Hmmm....
Ständig verksamhet i hjärnan. Konstigt den inte bränns sönder och det börjar ryka ur öronen ;)
Jag har nog knasigaste hjärnan i världshistorien.... Vet inte hur ofta det poppar upp bloggmaterial i huvvet som inte bara är av personlig karaktär, men det försvinner alltid snabbare än vinden. Så när jag väl är vid en dator är det inget kul att skriva om... Jag lyckas inte ens gräva i hjärnans djup??? för att hitta det ..
Jo, ibland så :))
Hur dåligt du än mår, i kärlek, i din själ eller på andra plan, ge aldrig upp. När man mår som sämst och inte ser något ljus, då kommer en varm hand mot din kind, en väns axel att gråta mot, ditt livs kärlek eller en djup och sann lycka.
Och varför gråter jag då?? Jo... för att jag är så fjantig ;)
och det är faktiskt väldigt fint skrivet....
Va rädd om er, kram.
