Susanne

Jag vet att om mitt hjärta inte satt fast bakom revbenen skulle det rymma sin väg och aldrig komma tillbaka. Det är för väl att människans viktigaste organ är placerat bakom galler. Där kan det sen sitta och bitas och slåss bäst det vill och slå mot trumhinnorna tills allt som hörs är ett stadigt tickande. Som från en bomb eller ett armbandsur. Jag har lärt mig att det är fult att låta hjärtat och hundar löpa fritt.


Hade tänkt skriva lite till, men jag fixar inte att sitta här längre. Tillbaks till liggande läge i sängen.
Få iväg alla jäkla tankar som gnager.
Försöka att sova igen!!


Va rädd om er, kram.