Det drar ihop sig!
Jag har hela veckan velat skriva ett inlägg där jag ska skriva att jag är klar.
Klar med allt, för snart bär de iväg.
Timmarna räknas ner ..
Börjar bli riktigt nervöst nu faktiskt. Riktigt riktigt nervöst!
Själv, ensam, allena.
Det finns många ord som betyder ensam.
Men jag känner mig inte ensam, jag känner bara en massa annat trevligt ..
Det är så oväntat och underbart. Okänt och märkligt och helt fantastiskt. Vad det än är och ska vara. En närhet och en förväntan blandad med förskräckelse över alla de förutfattade meningar som bodde i mig förut och nu fått ge vika. Vika undan för de portar som måste öppnas mot livets möjligheter. Möjligheter som inte är ett enda måste eller borde. Bara det sköna i att något väntar.
Någon kittlar mitt rodnande hjärta.
Det pirrar i kroppen. Det finns en stress i mig som jag måste åtgärda. Ändå är jag nöjd. En fot framför den andra. Kom igen. Kom igen. Och så vila lite sen. Det blir bättre...
Va rädd om er,kram.
