Noll

Ibland är livet som en onsdag i oktober - när mörkret hängt som ett dovt, fuktigt moln över en och man plötsligt tittar upp mot en himmel som inte finns längre och man undrar vart allt tog vägen hur det än är kan man inte släppa den gnagande känslan av att ha missat något.
Va rädd om er, kram.

Mina ord ..

Jag skriver för mig. Så är det. För att bli av med tankar, för att kunna gå vidare i tanken och i livet.
Jag blir berörd när jag ser att så många läst mina ord. Det gör mig glad att en endaste person velat och valt att klicka in på min blogg för att läsa det jag känt, tyckt och tänkt.
Att läsa här är frivilligt, och ni ville!
Jisses! Det är stort.
Sen finns det några av er läsare som väljer att kommentera det jag skrivit.
Ni lägger minuter av ert liv på att tycka och formulera er i min blogg. Det är stort för mig. Mycket stort. Och mitt hjärta tar ett skutt för varje kommentar som lämnas.

Det är känslan av att faktiskt betyda något, litet, litet. Men ändå. Något.

Tack!

 

Va rädd om er, kram.


Att förlora sin Kraft är som att genomgå ”de sju dvärgarnas stadier”

Först blir man TRÖTTER
sen blir man BLYGER – orkar inte träffa människor
sen blir man BUTTER – ledsen och dämpad
sen blir man TOKER – står inte ut och tror man blivit tokig
sen blir man PROSIT – immunförsvaret har sänkts
sen blir man KLOKER – omvärderar livet
och slutligen blir man GLADER – stark, vågar säga nej och känner glädje.
Va rädd om er, kram.

Beröra ....

"Förutom kärlek vid första ögonkastet finns det också kärlek vid första beröringen" .....
Va rädd om er, kram.

Åhh..joo...Absolut tråkigt innehåll!!

Tom och innehållslös. Tömd, dränerad med ett huvud som inte vill, inte orkar.
Jag gillar inte den där obestämda oros känslan, som gnager runt i kroppen. Bort, bort...Orkar inte vara olustig, för den delen orkar jag inte vara särskilt lustig heller. Neutralläge, som på en automatväxlad bil....
Idag är det en tycka synd om mig dag. I alla fall precis just nu. Förhoppningsvis vänder det snart. Det bästa botemedlet är att göra något. Slita arslet av sig, få en kropp som värker av hårt jobb, ett huvud som är trött och inte orkar tänka.
O ett hjärta som gör som de själv vill, för så är de ju!!
Va rädd om er, kram.

Lyckosmeden!

Var och en är sin egen lyckas smed . Ordspråk heter det visst det där . Används flitigt i olika sammanhang .

Men hur smider man lyckan ?

Så får väl leta efter en  smed . Han ( förresten vaför inte en kvinna)  får väl rita och räkna på uppdraget  och komma med en offert .

Det ska vara en gammal garvad smed som kan sin sak för att kunna gå i land med uppdraget .

Jag tror priset kan bli mycket högt . Ja visst ja det glömde jag i hastigheten lycka kan ju inte köpas för pengar .

Är lycklig ?

Har varit lycklig ?

Kommer bli lycklig ?

 

 

Va rädd om er, kram.


Vad är grejen med "försvinna iväg till en annan värld"-reklam?

Fattar ni vad jag menar? Typ TV-reklamen för Fishermans Friend:
Killen stoppar ner handen i FF-påsen, plötsligt är han på en flod i en kanot, sen är han uppe på en bergstopp och sen kastas ha tillbaka till den tråkiga svenska vardagen alldeles blöt och snöig. Fishermans Friend - Strongest there is.

?

Vad menar dom? Att den är så frisk och stark att det känns som att man paddlar i en flod? Sjukt långsökt.
Det finns massor av sånna här reklamfilmer för olika läskedrycker, halstabletter, tuggummin, te och kaffe - tydligen finns det massor med företag som tycker att detta är ett genialt sätt att visa sina produkters bästa sidor. Men det är ju inte det.

Lägg av - man kommer inte till en annan värld!
Inte ens lite grand känns det som att man är på en bergstopp när man äter halstabletter. Det känns som att man äter en halststablett.
Tyvärr, det är inte roligare än så.
Va rädd om er, kram.

Jag blir sorgsen ....

Surdegsbröd, härliga semestrar på Gotland, 
bubbel på en vanlig vardagseftermiddag,
hem som är som tagna ur heinredningstidningar,
inlagda grönsaker, hemkokt sylt........

Allt detta kan man läsa om i alla dessa livsstilesbloggar som finns runt om i
blogglandia.....

Jag känner mig sorgsen över att alla enbart plockar ur russinen i kakan
och lämnar den torra, tråkiga biten kvar...

Orden LYCKA, LEVA I NUET och KÄRLEK är ledord och bäddar in varje 
inlägg i en rosa skimmrande låtsasverklighet ...
Kanske är det en tröst att låtsas att livet är som en ända lyckobubbla,
problemet är ju bara att den för eller senare kommer att spricka ....

