Susanne

Våren som varit, den försvann lika fort som de där dagarna man desperat försöker hålla kvar.
Försommaren. Vi är där nu. Jag vet, jag vet. Men känslan av att ha missat något har redan infunnit sig. Allt känns som för sent och allt händer på en gång.
Nej, jag är inte där. Fan vet var man är, ens när man är där, om man någonsin varit där.
...I´m not there, I´m gone...



Man har en blogg.
Vissa dagar infinner sig den insikten. Som om man haft något bredvid sig en så lång tid att man tagit den för självklar.
Men vad skall man  med den till? Vad har jag använt den till genom åren? Leder det till  något bestående?
Frågetecknen hopar sig, ringlar ner som åskregn och landar på en torr, dammig landsväg, vilken vilset letar sig ut mot evigheten. Jag svamlar , känns det som. Skyll på värmen. Jag sitter framför en laptop som alstrar lika mycket hetta som solen utanför.
Var var jag? Bloggen. Just det. Vad skall man med en sådan till? Har jag haft någon användning för den? Blev mitt liv bättre av bloggandet?
Jag vet inte.
En sak vet jag; ett liv utan skrivandet/ bloggandet, blir ett tomt liv.


Va rädd om er, kram.