Förälskelse
Den här våren kommer jag inte att vara den där som cyniskt ser alla nyförälskade par och tänker; vad skönt att slippa.
Ibland blir jag så trött på mig själv. För att så mycket rör sig i huvet på mig, för att så många små händelser som får mig att skratta, poppar upp, för att så mycket som borde komma ut ur fingrarna stannar i sinnet i stället.
Men ändå, är det inte just där det borde vara? Kännas, upplevas...
Det är underligt underbart. Att man när man är mer än vuxen få lära känna saker om sig själv, bli nöjd med den man är bara för den man är och inget annat. Nu tycker jag att jag duger som den jag är.
Ibland önskar jag att jag kunde låta bli att tänka. Bara vara i stället, finnas till och känna. Uppleva. Det gör jag ju förstås också samtidigt.
Ibland funderar jag på hur det skulle funka att gå in i en ny relation. Att engagera sig på allvar i en annan människa. Lita på någon igen och våga lämna ut mig som den jag är.
"Det som inte dödar, härdar" är ett gammalt uttal. Och jag lever ju, alltså borde jag vara härdad.
Va rädd om er, kram.
