Susanne

Varför jag är som jag är..

När man levt det liv som jag gjort.
Upplevt de saker jag gjort
Hört de historier jag har hört.
Så finns det en sak som står klart för mig.

Jag är tacksam för att jag lever. För att jag har de vänner jag har.
För jag vet inte hur länge jag har dem..
Jag tycker om att tala om för dem att jag tycker om deras sällskap.
Att jag tycker om dem som personer.
Varför inte?
Det är sällan eller aldrig man hör någon säga att jag är glad att jag har valt att tillbringa den här dagen med dig.
Jag vet att jag är glad över att någon vill tillbringa en enda dag i mitt sällskap. Så varför ska jag inte säga det också..
Jag älskar mina vänner så som man kan älska en vän.
Därför att de visar att jag betyder något..
Varför ska jag då inte kunna tala om att de betyder något för mig?
Jag är också glad att jag har någon att älska och att denna någon älskar mig.
Så lev som om varje dag vore den sista. Och lämna inte dina vänner osams.. Vem vet?
Det är kanske sista gången ni ses.

Ljug mig en saga, du siarkvinna

som får mig att längta igen

som får mitt slocknade hjärta att brinna

och hoppas på kärleken

Ljug mig en saga du siarkvinna

du med framtidens banderoll

nu borde det vara min tur att vinna

kärlekens huvudroll

Ljug mig en saga vilken du vill

från universums lagar

jag vill leva lycklig lite till

och alla mina dagar

Livet känns så enkelt just nu. Bekymmer som man har grubblat på förut verkar vara som små brakskitar uti rymden. Börjar se i klarhet, vilket jag inte gjorde för ett halvår sedan.

"This is my life" med Anna Bergendahl är helt rätt beskrivet för mig just nu...nu är det min tid och jag tar åt mig med fullt ut och njuter av livet...- mitt liv.


Va rädd om er,kram.