Morgondagen är ett oskrivet blad för alla.
Ibland blir inte livet som man tänkt sig. Men just när livet känns som hårdast och mest orättvist kan man få uppleva de absolut lyckligaste stunderna. Man blir ödmjuk inför livets förgänglighet och inser värdet i att leva här och nu. Livet går upp och ner, liksom inspirationen till att skriva. På 2 veckor har det hänt en del. . En tuff tid med massor av tårar, känslor, andningssvårigheter, värk, starka mediciner mm. Bubblan jag bildat runt mig för att skydda mig mot det onda, spricker ibland och det gör så fruktansvärt ont...
Jag var inte beredd på den storm som smärtan kom med. Det är bara att följa med i vågen och rida med. Låta det ha sin gång och vänta ut värken. Sakta krälar jag upp ur det nattsvarta igen. Vid det här laget vet jag att de kan bara bli bättre, måste bara bli de. Magen knyter ihop sig och hjärtat håller på att gå i ännu flera bitar än det redan är. Så fruktansvärt livet blivit för oss som måste vara med om så vansinnigt mycket...
Att hitta guldkornen som gör livet värt att leva finns lite överallt. Ibland är det svårt att se och hitta dom. Ibland dyker de upp där man minst anar det. Med öppet sinne och en kärleksfull och positiv inställning trots allt, går mitt liv vidare på något vis.
Va rädd om er,kram.
