Susanne

Önskar att jag kunde säga mig själv:
"Jag förstår inte, jag vet inte varför".
Men. Tyvärr.
Jag inser ack allt för väl.
Förstår precis och vet varför. 
Hade varit lättare att leva med om det var mig en gåta.
Nu är det bara kallt konstaterande, än en gång:
"Det betyder inte mer än så, det är inte viktigare än så här".
Det smärtar mig lite i mitt svagaste.


Va rädd om er, kram.