Susanne

Har den andra halvan försvunnit under natten, tänkte jag.

Kan man vakna och vara halv?
Ska jag bara skriva en halv blogg idag? Äta en halv macka? Ge halva kommentarer? Gå på ett ben och bara se med det ena ögat?

Jag har ofta funderat över varför vissa tycks kunna allt – som att författa, sjunga, måla, snickra, flyga till månen, medans andra, som jag, är högst medelmåttiga och inte har någon speciell talang i just någonting. Det känns lite orättvist. Nu är det ju sagt att livet inte är rättvist, men varför är det inte det?  Det heter ju ”att alla är bra på någonting”, men är det verkligen sant? Och även om man är hyfsat bra på något så finns det ju alltid någon som är ÄNNU bättre. Bara en kan komma först osv. Alla andra slås ut en efter en. Livet är en dokussåpa. Usch, nu känner jag mig flummig och jag undrar vad slutsatsen ska bli av denna text.

Va rädd om er, kram.