Susanne

Vi måste säga vad vi menar till varandra. Ibland vet jag inte själv vad det är jag vill men känner ett trängande behov av att säga någonting.

 Ett papper och en penna
brukar hjälpa mig att fixa det.

Länge har jag förtvivlat över att inte nå fram med det jag vill säga. Till människor i min närhet. Ibland till människor som inte längre finns bland oss. Saker jag aldrig hann säga. Men jag säger dem. För min skull.
 
Eller så gör jag tappra försök med de som lever. Tänker att det inte spelar någon roll om de lyssnar och förstår. Det viktiga är att jag får säga det som känns viktigt i mitt hjärta. 


Jag är ingen speciell människa eller nåt... Jag är bara Susanne, på vift i min egen tankevärld..!!




Va rädd om er, kram.