Å när de där stunderna kommer
... då gäller det att minnas dem.
De där stunderna, när jag som nu, alldeles nyss satt här ute på balkongen och kände den där starka och saknade känslan av.... ja, den där tilltron till mig själv och livet ändå.
O jag är glad för att den ändå finns kvar inom mig någonstans!!
Å med solen som värmde... och fåglarna som kvittrade och flög förbi... och sen sommaren som är här ... i det tänkte jag, därute på balkongen: "Jo, men det ordnar sig... det kommer att bli bättre... livet väntar på mig därborta...och jag fixar väl det här också!"
Denna känsla som jag alltid är så rädd för att mista... tilltron till mig själv och livet.. idag fanns den här en kort stund. En liten påminnelse... att den finns här hur eländigt det än blir.
Så... tack snälla !! Tack.
Va rädd om er, kram
ibland är inte alltid livet vad vi vill att det ska vara. men om vi stannar upp och vågar se inom oss, så hittar vi både svunna tider och idag och en tilltro till i morgon . ibland måste vi leta lite längre i vårt inre i minnenas vrå passera genom stora svackor dalar och bergstoppar. men tappa aldrig tron på att du är unik och värd så mycket. kram min vän och var rädd om dig ,jag och många med mig är dina vänner <3
Tack för de Carine, kram<3
