Susanne

Känns som en Tsunami  suger mig ut i havet,  bara sjunker och sjunker, drunknar nästan, kastas upp på land igen helt sönderslagen, men vid liv.





En tanke i huvudet : Hur kunde jag överleva jag det här??

Sedan kommer fasen då jag bara vill krypa ner i ett mörkt hål, sitta i ett hörn, luta huvudet mot dom uppdragna knäna. Och inte tänka en enda tanke.
 

Just nu är jag bänkad, platsar inte i lyckolaget !!




Va rädd om er, kram.