Susanne

Ljuvliga morgon... Vaknar med ljuset och tar det långsamt.  Många tankar om vad livet egentligen innebär...Allt det där jag bär i mitt hjärta och vill ha och ge, det som måste sägas till de människor jag älskar. Det jag längtar efter att göra och den kärlek jag har att dela med mig av till stor och liten, känd och okänd. Om vikten att älska mig själv och vakta min sinnesro. Kärlek. Ömhet. 

Egentligen är livet just nu i en otroligt spännande och snabbt skiftande period. Men jag bara står mitt i det hela och väntar.


Mina blåa ögon möter sig själva i spegeln. 
Sköljer  ansiktet med kallt vatten och tar fram en snygg kjol... Håll om mig därute allihopa! Jag behöver er.




Va rädd om er,kram.