



Får ett psykbryt på den här skitkroppen, ja på hela min situation!


Det är fortfarande jag som skriver och jag vet att jag inte brukar låta så här men just precis nu idag så är jag innerligt trött på att behöva "lyssna på min kropp", jag vill köra järnet, bli trött och få träningsvärk inte fysiskt och mentalt stillestånd.


Ja, jag ska lugna ner mig, nej jag ska hetsa upp mig lite till för jag har en skitdator också som vill gå varm och stänger av sig och som har ett skittangentbord som saknar masssa knappar så det hoppar hit och dit när jag skriver den funkar precis lika bra som jag, puh, så då fick jag med det också.





Va rädd om er, kram.

guldkant i skrivboken

Glöm inte att sätta lite guldkant på ditt vita papper.
Glöm inte att inget är skrivet i sten, allt går att skriva rent.
Glöm inte att sätta komma, då får du tid till eftertanke.
Glöm inte att sätta punkt. En del behövs avslutas.
Glöm inte att börja på ny rad om du behöver en ny riktning.
Glöm inte att du äger din berättelse, andra kan berätta den,
men det är du som skriver den.




Va rädd om er, kram.

Jag ska börja på ny kula!

Hur ofta hör vi inte folk säga det? Och hur ofta ser vi inte folk tänka det utan att ens säga det? Och hur ofta verkar inte folk känna det utan att tänka det? Alla ska börja på ny kula. Hela tiden.

Kanske hade man ibland önskat att någon sa: "Jag ska avsluta den här kulan. Jag har en jäkligt schysst kula på gång och ser med glädje fram emot att fortsätta på den. Den här kulan kan nog vara hur länge som helst. Vilken jävla kula!".

Vad är det för fel på alla kulor? Varför ska alla börja på en ny?


Va rädd om er, kram.

Igår

va de fredag den  13 ..
Jag har överlevt fredagen den 13:e helt fabulöst utan minsta repa i skivan.

Men .. soppatorsk i bilen...  och
för lite pengar o betala medicin  på apoteket..

Men allt löste sig till slut;)

-----------------------

Snart drar jag  dit pepparn växer! Nöjda!?!!!

Förstår bara inte hur kan det vara ett skällsord?

Vart drar man hellre den här tiden på året än dit pepparn växer?

Det skulle möjligen vara att dra åt helvete och njuta av lågorna som slickar så gott på skinnet.

Dra nåt gammalt över sig eller dra åt skogen är inte dumt det heller,

men det görs ju minst lika bra på sommaren.

Att kunna dra dit pepparn växer, den här tiden på året,

drömmer nog alla mer eller mindre om....

eller är jag helt ute och cyklar?!??!

(helt ute och cyklar är förövrigt också ett härligt uttryck som också kan/bör analyseras,

men det tar vi en annan dag).

 

 

 

Va rädd om er,kram



Lycka!



Att få vara lycklig måste vara en av de mest uppskattade saker
 man vill få ut av sin levnadsperiod här på jorden?

 
Vi vandrar ju i bland alltför kort tid i människans värld
 och vore det inte underbart att bara få vara lycklig den tiden?

 
Är pengar lycka?
Är materiella ting lycka?
Är ens friskhet lycka? Nej inte alltid...


 Den perfekta får en lagom dos av allt så man kan uppleva harmoni med sig själv.
Men måste det vara så ojämt fördelat för vissa?
 Kommer någonsin mina doser få vara jämt fördelade så jag kan känna en inre frid?


 Jag önskar mig lycka.....
Jag vill vara så där lycklig  och bara gå runt med en sån där riktigt skön känsla av belåtenhet.


 Vara nöjd med det som livet ger....
Näää, jag vill kunna välja...
Bara de bra sakerna!






Va rädd om er, kram.


Massor av kärlek!




Livet har aldrig bara en sida, det är fyllt av krokiga stigar och felaktiga vägskäl,
 man får ta det som det kommer.

Om nu vägen var spikrak som vissa har fått för sig i sitt tunnelseende,
 då skulle vi inte uppleva värst mycket, på gott och ont.

Lärdomar skulle vi inte få heller, vi skulle vara som robotar, styrda på räls.
 Men så lätt är det inte, vi gör rätt och vi gör fel i våra liv,
 jag har gjort massor av fel,
 både med barnen och mitt eget liv men vad kan man göra mer än att göra livet så gott det går för alla?


Men mitt i allas uppfattningar så har jag ett fakta som ingen kan ta ifrån mig,
 jag gav liv till mina barn, jag älskar mina barn och barnbarn,
 och jag gör så gott jag kan, mera kan jag inte göra,
men älskar dem över allt annat det gör jag.



Va rädd om er, kram.



En önskan för stunden…

Hela huvudet snurrar av en massa tankar, men jag vet inte hur eller ens om dom ska formuleras.

Framtidsfunderingar finns det massor.

Ojojojojoj vad mycket tankar som behöver tänkas!
 Eller kanske vore det enklare om man lät bli?
 Lät bli att tänka alltså.


-------------------------


Just nu vill jag bara bort

Vart som helst 

Hur som helst

Bort från alltihopa ....

*poff bara*






Va rädd om er, kram.



Måndagen susade förbi i allsköns fart.


Om jag bara fick välja ett enda ord för att beskriva min tillvaro just nu skulle det vara TACKSAMHET!
Det är en svindlande och mäktig känsla att få befinna sig i och som jag gärna stannar kvar i.
 Länge. Länge.



Jag ligger i sängen och gör just inget (just nu bloggar jag ju förstås). Jag tänker att jag är tillfreds idag. Av att göra inget just nu.



Det känns som om jag varit här förut. Vad var det nu jag gjorde här igen? Och i så fall varför? Och återigen - vad förväntas jag göra? Hur ofta och hur mycket? Och lite sånt...



Men nu, nu .. RIDÅ!



Va rädd om er, kram.


Livet...

Att tänka positivt och aldrig ge upp. Att se en framtid som är ljus. Att ge och få kärlek. Det är viktigast i livet. På den vägen tänker jag fortsätta vandra.

Se och greppa allt som är kul. Se solen trots molnen som ibland skymmer den. Att rasa ibland är en del av det hela. Jag ser till att omge mig med god och kärleksfull energi. Allt annat går bort. Ödmjukhet är en bra egenskap hos alla. Jag ser den mycket bättre idag. Lyssna, lär och ge.





Va rädd om er, kram.




Storm!

OK, vad handlar livet om nu.
Stormen drar in och det ser inte ut som den tänker bedarra

Jag har gått vilse och går vilse i labyrintens gäckande skuggor.

Nu väjer jag med en rädsla som är påtaglig och förgör men jag lägger det åt sidan och försöker en ansats till att bli fri.

Håll tummarna för detta håller och att jag orkar








Va rädd om er, kram.

Vart går labyrinten?

Och än mindre vart man vill komma

När allt som förrut var så väldigt tydligt och enkelt

Plötsligt bara är som en enda stor tom säck

Utan ljussken ens borta i den andra änden

När allt blivit till en skrämmande mörk labyrint.

Och själv är man bara rädd.

Rädd för att komma ut på den andra sidan.

Rädd för det okända som skrämmer.

Vart tar man vägen då?

Vilket håll ska man välja att krypa?

När man helst bara skulle vilja få krypa tillbaka i tiden igen och rätta till allt som blev så fel.

 

 

Va rädd om  er, kram.





RSS 2.0