Jag är ledsen att behöva säga det men livet består till största del
av den torra tråkiga kakan.......men lite nu och då får man känna
lyckan av ett saftigt och härligt russin :))

Det är MITT liv och jag tänker inte LÅTSAS ....



Va rädd om er, kram.









Mitt eget liv ..

Vägen ligger öppen. Öppen för möjligheter och äventyr. Och dessa möjligheter och äventyr styr jag själv med lite hjälp från min omgivning. Jag mår bra och jag gör det bästa för att må bra!

Varje dag är nya möjligheter och äventyr och det är jag själv som väljer att gå den bästa vägen. Min egen väg!

Det är nu som mirakel sker i mitt liv, varje dag så sker det stora mirakel. LEVA är ordet. Och det är det som jag vill göra!

Jag vill leva 100% och ingen kan stoppa mig för jag har själv valt det!

De som inte tycker mitt sätt eller på det sätt som jag väljer - lyssnar jag inte på!

För livet är som en bumerang – allt gott och fint du ger ut – kommer tillbaka till dig! Det är jag helt säker på!

Lev livet som du själv vill leva. Det är då som vi lyckas här livet.

Och vem vill inte leva lyckligt?

 

Att se att familjen och vänner mår bra. Att känna att jag lever!

Ja, då begär jag inte mycket mer för då är jag lycklig!

 

 

Va rädd om er, kram.


KRAM!

Kan man få en massa kramar så är dagen perfekt - ja nästan ..

Kramar är en av dom bästa sakerna man kan ge en annan människa, kramar healar, kramar tröstar, kramar ger glädje...

 

Men om man nu inte har någon nära sådär på engång att krama

- vilket man ju inte har varje sekund av dygnet.

Och man kan ju heller inte bara hoppa på vem som helst och kramas...

då skulle man nog anses som mer än lite knasig.

Man får helt enkelt vänta med att kramas tills man har någon där som man kan krama....

Men det näst bästa eller det bästa om man ser till att det här kan man ge

till vem som helst utan att anses som totalt ding.

Och ger man så får man tillbaka det är helt klart sant när det gäller det här - och det är leende.

Visst blir man bra mycket gladare om man möter personer som ler,

visst smittar det av sig och man ler automatiskt tillbaka?

 

 

Va rädd om er, kram.


Tänk om ..

Jag tänker, att jag har konstiga tankar.
I tankarna är jag grym.

Grymt elak. Grymt bra.
Jag hämnas och tar revanch.


Jag håller långa monologer och tal, som i tankarna är skitbra, jag har alla svar på tal.
Allt ska inte sägas, det ska stanna som en tanke.


Ibland tänker jag, tänk OM.
Tänk om jag skulle säga det HÖGT.


Men väluppfostrad som jag är stannar det som en skön tanke.
Det känns som en liten hämd,



TÄNK OM!?



Va rädd om er, kram.

Livet går vidare , jag vill det och hänger med .

Jag drar tandtråden fram och tillbaka.
Fram och tillbaka. Om och om igen.

Tankarna trillar uttråkat runt i skallen.
Försöker ändå tänka positivt.

Egenvård är ju bra.
Kanske blir jag framtidens nya Bockstensman
(BockstensTant?) om 10.000 år.
Arkeologer kommer att hitta min
välbevarade kropp insmord i exklusiv antiagecreme och mitt marmorvita
garnityr kommer att utmana framtidens forskarelit.

-Vem var den tjusiga tanten med de perfekta tänderna? -Hur levde hon?
-Varför har hon en bit tråd mellan tänderna?
-Ha, där får de allt nåt
att bita i!
Va rädd om er, kram.

Tacksam

Å vad jag är glad. Lättad. Tacksam.
Att det inte finns någon som kräver en massa av mig när jag är hemma.
Någon som vill prata. Någon som behöver bli bekräftad.
Någon som ska styra vad jag gör och som jag måste anpassa mig till.
Jag är fri.
Inte bunden av någon.
Jag har haft en underbar helg .. bara med mig själv!
Va rädd om er, kram.

Att våga lyckas misslyckas .. ibland.

Mitt liv. Personer. Minnen. Händelser. Misslyckanden. 

Jag vill inte vara med. Jag vill inte se det framför mina ögon.
Nej, jag vill blunda och stoppa tillbaka det i sina lådor där det hör hemma. 

En ny tid. En ny början. Ett nytt slut. 
Igen.

Men jag vill inte se slutet den här gången.
Jag vill inte drömma, planera eller styra.
Jag vill inte misslyckas. Men inte heller lyckas.
Jag kan ta kontroll utan att kontrollera.
Tankarna går att möblera om, flyttas ur fokus.
Känslorna går att känna men utan att låta dem ta över.
Jag växer likt en tornado men utan att förstöra.
Jag finns men utan karta och kompass, jag existerar men utan ett klart syfte.
Vad du ser är vad du får.
Nej jag vill inte misslyckas mer....
Men inte heller lyckas.
För med känslan av att lyckas, att uppnå, kommer risken för att misslyckas.
Det som är jag får räcka. Det får vara bra nog.
Utan att vilja lyckas kanske jag kan finnas.
Och få mig att räcka. Jag har massor att ge.
Men utan att vilja lyckas kan jag ge utan att misslyckas.
Va rädd om er, kram.

