Susanne

Ibland vandrar tankarna vägar man kanske inte väljer - jag kan komma på mig med att fundera över  hur det blir den dag jag inte längre finns.

En märklig tanke som ger en annorlunda känsla för i mitt liv har jag ju alltid funnits. .

Visserligen har jag dunkla minnen av hur det var när jag var ett litet barn - men därefter har jag ganska bra reda på mig.

Men hur blir det sen...när jag inte är med längre....?

Hur blir det den dag då jag inte längre finns?

Livet kommer naturligtvis att gå vidare.

 Det kommer att bli morgon och kväll. Sommar kommer att bytas till höst och vinter till vår.

 Människor går till sina arbeten - gifter sig - får barn- är olyckliga- är lyckliga....

 Ingenting kommer att förändras.

Bara den obetydliga grejen: jag finns inte med längre.

Egentligen är det kanske inte konstigare än att man lever sina liv i Östersund som man brukar dag efter dag - utan att jag  är där........  

En människa som besitter den största inre skönheten,är också den som ser mest skönhet i världen omkring sig.

Va rädd om er,kram.