Noll

Ibland är livet som en onsdag i oktober - när mörkret hängt som ett dovt, fuktigt moln över en och man plötsligt tittar upp mot en himmel som inte finns längre och man undrar vart allt tog vägen hur det än är kan man inte släppa den gnagande känslan av att ha missat något.
Va rädd om er, kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0