Susanne

Hat & Kärlek kanske man ska tatuera på insidan av armen. Dom två starkaste känslorna. Två helt skilda saker, men väldigt lätt att få fram. Ett enda felsteg, och man kan gå från att älska till att hata på en sekund. Undrar vem som kom på alla känslor?



Kärlek gör ont, på olika sätt. Ibland är det jobbigt, därför gör det ont. Eller så gör det ont på grund av att man tycker om en person så oerhört mycket. Jag har upplevt båda delarna.


Har ni tänkt på hur det egentligen är när man träffar en person och blir kär? Det pirrar i magen, man är lite nervös, man känner sig glad, man anstränger sig och vill vara fin. Det verkar inte finnas några bekymmer.. Men det finns tusen andra saker som jag också har lagt märke till. Man blir glad när man ser personen, man vill vara med den hela tiden och man tänker på den. En person man tycker mycket om vill man vara nära. Man är attraherad av den. Men det handlar inte bara om sex. En person man tycker om kan man bara titta på och tänka på hur fin han/hon är. En person man tycker om vill man lika mycket krama, pussa och visa ömhet för. Man vill visa att personen betyder något.


Det som hjälper oss bäst är att följa hjärtat. Men det kan vara svårt, ibland går det inte fast man vill. Hjärnan vill också vara med att säga sitt. Tyvärr vinner den ibland över hjärtat, och vi står och stampar på samma ställe igen.

Jag är ledsen för detta inlägg. När blev min blogg en sån här töntig plats för massa löjliga och djupa tankar? När blev jag en sån känslig stackare? Det här kan ju skrämma skiten ur vem som helst. Skärpning nu för FAAN Susanne! Äh, nu är jag back on track igen. Konstiga tankar bort, roliga, busiga tankar fram. Japp! Sådär. Nu känner jag mig som vanligt igen. Nästan.

Va rädd om er, kram.