Ifred.

Tystnaden tar mig i sina skyddande, vaggande händer

Ensamheten lägger sig som balsam över mina öppna sår.

Lugnet sköljer bort all  smärta och oro.

Ifred kan jag äntligen börja läka.

 

Va rädd om er, kram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0