1 april 2010 kl: 01:22

Det är tyst. Så tyst att jag kan höra kylen surra i bakgrunden. Ingen musik, ingen TV står på, det är ingen som pratar. Vare sig med mig eller någon annan. Vad jag hör i alla fall.

I vanliga fall brukar jag alltid sätta på musik, speciellt när jag är ensam. Till morgonkaffet har jag alltid radion som sällskap.

Men så lyssnade jag på tystnaden och beslöt mig för att den skulle få göra mig sällskap för omväxlings skull.



Det ingår så mycket i det här paketet som är livet. Så många saker man gärna vill vara med om, eller så gärna vill slippa ens höra talas om. Så mycket att uppleva, känna, längta efter, smaka... listan är lång, oändlig. För varje smak man har upplevt vill man smaka en ny eller smaka igen.


Varje känsla är ny fast man redan har haft så många; det tar inte slut. Så många möten av nyfödda eller gamla. Okända som kommer en så tätt inpå livet man inte trodde var möjligt.     
Livet är en skön resa.

Va rädd om er, kram.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Ibland är tystnaden skön. Bra skrivet!

2010-04-01 @ 20:41:57
Postat av: Susanne

Mm, man behöver de ibland .. tack.. vem du nu är .. :)

2010-04-01 @ 21:11:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0