Susanne

Bloggstressen ramlade över mig.
Borde skriva något. Några rader. Visa att man lever. Så man inte försvinner ur folks medvetande, liksom. Men vad?
Om vädret? Nej.
Om längtan? Hmm. Jo, fan, visst finns den där, hela tiden....ligger som en förlåtande slöja över vardagen
Om drömmarna? Ja, ja...som jag har skrivit om så många gånger. Eller, nej, jo man får inte avfärda det viktigaste som finns; drömmarna, det som håller oss vid liv och driver oss framåt...

Om att inte komma på något, men ändå få till ett inlägg?
Ok. Just fixat.






Va rädd om er, kram.