Susanne

Ingenting vara för evigt.
Allt har sin tid. Du, jag och de du känner. Huset du bor i, bilen du kör eller julklappen du blev så glad över. Vem kommer att minnas busschaffören som körde dig i morse? Vem kommer att minnas bagaren som bakar ditt bröd?
Kommer du att minnas mig om två veckor? Minnas något av det jag skrivit? Att jag skrivit?
Du lär ganska snabbt märka att tiden fortsätter ändå. Även utan mig och mina texter.

Ingen varar för evigt.
Vår bästa tid är nu. Glöm inte det.
Din bästa tid är nu.
DIN enda tid är nu.

Jag böjde mig framåt och plockade upp hjärtat från marken.
Jag höll det varsamt i mina händer och såg på det.
Det var bättre begagnat, sårat och ärrat.
Men ändå vackert i sin skörhet.
Det kändes fruset i mina händer så jag höll det nära mig.
Jag satt kvar och funderade en stund.
Förundrad och betagen av hjärtat i mina händer.
Sedan la jag hjärtat i mitt bröst där mitt eget varit en stund tidigare.
Och så reste jag mig.

Jag funderade på vems hjärtat kunde vara,
vad har det få se och vem har behandlat det så vårdslöst?
"I mina händer är du trygg" tänkte jag.
"I min vård får du tid att läka"

Det enda jag önskar...
Är att du vårdar det medans du har det i din vård.
Och att du försiktigt lägger det i skuggorna när du är klar.


Va rädd om er,kram.








.


Jag är intresserad av framtiden, jag kommer att tillbringa resten av mitt liv där... De människor som fått mest ut av livet är inte de som har levt ett sekel utan de som levt varje minut... Hela livet kommer vi att tillbringa med oss själva, varför inte göra detta umgänge så trivsamt som möjligt...
Rätt använt är livet långt nog...