Tid
Det fanns en tid då. Det finns en tid nu. Min tid är alltid. Mörkret faller för en stund men det kommer en ljusning. Min tid är lika lång som livet och kärleken. Den mörka skugga som följer mig är min plåga men också källan till min rikedom. I sorgen, i det nattsvarta, i kaos, finns ingen stabil grund. Där snavar jag från tuva till tuva med det bottenlösa vattnets sug inunder mig. Med mina stickor tänder jag några få lågor. Lågor som kan leda mig mot morgonen. Den tid då solen stiger över berget och färgar min värld. Just nu sitter jag i skymningen. Min tid är nu.
Va rädd omer,kram.
Kommentarer
Trackback
