Vart går labyrinten?

Och än mindre vart man vill komma

När allt som förrut var så väldigt tydligt och enkelt

Plötsligt bara är som en enda stor tom säck

Utan ljussken ens borta i den andra änden

När allt blivit till en skrämmande mörk labyrint.

Och själv är man bara rädd.

Rädd för att komma ut på den andra sidan.

Rädd för det okända som skrämmer.

Vart tar man vägen då?

Vilket håll ska man välja att krypa?

När man helst bara skulle vilja få krypa tillbaka i tiden igen och rätta till allt som blev så fel.

 

 

Va rädd om  er, kram.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0