Osynlig....




Hur ska jag smälta in, vara en bland er...ni ser mig inte.

Jag ser inte er, vi går om varandra hela tiden.

Snubblar över en gräns, möter dig som lever över andra.

En stund flyter vi ihop till ett, bara för att i nästa ögonblick smula sönder varandra.

Om och om igen försöker vi få pusselbitarna på plats.

Det är så många flisor som ligger utströdda, småbitar som kräver oändligt tålamod.

Småsmulor som inte hör till.

Kanske kommer hela bilden att klarna en dag.









Va rädd om er, kram.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0