Susanne

Idag är ingen toppendag.
Men jag biter ihop och får den att fungera. 
Och tänker bra tankar.
Fått fina komplimanger.
Fokuserar på dem...
Egot sväller lite och jag mår lite bättre...


Va rädd om er, kram.

Så blir det ju ibland

När man inte passar sig riktigt som man ska

Då kan det koka över

Känslomässigt

Plötsligt kommer mycket mera upp till ytan än man har tänkt sig

Tårarna kommer...

eller ilskan...

ja eller kanske till och med upphetsningen

Ibland

Alla starka känslor som hela tiden finns där

Under ytan på oss

Men som inte alls brukar synas så tydligt

Bara ibland

När vi inte hinner stoppa oss själva

Då kan de koka över

För en stund i alla fall

Det räcker bra

Mer än så behövs det inte

För att vi ska veta att de finns kvar där

Under ytan






Va rädd om er, kram.

Uppträd som en dam, var till belåtenhet.
Då blir du älskad. På något sätt.
Nu är det ju inte så.
Vare sig livet.
Eller jag.
Jag har aldrig lärt mig att gå som en dam...



Va rädd om er, kram.

Känslolös.
Känslokall.
Inte samma sak.
Jag har förmåga till känslor
- men är helt utan dem för tillfället.

Känslolös.
Skönt.
Som fan.

Ingen i min värld som får min uppmärksamhet.
Vill inte träffa någon.
Vill inte blir kär.
Någonsin
- känns det som just nu.

Ensam?
Nej. Det vill jag inte vara.
Är inte ensam.
Bara känslolös.
Känslolös, ledig och fri!







Va rädd om er, kram.

Jag finns här för att leva och för att göra det här livet till mitt.
 
Ibland halkar jag av gungbrädan, men jag borstar av mig dammet och klättrar tillbaka.

 Låter livet kittla i magen igen. Och igen.

--------------------------------

"Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans”

Det är en vacker titel på en bok av Anna Gavalda.
Av boken minns jag nog ingenting, tyvärr.
Men titeln…





Va rädd om er, kram.

Vad jag är glad att jag slipper!

Jag behöver inte följa när någon annan för i mitt liv.

Jag måste inte anpassa mig efter någon annans nycker och infall.

Jag slipper höra utläggningar om fotboll, lumpen, polare eller den egna sandlådan.

Mina öron behöver inte höra alla synpunkter, klagomål och goda råd om mig och mitt.

Jag blir inte bedragen, lurad och sviken.

Jag oroar mig inte över vad som sker och med vem.

Jag vet.

Jag plockar russinen ur kakan

Släpper inte nära nog för att bli sårad

Jag väljer, jag styr

Jag säger när och jag avgör hur.

För jag behöver ingen.

Bara mig själv

Va rädd om er, kram.

dig Camilla.

Tack för Castor, tack för att jag är momme till en ny liten i våran familj.
Helt underbar känsla att prata med dig imorse ..

Jag saknar dig, o jag älskar dig<3
Jag längtar till vi träffas.

Skynda dig o kom hem ..

Du finns i mina tankar hela tiden.

Hoppas jag får krama dig snart<3

MAMMA / MOMME

Vi lever en dag i taget och ser dem passera en efter en.
 Lägger dem till "upplevda dagar" och blir förhoppningsvis mer erfarna efterhand.
Är vi kloka försöker vi njuta av dem.

Faktum kvarstår: De kommer inte tillbaks. Vi blir äldre. Inget vi gör kan göras ogjort sen, inget vi säger kan göras osagt. För en del är det jobbigt. De krisar, känner sig maktlösa inför åldrandet. Själv är jag inte där än, jag har klarat mig ganska bra och njuter av att leva.

Vi har nog förresten våra demoner att kämpa mot lite till mans, antingen vi erkänner det eller inte. Så även jag. Fast jag vet inte om jag vill kalla det demoner. Men tankar. Saknad ..


Va rädd om er, kram.

