Susanne

Ibland undrar man vilken väg man egentligen ska ta och om det spelar någon roll i det stora hela.




Nu till min dröm inatt !!

---------------

 Jag hade precis satt mig ner på den offentliga toaletten, när jag hör en röst från båset bredvid som sa:

"Hej, hur mår du?"

Jag är precis inte den typen som brukar prata med främlingar när jag sitter på toa men jag vet inte vad som flög i mig för jag svarade:

"Jo då, jag mår väl bra...."

Och killen svarade: "Vad gör du för någonting då?"

Vad var det för dum fråga tänkte jag men svarade: "Jag är ute och åker med bilen lite"

Det enda jag har i tankarna är att bli klar så fort som möjligt och gå därifrån........

När killen i det andra båset säger: "Du kan jag komma över till dig sen?"

Hmm, tänkte jag. Det var också en konstig fråga. Artig som jag är så svarade jag ändå...........

"Njaa, det skall komma över några från jobbet sen så det passar inte så bra idag"

Då hör jag kille i båset bredvid nervöst säga "Du kan jag ringa upp dig senare. 

Det är någon idiot i toabåset bredvid som svarar på allt jag säger till dig......"

Jag tycker man skall låta toan vara en mobilfri zon..........









Va rädd om er, kram.

Jag kan med lättnad fastställa:


Jag är inte HundraProcentigt Gammal än!


Plocka pinnen ur röven, Piffa till sig, Svänga igång blodcirkulationen i de lurviga (minska stödstrumpe-behovet), Skratta ihop med vänner och häva rosé tills det svämmar över.
Dä ä najs dä.



Va rädd om er, kram.

Idag lever flera miljarder människor på jorden. Det gör mig så väldigt liten. Jag brukar tänka på det ganska ofta, hur obetydlig en människa kan vara. Det gör mig himla förvirrad.

Ibland blir jag väldigt glad när jag tänker på det, för att det är otroligt hur en människa kan göra så stor skillnad. Men mest blir jag bara rädd. För jag vill ju också göra skillnad och det känns så svårt. Hur kan jag, bland alla miljarder andra, spela roll?

Och det känns liksom lite hopplöst att spela roll för världen när jag inte ens kan spela roll för mig själv.






Va rädd om er, kram.

Ibland undrar jag.
Funderar.
På om jag verkligen vill.
Av rätt orsaker.
Eller.
Om jag bara låter det ske.
Bara för att.
Liksom.
Jag vet inte.
Funderingar.
Snurrar.
Jag virvlar vidare.
I allt det där.
Som jag inte vet vad det är.



Va rädd om er, kram.

• Jag har frusit ihjäl
• Jag har gömt mig under täcket och väntar på våren
• All energi går åt till att hålla mig varm och jag kan inte göra något annat
• Jag har tappat lusten
• Jag har vunnit enorma summor pengar, flyttat utomlands till värmen och bjudit dit alla vänner och släktingar och har inte tid att blogga

Ja,ja, det där sista alternativet är väl inte så troligt. Mer av en önskedröm. Men de andra alternativen känns just nu väldigt rimliga .




Va rädd om er, kram.

Hoppas ni haft en bra alla hjärtansdag och blivit bortskämda på alla sätt och vis. Vissa har firat stort, vissa firat smått, vissa har inte firat alls men bara tanken på denna dag kanske gör oss lite mer kärvänliga och ödmjukare än vanligt. Att tänka lite mer på andra är ju något vi alla kan bli bättre på, det är så lätt att bara tänka på sig själv och sina och glömma att småsaker för en själv kan vara väldigt stort för någon annan. Nu när vintern är här då är det extra lätt att bara stänga in sig och strunta i allt som pågår utanför. Jag vet att jag kan bli bättre på att visa uppskattning och det ska jag verkligen tänka på i fortsättningen. Varje dag är en ny dag med nya möjligheter, glöm inte det.

Nu tackar jag för mig och för denna dag och är tacksam för det jag har.


