...
Också nätter när jag sover ensam
Lägger jag kuddarna brevid varandra;
En är min älskade -
Jag kramar den hårt, och sover.
Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag.
Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång.
Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.
Hitta en som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova.
Vänta på han som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner.
Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig.
Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon...
Jag har slutat med en sak som jag gjort ända sen jag var liten. Jag går inte längre på K-brunnar.
När jag var liten gick jag på alla för att det betydde att man skulle hitta kärleken (K=Kärlek).
Sen, när jag hittade kärleken, hängde det kvar. Då skulle man tänka på den man älskade när man gick på brunnen... för att kärleken skulle vara för evigt...
Jag vet - jättetramsigt...
Men nu har jag alltså slutat gå på dem. Vad betyder det? Har jag slutat tro på evig kärlek? Eller har jag helt enkelt bara blivit vuxen och insett att det bara är en brunn...?
Va rädd om er,kram.
En liten tår föll när jag läste detta inlägg. Kanske för att jag kände igen mig själv.
Jag hittade just den där mannen som sa att jag var vacker, som legat vaken och tittat på mig när jag sov, Som kysst mig på pannan, som stolt visade fotografier på mig för okända människor på tåget och för sina vänner. Som förstod att jag bara var hungrig när jag var på dåligt humör, som sa att han ville åldras och dö med mig. Vi strålade och okända människor log mot oss.
Men jag har lärt mig att livet är en illusion, en vandring som plötsligt kan byta stig så att man känner sig vilsen. Jag har också lärt mig att man ska passa på att njuta av stundens lycka när den korsar ens väg.
Ja man kände sig så betydelsefull.
o man njöt o kände sig utvald ..
Man ska njuta av varje dags lycka ..
om än den är liten.
Kramar <3