Undrar om kärleken har ett bäst före datum.

 Bäst före hjärte sorg.

 Eller ett helst före datum.

 Helst före 50.

 Eller är kärleken ett tåg. Den kan bli försenad.

Har tåget gått.. Får man ta bussen.





Va rädd om er, kram.

Var ute i köket, när plötsligt nåt otäckt slog klorna i mej bakifrån i ett obevakat ögonblick.
 Huuuh? Men.. vänta lite här nu.. vad i allsin dar hände HÄR nu då???
 
Vände mej om och kikade försiktigt ner över baken .. och jodå. Mycket riktigt.
Där hängde den stackars latmasken som en svans och dinglade.. och såg mer död än levande ut ..

Jahapp. Då var det visst slut på friden igen då. Bara att börja bädda, diska .. osv .. osv .. istället för att sitta här å göra ingenting.. eller mindre ändå..




Va rädd om er, kram.

Uhh.. jag hittade en.. GETING!!?.. i diskhon nyss.!? *uärrk* Upptäckte den precis innan jag skulle köra ner händerna där..  Inte hade den drunknat heller.. utan den otäcka surrstickan kröp livs levandes mellan ett par djupa tallrikar? Det var ju BETYDLIGT mycket mera spänning än vad jag behöver i mitt liv.. så nu får det allt vara odiskat ett tag!

Tar det helt sonika som ett tecken från ovan att jag ska hålla mej borta från allt vad hushållsarbete heter.. en stund.Och lägga mej ute på balkongen istället.. =o))






Va rädd om er, kram.

Jag ska hälla ut mej på balkongen en liten stund till. Kan ju passa på att anlägga lite mer färg på näbben så kanske jag hör mej för sen.. om nån är sugen på en “brun böna” i nåt inlägg framöver? Med fläsk såklart. Magen ingår självklart i erbjudandet.. ;o))





Va rädd om er, kram.

Nu blir det  ett inlägg i dasshumorns tecken. Eller kanske skulle vi kalla det ett riktigt “skitproblem” den här gången? För allvarligt.. vad ända in i glödheta tar det åt min toalett ibland!??? Nog är den bra rolig emellanåt. Utåt sett verkar den helt normal. Spolknapp. Sittring. Vitt porslin. En vanlig standardmodell alltså. Men GLÖM det säjer jag då bara! Utsidan kan verkligen bedra. För hur mycket jag än spolar och har mej.. är det då pin tji att få det där flytetyget till dasspapper att ge sej iväg till reningsverket!? Nänä. Det  fullkomligen VÄGRAR att följa med strömmen.. å ligger envist kvar där på ytan å guppar som en annan badanka..

Visst. Har man nu bara slängt kissnödan i toaletten är det väl inte hela världen. Men annars vill man ju gladeligen att det ska försvinna all världens väg . Men icke då. Inte förrän man tröttnat på att spola sej halvt vansinnig.. och istället sliter åt sej toalettborsten.. för att skrikandes stå å pressa den där pappersbarkbåten till botten med orden:

- Men drunkna å DÖ nångång då.. ditt jävla pruttpapper!!!!!!!!!

Jag ska fasiken starta mej ett rederi och bygga osänkbara skepp hädanefter. Lovar att Titanic skulle funnits än idag.. om bara båtjäkeln hade varit tillverkad av mitt PAPPER istället. Finns garanterat inte ett isberg i världen som rår på det materialet..





Va rädd om er, kram.

.. har senaste dagrna varit så där alldeles.. tjaa.. lagom.. antar jag?

För står man med ena foten i kokande vatten.. å den andra i frysen
.. borde man ju i genomsnitt ha det ganska så bra egentligen. Eller?

Japp. Mer än så blir det varken sagt eller gjort här ikväll. Gonatt!


Va rädd om er, kram.

Tro vad jag ska hitta på för nåt att roa mej med idag då?
Är hur lös å ledig som helst. Inga måsten som kräver sitt.
 
