I do not ever cry ...
Men när de väl faller, tårarna, är de fullt laddade med skit som behöver lämna min kropp. de är fyllda av allt jag sparat sen sist. vilket alltid är för mycket.
Då de väl kommer, då är det nog bara för att det blivit fysiskt överfyllt i systemet. saknar ventilen för att självmant kunna kasta ut jobbiga känslor ifrån min själ.
Livet tar hastiga vändningar allt som oftast. Vänner försvinner, omgivningen åldras och ändras. Det gäller att stå pall.
Det finns en sanning, det är att du alltid bara har dig själv. Du är den enda. Ensam.
Barnen är till låns. Du följer dom ett tag. Gör dom starka och finns senare till för dom, på deras villkor genom livet.
Vänner.. kan försvinna över en natt. Föräldrarna kommer troligen dö ifrån dig. Du står ensam.
Såå.. svårt att ta in kanske. Men det är så det är. Du har bara dig själv. Ta vara på dig!
Va rädd om er, kram.
Kommentarer
Trackback
