Susanne

Ha lovat mig själv att försöka va lite positiv ,,, men just nu e de svårt .......

Nu är jag snart hemma. Tårar får mig inte att åka någonstans. Men att längta, längta till allt det som gjort mig till det som är jag. Till allt som är på riktigt och verkligt.

Har du någonsin gjort något du vet att du inte vill? Tvingat din kropp att lyda fastän varenda cell säger emot?

Har du upplevt att världen inte är på riktigt? Att inget egentligen finns eller spelar någon roll?

 

Fjärilen är skrämd till flykt och hörnen är fulla med objudna skuggor. Monstermassan ligger triumferande på övervåningen och nickar.  Nöjd med utgången och den nya stämningen jäser den. I väntan på nästa gång.

 

Kastar mig. Kroppen blir en trasa i vinden. Våt av regnet, osynlig i mörkret. Fritt fallande. I all oändlighet.

 

Ska det verkligen vara såhär?

Ja, kanske ett tag, men de finns alltid saker som är värre,

o folk som har de värre!

Så, nu tar jag nya tag .. i morgon, för nu måste jag nog sova.

Va rädd om er, kram.