Har hela dan till mitt förfogande.. å kan göra precis ALLT!
Eller ingenting alls? Hela härligheten ligger där.. mitt framför fötterna .. å bara väntar på att jag ska behaga vakna till ordentligt å kliva på. Som en stor, grön gräsmatta.

Lite sol å trevligt sällskap på det här oxå.. så skulle den här dan kunna bli riktigt fulländad? =o)

Men jag är inte så knusslig. Bara det faktum att det är SOMMAR  räcker gott å väl. Det gör livet till en alldeles väldigt trevlig plats att befinna sej på.

 Så efterlängtad tillvaro.. med gassande solsken dagarna i ända såklart..
 
Knirrande bryggor.. å den där luftmadrassen som tar en hel evighet att pumpa.
Nyplockade jordgubbar med mjölk.
Mjukglass med chokladströssel som droppar å kladdar ner allt. 
Irriterande oemotståndligt.. precis som en klåfingrig ettåring.
Brännässlor. Sköna sandaler. Herrar i hagen.
Flugorna som tanklöst dränker sej i saften. Skrubbsår å punka på cykeln.
Ljumma kvällar. Klänning å solblekt hår. En kall öl.
 
Nån att hålla i handen på vägen hem.
Kanske lite hångel på parkeringen. Varför inte bakom knuten? Eller vid dörren!
*hmm* Vid närmare eftertanke går det nog bra nästan lite överallt faktiskt?

*skrattar*

Japp. Allt det där vill jag ha!
Fästingar å broms o sånt däremot kan få husera fritt bäst dom vill på vintern istället. Då vill jag ändå inte vara ute..







Va rädd om er, kram.

Solen lyser på en liten Sussie nu för tiden! Det är ljust å varmt överallt. Sol ute. Sol inne. Sol i sinne. En glass på vägen å lite trevligt sällskap en stund. Finns inte längre något dåligt väder. Bara för mycket kläder. Väry lööövely minsann!

Så här vill jag ha det för jämnan..




Va rädd om er, kram.

Flyter fortfarande omkring i min lilla glasbubbla och jag väntar lite på att den ska spricka..
När den spricker kommer det ut en vacker ros..
den rosen är jag..
Nykläckt..

Livet har sina underliga ändringar och vägar som man ska vandra..
min väg är väl utstakad ett tag framöver..
sen vips så kommer det något annat in som förändrar allt..

Nya vindar tar tag i mina segel och jag åker mot horisonten..
den ljusa fantastiska, underbara fina horisonten..
mot okända mål..
mot ett nyare liv..
ett bra liv..



Va rädd om er, kram.

Om någon behandlar dig utan kärlek & respekt är det en GÅVA om han eller hon överger dig. Om den personen inte går sin väg kommer du säkerligen att få uthärda många års lidande tillsammans med honom eller henne. Om personen går sin väg gör det kanske ont en tid, men så småningom läker hjärtesåret. Sedan kan du välja vad du verkligen vill. 






Va rädd om er, kram

Ja.
Jag tycker något.
Jag är dessutom okvinnlig och säger det.
Säger det rakt ut utan omskrivningar.

Jobbigt va? Provocerande? Hetsande?
Jo, jag har förstått det.
Men så slå då!
Du som har det behovet slå dig trött!
Sparka, spotta, slå - det är okej.

Mår du bra av det så gör det.
Känns det bättre än att bemöta min faktiska åsikt
- ja, slå då!

Så va de förr, idag finns inte de i min värld, o inte i mina barns värld heller..

Hoppas du förstår varför åren går o dom aldrig .. aldrig vill prata med dig!!

Nu kommer deras frågor, dom minns helt plötsligt .. frågor?

Varför fick du ta oss o springa / åka fort hemifrån?

Jo .. för att du slog mig inför våra barn, o vänner ..

Nu skriver jag sanningen, för de hände flera ggr ..

O jag mitt dumma nöt gick tbx!