Va rädd om er, kram <3

Du måste älska att leva, baby, för att dö är ett jäkla skit......

Ni får en egobild på mig idag . Jag ska sitta hemma i soffan och inte tänka på nåt spec.  Jag har inga planer alls för dagen. I kväll kan jag slappna av helt enkelt och det är helt underbart. Blir nu en prommis i kylan-20gr, och sen ska jag krypa ner under täcket i soffan och titta på tv med Flisan.


Va rädd om er,kram.

När man Vågar inse att man ibland måste misslyckas är det ett steg närmare mot att våga vara sig själv. När man vågar vara sig själv är man ett steg närmare mot att kunna njuta av livet. När man sen ärligt njuter av livet då är man ett steg närmare att kunna leva det liv man drömmer om...

Jag övar och för varje dag lär jag mig att ärligt kunna njuta av livet...



Va rädd om er, kram.

Jag är den som spelar huvudrollen i mitt liv, hur kommer det sig då att jag känner mig som en omotiverad statist som inte övat in replikerna ordentligt och är besviken för att huvudrollen verkar spelas av andra?!

Jag har förstått att jag också vill vara den som alla tycker om... Men det går inte hur man än gör och hur mycket man än vill. För därute är alla olika och ingen kan tycka om alla, det gör inte jag eller du heller? Vad det handlar om och vad som är nyckeln till den känslan är att du ska tycka om dig själv och när du ärligt tycker om dig själv och när du är ärlig mot dig själv så kommer du att utstråla och dra till dig de människor som du vill ha omkring dig och de människor som får dig att må bra och det kommer att  räcka väl! :)

Det var det! :)




Va rädd om er, kram.

JAG ÄLSKAR ER PRECIS FÖR DEN NI ÄR OCH DET NI ÄR FÖR MIG!

Ni finns i mina tankar varje dag även om jag inte är bäst på att höra av mig alla gånger...

När jag vaknade såg jag bara halva mig i spegeln.

Ibland undrar jag om jag inte föddes in i fel generation. Men nu är det ju som det är. Jag fortsätter troget min  omoderna kärringbana och håller kärringarnas fana högt.


En stor finne på kinden. Som om ungdomen var på väg tillbaka. Och det kanske den är.
Mitt ansikte blir mer och mer intressant. Ungdomsfinnar, bekymmersrynkor och oönskade hårstrån som helt plötsligt växer fram över en natt. Kanske kan använda mig själv i någon form av lotteri .
Typ gissa åldern, och så kan man vinna en halv gris eller ett kilo choklad eller vad det nu är man brukar vinna. Vet inte så noga, har aldrig deltagit i något liknande. Men nu är det dags. Gissa åldern på tanten och vinn en gris! Ett sådant förslag måste ju bara gå hem i stugorna. Eller?

Va rädd om er, kram.

1. "Dödskyla"

2. "Isstorm"

3."Katastrofvädret"

4. "Extremkyla"

5. "paniksnö"

6. "Helvetessnön"

7. "skräckvädret"

8. "Mördarstorm"

9. "Spösnö" ( som spöregn,fast med snö)

10. "klass 2-varning"

11. "Monstervädret"

12. "Tyska skräckvädret"

13. "Ryska skräckvädret"

14. "Snömonstret"

Nä tacka vet jag SOMMAR!  även om de regnar :))



Va rädd om er, kram.

Jag blev myndig när jag fick köpa på Systemet ocn när jag går på pension då ska jag ha rabatt på resor och biobiljetter,men – om jag får åldersfrågan så brukar jag alltid lägga 10 år till i min riktiga åldern och vips, då får jag det svar som alla kanske önskar sig: ”neeej, så gammalt ser du inte ut”.

jag behöver mannen!

