Ensam.
Har varit en fånge i mina egna känslor så länge
Men nu börjar det nystas upp
Bit för bit
Tråd för tråd
Allt börjar samlas ihop till så fina små garnnystan
Alla har nog kännt sig ensamma någon gång i sitt liv och det kommer och går perioder när men upplever denna känslan mer än annars.
Känslan av en tomhet, av att något saknas inom en, är det ofta man hör personer beskriva det som. Som om det saknas en del i ett pussel för att kompletera en som människa. Att vara hel och inte lite "trasig".
Man håller så mycket inom sig när man är "ensam". Mycket som byggs upp inom en. Många starka känslor som liksom låses inne inom en. Och när man väl släpper ut dom så blir det som att öppna en damm. Det bara väller ut och man kan inte riktigt kontrollera det.
Va rädd om er,kram.
