Ok
Det är motvind om än av den svagare sorten. Ibland är det till fördel. Det känns när man springer men gör det lättare att flyga. Allt faller på plats eftersom i lite för långsam takt.
Stannar med foten mitt i steget. Det bär men jag kommer inte framåt. Sakta återvänder alla livets delar och jag gläder mig men når inte riktigt fram till den goda känslan. Det går lite tungt och släpar. Egentligen vill jag bara sova.
Umgås med mina barn, går, fixar, men bär på ett ok hela tiden. Längtar efter famnen. Vet inte hur jag ska göra...
Det är nog ensamheten och längtan som hänger på varsin sida oket...
Jag har det bra. Jag saknar bara den där famnen. Att slippa vara så stark och ensam..
Ösregn ute och gråväder inne. Myser med min hund som inte vill gå ut,
tårarna kommer så lätt.
Tunga, långa gråtsuckar som inte lämnar mig fastän det är ett så skönt och värdefullt ögonblick. Jag söker färgerna i det grå. Det finns några få...
Det rinner runt elaka tankar i mitt huvud. Jag kan bara inte låta bli. Fula ord vill hoppa som grodor ur min mun som om jag hade nåt fel. Ful! Elak! Tråkig! Feg! Fan! Nu måste jag nog ta och gå o lägga mig ..
Va rädd om er,kram.
