Susanne

Det är dåligt, faktiskt rent åt helvete.

Samlar ihop mig. Samlar  ihop spridda tankar.

Tankarna gnisslar, lämnar otäcka avtryck. Lämnar trådar, som spindelnät, i min hjärna.

Ibland när jag sitter får jag en tanke, innan jag tänkt färdigt är jag uppe och iväg, sen blir det som tvärnit, va, va, var är jag på väg och varför?

Tankarna hänger lite löst, eller så tar de sig liksom ut, ringlar i väg på olika håll. Tankarna gör egna små krumbukter och vinklingar tills den ursprungliga tanken är dold i dunkel. Eller när jag ska säga något..tänker...tänker..sen måste jag fråga om jag sagt något eller om jag bara tänkte att jag skulle säga men inte sagt något.

Idag var jag ute på prommis , igen .. Vår i luften. Aprilhimlen lovade allt; kärlek, drömmar som skall slå in och love, love, love och peace and love igen och kanske understanding. Jag log mot dom jag mötte , män, kvinnor i olika åldrar och kände en sådan samhörighet och det var nästan en sådan där Running-high känsla.
Allt på grund av den där Aprilhimlen som liksom gav en sliten och illusionslös människa som jag, nåd och försoning mitt i allt tristess och vardagslunk och någonstans också en känsla av hopp om någonting.





Va rädd om er,kram.