Men tack .. tack mina 3 äldsta som ställde ultimatum, de fick mig o vakna.

Ni räddade nog vårat / erat liv.

Jag kommer alltid, ända tills jag dör att finnas för er alla fem.

Sen att jag aldrig kan göra de här ogjort så är de ..

Men jag kommer alltid o finnas för er.

Jag älskar er mest <3

Va rädd om er, kram.

När jag växte upp så betydde KK konkurs.
Någon hade gått i KK, konkat - konkurs.

Blev lite äldre.

Det fick ännu en ny innebörd.
Knullkompis. 
Någon man bara har regelbundet sex med.

Nu i dagarna läste jag ännu en betydelse av förkortningen KK.
Roar mig som FAN!!!

Kyrkligt Korrekt.
Fatta missförstånden det kan orsaka...
Orkar inte sätta mig in i vad Kyrkligt Korrekt är.
... Hahahahahaha!






Va rädd om er, kram.

... då gäller det att minnas dem.

De där stunderna, när jag som nu, alldeles nyss satt här ute på balkongen och kände den där starka och saknade känslan av.... ja, den där tilltron till mig själv och livet ändå.
O jag är glad för att den ändå finns kvar inom mig någonstans!!


Å med solen som värmde... och fåglarna som kvittrade och flög förbi... och sen sommaren som är här ... i det tänkte jag, därute på balkongen: "Jo, men det ordnar sig... det kommer att bli bättre... livet väntar på mig därborta...och jag fixar väl det här också!"


Denna känsla som jag alltid är så rädd för att mista... tilltron till mig själv och livet.. idag fanns den här en kort stund. En liten påminnelse... att den finns här hur eländigt det än blir.

Så... tack snälla !! Tack.


Va rädd om er, kram 

Hur ska jag smälta in, vara en bland er...ni ser mig inte.

Jag ser inte er, vi går om varandra hela tiden.

Snubblar över en gräns, möter dig som lever över andra.

En stund flyter vi ihop till ett, bara för att i nästa ögonblick smula sönder varandra.

Om och om igen försöker vi få pusselbitarna på plats.

Det är så många flisor som ligger utströdda, småbitar som kräver oändligt tålamod.

Småsmulor som inte hör till.

Kanske kommer hela bilden att klarna en dag.









Va rädd om er, kram.

Livet. Man är tvungen till att hitta takten på något vis. Gräver man potatisland för snabbt, orkar man bara halvvägs... Så är det med själva livet också... Man är tvungen ibland, att stanna upp och tänka efter, annars kanske man tröttnar på halva vägen - som med potatislandet...

Unna er att bara vara ibland - lägg dig på soffan, sätt er i solskenet på en varm sten och blunda nån gång emellanåt...






Va rädd om er, kram.

Det finns människor
som jag hyser positiva känslor för
men som jag absolut inte är kär i
som jag ändå kan tänka om i banor som
"Skulle vilja vara viktig för den personen!".


Vet inte varför.
Några få människor.
De triggar det i mig.
Inte så att jag kämpar eller gör mig till.
Då skulle det ändå inte räknas.
Men de är människor som jag på något sätt beundrar
förvånansvärt ofta är de otroligt lika som personer
och jag vill ha dem mer än på avstånd.
Nu låter jag som någon form av stalker
men så är det inte.


Och de?
De är aldrig kända.  
Känner nämligen alltid en oerhörd gemenskap med dessa.
Då är det trist att inte få leva det ...  så ofta.
Men ni finns i mina tankar, o jag njuter när vi träffas.
För jag vet ju hur fantastiskt det är att få göra det.
För. Tro det eller ej,
vissa tycker att jag är viktig tillbaka...



Va rädd om er, kram.














































































.

Virvla min värld!
Sno till den och den rusar.
Runt, snurr, vidare.
Ljust, mörkt, vakuum.
Genom tid och rum.
Sno till den och du rusar vidare.
Trygg vandring,
vi ses!
När jag minst anar det.




Va rädd om er, kram.