Susanne

En människa som kan le, tror jag har nyckeln till kärleken. Och ibland, kan i alla fall jag, upptäcka att ett leende sprider sig av sig självt i mitt ansikte. När jag tänker på något vackert minne, eller ser ett litet nyfött barn. Eller en hundvalp. Då kommer leendet av sig självt. Och det känns en värme i luften.

Jag tränar mig ibland medvetet i att le. Jag ler för mig själv när jag är ensam hemma. Jag ler medvetet mot främmande människor jag möter. För jag har själv känt att ett leende från en främmande människa ibland har förändrat min dag. Gett mig hopp. Gett mig värme i mitt bröst. Jag har blvit sedd. Och en annan människa blev samtidigt sedd av mig.
 





Va rädd om er, kram.