Susanne

Jag är darrig och rädd, för vad vet jag inte. Jag vill tillbaka till solen, jag tänker jag minns jag undrar jag oroar mig, och jag oroar mig för att jag oroar mig.

Vad är det som händer, varför förstår jag inte ? Varför funkar ingenting ? Vad är det jag vill ? Varför gör jag ingenting ? Jag är lika spänd som nyss, eller inte nyss men för ett tag sedan, ingenting fungerar. Jag kommer inte ifrån det, jag vill men det går inte. Vad är normalt och vad är det inte ? Jag vill inte vara ensam. Det går över, det gör det alltid, men det är ett så märkligt fenomen. Varför slungas man alltid tillbaka, varför vill jag fly ? Vart vill jag fly ? Varför ? Paralyserad, kan nån förstå det här ? Vågar jag berätta, är det inte det jag gör, jo men för nån som känner mig, är det nån som känner mig, jo några personer känner mig, de känner mig på det sätt som känns bra.

Så svårt kan det väl inte va, näe då ..... det är det som är det värsta, det ÄR det.







Va rädd om er,kram.