Susanne

Förut trodde jag att förändringar var av ondo. Samtidigt som jag ville att allt skulle röra på sig så jag inte kom i stillhet och kände alla de där känslorna som jag var så rädd för att känna.

Så rörde jag mig genom livet. I rörelse. Fastfrusen. Som vinden. Som ett berg.

Jag vet att allt ständigt förändras.

Jag låter livet föra sina förändringar in i mitt liv.

Jag är inte rädd för det längre.

Jag gör andra val nu. Och kallar dem kärlek.

För att jag är rädd om mig själv.


Va rädd om er, kram.