Kärlek
Ibland när jag har svårt att somna tänker jag på alla andra som ligger ensamma i sina sängar precis som jag. Det är så fruktansvärt sorgligt att tänka på. Jag undrar vilka som gör det frivilligt och vilka som liksom ligger där och saknar. Saknar något. Någon.
Sen tänker jag på alla som ligger bredvid någon. Jag undrar om de ens reflekterar över det, om de uppskattar det så som jag tror att jag skulle göra. Jag undrar om de någonsin tänker på vi som inte har någon. Jag undrar om någon ligger tätt intill någon den älskar och tycker synd om mig. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.
Jag skulle vara glad om jag hade någon som ville ligga bredvid mig när det känns som att sängen snurrar eller någon som vill hålla om mig när jag gråter så mycket att jag inte kan stå på benen.
Men jag vet, när jag minst anar de .. så ..
Va rädd om er, kram.
Kommentarer
Trackback