Jag står tyst framför vägskälet, där sommaren tar slut.


Sommaren har tagit slut, idag är jag säker på
att den har det.

Även om regnet mäste ösa ner utanför fönstret,
så gör det mig ingenting, jag behöver sådana dagar ibland.


Dagar då man kokar kaffekopp efter kaffekopp och bara sitter i köket,
Lyssnar på bra musik och tänker.
Dock är det ett problem för mig,
jag tänker alldeles för mycket på allt och ingenting.

Ibland skulle det vara skönt att kunna stänga av
alla tankar som går runt där inne i huvudet...
Men att drömma sig bort är en härlig flykt från verkligheten.
Där kan jag och min vilsna själ låtsas vara allt som jag egentligen inte är.



Va rädd om er, kram.

Nej, jag är här!

Icke sa Nicke .. jag har inte rymt.


Det känns som om allting just nu rör sig åt rätt håll.
Jag är nöjd med hur allting är eller håller på att utveckla sig.

Nu är allt jag gått igenom, allt jag slitit för helt enkelt värt det.
Det är såhär det ska kännas att leva.

Känslan kan liknas vid att köra Ferrari efter att ha kört en Skoda hela livet. ;-)

 

Nalle Puh och Nasse sitter på en klippa med utsikt över havet. Plötsligt vänder sig Nasse och ser in i ögonen på Puh och börjar gråta.

Puh ger honom en varm kram och håller hans tass i sin tass.

Så frågar Nasse, "Kommer du alltid att älska mig, Puh?"

Puh fäller en liten tår i havet, och säger: "Nasse, den dagen du hittar den tåren igen, då ska jag sluta älska dig".



Va rädd om er, kram.

Kom ihåg:

Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår!

Det kan vi alla behöva tänka på ibland!

 

--------------------------------------------

 

 

Kvinnor över 50 får inga bebisar; därför att de skulle lägga dem någonstans och glömma bort var.

Ett av livets mysterier är hur en 2 kg-låda med godis, kan göra att en kvinna går upp 5 kg i vikt!?!

 

Min hjärna inte bara vandrar iväg ibland – ibland lämnar den mig totalt.

Det bästa sättet att glömma dina problem är att gå i för trånga skor.

 

Det bästa med att leva i en liten håla är: när du inte vet vad du gör så vet nån annan det.

Ju äldre du blir, desto svårare är det att minska i vikt – därför då har din kropp och ditt fett blivit verkligt goda vänner.

 

Jag gav upp jogging när mina lår gneds samman och satte eld på mina tights.

Konstigt!!! Du hänger in någonting i din garderob för ett tag, sedan krymper det 2 storlekar!

 

Just när jag vant mej vid gårdagen, så kommer idag.

 

Va rädd  om er, kram.

 


Hej sockersötingar!

Jaha... livet rullar ju på som alltid, fastän jag inte har hjul under fötterna..


Jag tänker på livet.
Vad vill jag göra med det liv jag har kvar?
Vad vill jag fylla det med nu? Vad är viktigt för mig?
Hur jag ska gå vidare härifrån...
är frågan som jag ställt mig många många gånger den senaste tiden.
Lika vilset som ett barn som funderar: "Vad ska jag bli när jag blir stor?"...

Det enda jag är säker på... och det har jag varit rätt länge nu...
är att jag vill att mitt liv ska ha haft betydelse för någon annans liv.
Att just jag har funnits... och levt och handlat så att någon annan en dag minns mig med tacksamhet.


Det måste måste väl ändå vara den högsta lyckan att få ta med sig härifrån...
meningen med allt... och kanske det enda vi kan ta med oss den dagen vi går.


Sen... att min förmåga att finnas där för någon annan inte är så stor nu...
ja, det är som det är.


Men målet finns där.




Va rädd om er, kram.




Brev till mitt yngre jag!

Det finns inga gyllene råd, inga tips om hur du undviker att snubbla
eller vad som hindrar dig från att falla,
inga snabba lösningar på svåra frågor.
Men varje sväng längst vägen, varje sten att snubbla på,
varje felaktigt beslut var och är en del av vägen.
Ett litet tips, ha förtröstan.
En dag kommer du kunna se dig själv i ögonen,
och tillåta dig tänka att du gillar det du ser.
Va rädd om er, kram.

Jag är vaken och jag lever!

jag skriver - alltså tänker jag
jag tänker - alltså finns jag
jag finns - alltså känner jag
jag känner - alltså älskar jag
jag älskar
jag älskade
jag älskades?
Va rädd om er, kram.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0