”och vad ska man ha en man till”?  frågar ni .. jo kanske för att :
ta ut soporna och öppna ostförpackningar och konservburkar, och vem skulle bära mina mjölkpaket om inte han.

och vem skulle poppa, innan filmen vi ska titta på börjar.

och vem ska sitta mittemot mig på frukosten och vara tyst när jag läser morgontidningen om inte han.

och vem skulle putsa mina fönstren och byta gardiner så att jag inte får nackspärr, om inte han,

så visst är en man bra att ha, och jag är så gärna den späda kvinnan åt min man, så han får känna sig vara den starkaste…  !?

Va rädd om er, kram.

Det har visst inte varit några direkt underhållande inlägg jag bidragit med den senaste tiden. Solly. Jag har väl inte haft något piffigt att skriva om.




Jag vill tro att jag är en människa som är fri att göra det jag egentligen känner för.
Men vanorna, tryggheten i det bekanta och en inrotad feghet, gör att jag backar.
Jag skulle ju egentligen aldrig erkänna det, men visst är det så det är.

Jag måste sluta tänka och börja chansa.
Jag måste våga hoppas.
Jag måste våga leva mitt liv så som jag vill att alla andra ska leva sitt.

Hur lätt är det?
Ganska svårt. Faktiskt.


 Men annars då?
Visst, jag har blivit sårad, bränd och förtvivlad. Bränd, dumpad och övergiven.

Men vem har inte det?

Det i sig ger mig faktiskt ingen ursäkt till att vara feg. Det ger mig ingen ursäkt till att inte våga göra något annorlunda.

Så, här står jag nu. Villrådig och rädd.
Men det är kanske en bra rädsla. Den i sig är förmodligen något som får mig till att nå nästa mål. Oavsett om jag väljer det själv eller inte.

Som sagt - det finns ju faktiskt ingenting utav det jag tagit mig för hittills, som jag inte har klarat av.


Full av hopp, full av förtvivlan.
Hur går det egentligen ihop..?

Det gör det nog inte. 

Men jag väljer att hoppas. Det kommer att gå vägen. Det vet jag ju.



Va rädd om er, kram.

Denna fjäril kommer att förgylla din eftermiddag och kväll…..
 

Lilla vän, idag tänkte jag på dig … och vill göra dig glad … njut   Oavsett om din dag var bra eller dålig, hon kommer att muntra upp dig lite,                     Ähhhhhhh, skit i fjärilen !! Det här blir man gladare av…

 


Va rädd om er, kram.

Jag vill bara påminna alla läsare om att ta hand om varandra och er själva. Livet är en engångsföreteelse. Och till motsats mot mycket annat så kan du inte påverka det så mycket mer än med vad du gör just nu. Ingen vet hur långt eller hur kort det blir. Allt vi kan veta med säkerhet att vi kommer sluta 2 meter under jord. Glöm inte att underbart är kort och att allting har ett slut. Ta vara på livet, och framför allt, ta vara på IDAG. För just idag kommer bara en enda gång.
Så gör något värt att minnas VARJE dag så livet blir mycket värt!


Ta det för vad det är, en dag i taget.


Va rädd om er, kram.

God morgon...

Ännu en dag vaknar man upp till med kallt som sjutton och massor med snö ute.. Man saknar värmen riktigt mycket en dag som denna..

Men värmen finns där ute.. I alla våra hjärtan. Det gäller bara att hitta den...

Så denna dag, dela med er av lite värme till någon i er närhet. Så lite kan göra så mycket..

Den som läst min blogg någon gång har nog sett att jag lämnar ut en hel del om mig själv, mina tankar och känslor. Ibland kanske man visar för mycket. Kanske borde man ibland hålla igen och ta ett extra andetag innan man skriver ner det så alla i hela världen kan se det .



Men jag är inte den typen av människa utan jag är en känslomänniska.

Även om jag skulle vilja ändra på detta så tror jag inte att det skulle vara möjligt. Att begränsa sig så skulle vara en typ av fängelse.

Men jag lämnar inte ut allt om mig själv. Det finns en liten del av allt som rör sig i min skalle som inte kommer ut i dagens ljus.

Ett leende sker i ett ögonblick, men minnet av det kan finnas kvar en livstid.





Va rädd om er, kram.