Susanne

Jag tänker, efter ett liv som varit inihelvete tufft, att de val jag gjort har jag gjort utifrån de fakta jag kände till just då. Alltså har inget val varit f e l, om du förstår hur jag menar...
De vägar man väljer väljer man för att man tror att de är rätt, just där och då. Sen händer livet vidare, folk gör/säger saker, och för det mesta är det trots allt så att man själv inte kan påverka skeendena så väldigt mycket - det är alltid fullt av människor som gör saker som påverkar!
Vad jag också tänker är att det enda val man inte har rätt att göra är att inte välja: passiviteten, det där sittandet och väntandet på nånting för att kunna säga "men det är inte mitt fel, det är nån annans!" är inte ok.
De delar av skeendena, av det som går att påverka, som man själv har i sina händer får man ta ansvar för, och sen ta de konsekvenser, positiva eller negativa, som blir...
Egentligen är det nog så att det enda man helt och hållet kan styra är hur man själv beter sej mot andra, vilket sätt man väljer att bemöta människor på - och där kan man ta ett principbeslut, bestämma sej för hur man vill tro på människan. Jag väljer att utgå från att människor är goda tills motsatsen är bevisad, och det innebär förstås att jag får mina smällar och besvikelser - men det är det värt. Jag kan se mej själv i spegeln och tänka att jag åtminstone lever upp till mitt beslut, och att sen vissa väljer att "utnyttja min blåögdhet" (ha! de skulle bara veta...) är smällar jag tar, med glädje.
Det som hänt har hänt, det kan vi inte påverka. Framtiden vet vi inget om, så den är det egentligen ingen idé att gräva ner sej i. Det enda vi har, verkligen h a r, är just nu. Och det gäller att ta vara på varje nu, framförallt är det nog viktigt att inte hålla på att jaga den där Lyckan med stort L, den finns inte. Det som finns är alla smålyckor, alla de där små vardagsmiraklen det är så lätt att bara ta med en axelryckning för att de är så vanliga

Gud, här skulle jag kunna skriva hur mycket som helst. Jag har så mycket i mitt liv jag önskar aldrig hade hänt, men som samtidigt har format mig till den jag är idag... Jag hade inte varit den jag är idag utan dom erfarenheterna jag har, och den jag är idag känner jag mig ganska så nöjd med. Det jag önskar mest av allt är nog att kunna vända tillbaka och ge mig själv den där kramen jag så väl behövde, och orden om att allting kommer att ordna sig till slut.


Va rädd om er, kram.