Susanne

Har faktiskt sovit bra i natt.
Lite hackigt nu på morgonen bara. Men är ändå inte trött. Tar ett tag innan jag vaknar på riktigt känns det som.


Idag är den första dagen på resten av mitt liv.
Liv.
Lev vilt, dö ung, bli ett vackert lik.
Lät utmanande för 35 år sedan.
Den som lever får se.
Låter mer relevant idag....



Om jag skulle ranga ordna de 5 viktigaste sakerna i mitt liv just nu så vet jag inte hur den listan skulle se ut. Antagligen inte så som jag skulle vilja föreställa mig att min lista såg ut. Antagligen inte som den listan såg ut innan.

När hela ens värld faller samman, eller lite ärligare, när man själv faller samman är det precis som om hela den processn på ett sätt kan beskrivas som att du tar tio klossar i tio färger och så kastar du upp dem i luften och ser i vilket mönster de hamnar.

Lite så kan jag känna.
Jag är fortfarande mina tio, färglada, klossar det är bara det att de ligger inte i samma mönster längre. Basen, klossarna, är där men mönstret, mitt nya tänkande, är annorlunda. För de mesta bara positivt, kanske i förlust i ett annat sammanhang, kanske några nya insikter, kanske ett steg fram åt. Vem vet?

Vilken jävla supermorsa jag känner mig som idag! Jag har inte gjort något anmärkningsvärt alls men jag känner mig ändå duktig och bra!!! Skönt.

JOHO!

Det får jag visst skriva, tycka, tänka, känna.
För det här är min blogg.

Och jag tycker precis vad jag vill!

Det finns ingen ångerrätt på livet!

Det bara är så.
När drömmar krossas så är det bara att samla ihop skärvorna och se vad man kan limma ihop av det. Göra det bästa möjliga av situationen.

Man kan inte, får inte, sitta och titta på dessa skärvor och bara beklaga vad som inte längre finns.

Klart man för sörja förlorade förhoppningar och drömmar.
Men inte hur länge som helst. Inte på bekostnad av livet.

För det är så. Livet är det som sker när du sitter och tittar på dina skärvor. Livet är det som leker bakom din rygg.

Massor av saker gör ont livet. Det är livet.
Men det är bara att leva igenom det som gör ont och blicka fram åt.
Och det är inte bara floskler jag öser ur mig - det är så. På riktigt.

Livet stannar aldrig. Du kommer aldrig att få leva om det. Du har ingen ångerrätt på livet!

Att skriva är inte särskilt svårt.

Att göra det man sagt är betydligt svårare.








Va rädd om er,kram.