Susanne

livet vara så förbannat jobbigt? Så upp och ner och ner och ner och upp. Jag önskar bara en jämn nivå, med det som gör mig glad. Behöver inget mer, inget överdrivet. Bara slippa detta upp och ner.
Trivas - älska och älskas, våga lita på det. Må bra i allt, vara trygg och lugn.

Men verkar vara stört omöjligt att få till mitt liv så. Jag lyckas ibland, men så *poff* rätt ner. Och helt utan anledning egentligen.

Därför börjar jag igen välja bort, stänga av... för då slipper jag dalarna. Men visst jag blir ju egentligen heller inte så lycklig som jag önskar. Det blir ensamt, tomt och kallt.

*suckar*... kan inte livet vara bara lite lite lättare för mig nu? Tycker jag haft mitt "dåliga", och att nu bör det bara vara det "bra" kvar...